Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
rianometer_
=1W=W,
Fig. 1.
där p1 — pressluftens övertryck vid utblåsningen
(m H20),
pa = atmosfärtrycket (m H20),
%\ — utblåst luftmängd av trycket pl atö (m3/min.
pr löpmeter).
Den ursprungliga vågeffekten på 1 m bredd:
yh2-L(. -a» »A 1000
AT =
1
i"
L )’
hk
TV ’ u ) 75
där y — vattnets specifika vikt (i det följande satt,
=
h — våghöjden (jfr fig. 1),
L = våglängden,
zt — vattendjupet (i det följande satt = inblås
ningsdjupet H, då nämligen rören vanligen
bör utläggas på bottnen),
T = perioden (sek.).
Resterande vågeffekten på 1 m bredd:
NJ =
h’2 ■ V (.
~T~ l LJ~
000
75~
hk
Vanligen kan emellertid
med analoga beteckningar,
sättas:
V —L
T’ = T
z1’ = z1
särskilt som Nv’ när anordningen fungerar
tillfredsställande är mycket liten i förhållande till Nv.
Ovan angivna formler för vågeffekten grundar sig
på den gängse vågteorien enligt Gerstner.
PLAN
Tåt vägg.
J/agapporaf
PROFIL
rör, färsett med gängade hot
‡ 2 mm får spårskruv av metall
Fig. 3.
Luftens utblåsningstryck är vid given luftmängd
en funktion av vattendjupet samt hålens storlek och
antal. Vid stora hål och liten lufttillförsel är
approximativt p±=z H = utblåsningsdjupet. Vidare bör
observeras, att vid beräkning av den för
anläggningen erforderliga kompressoreffekten tillkommer
utöver Nt en del förluster i rörledningar och
munstycken. vilka vi i det följande bortser från.
För att närmare studera metodens verkningssätt
och skaffa ett underlag för en första uppskattning av
verkningsgraden har
förf. utfört en enklare
försöksserie.
Anordningarna framgår i
huvudsak av fig. 2 och 3.
Provningsrännan var
utefter en del av sin
längd försedd med
glasvägg, varigenom
våghöjden kunde direkt
uppmätas med
tumstock och en god bild
av förloppet erhållas.
Vågapparaten
uppsattes i ena ändan, tätt
intill rännans gavel, och
utgjordes av en
excentriskt lagrad, roterande
plåtcylinder. Genom att
variera excentriciteten,
axelns höjd över den
lugna vattenytan, samt
varvtalet, kunde olika
typer av vågrörelse
Sektion för uppmätning av h
frambringas. I samtliga
Fig. 2. de fall, som här skall
106
24 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
