Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 28 jan. 1939 - Statliga arvodestaxor för ingenjörsarbeten - Kolmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
väsendet ägt rum. som medfört en helt ny
vägbyggnadsteknik och därmed även radikalt förändrat de
fordringar, som måste ställas på arbetsplanerna för
vägars och broars utförande. Sedan de nuvarande
vägtaxorna tillkommo, ha fordringarna oupphörligt
stegrats och arbetets omfattning såväl ute i fältet som
på konstruktionskontoret ökats, utan att någon som
helst höjning av taxorna ännu kommit till stånd.
Redan i samband med frågan om
behörighetsfordran för förrättningar avseende projektering av
hamn-och farledsföretag har från ämbetsverkets egen sida
framhållits de menliga följderna av uppdragsgivarens
obenägenhet att betala skäligt arvode för förslagens
uppgörande, varigenom förslagsställare urståndsatts
att inkomma med tillräckligt genomarbetade och
fullständiga förslag. Självfallet blir det möjligt att
tillvarataga de med behörighetsfordran åsyftade
fördelarna, först om de normer, efter vilka
förrättningsmännens arvoden skola utgå, verkligen tillförsäkra
dem en ersättning, som täcker deras omkostnader och
ger dem en rimlig behållning. En av statlig
myndighet fastställd taxa, som upptager oskäligt låga
ersättningar, kommer i stället att motverka syftet med
behörighetsförordningen. En sådan taxa hindrar
förrättningsmannen att anlita kvalificerade biträden och
tvingar honom att alltför ytligt behandla förslagen.
Vådan härav, då det gäller vårt vägväsen i dess
nuvarande stora omdaningsperiod, borde vara
uppenbar. De vägar, som nu byggas för den moderna
snabbtrafiken, äro i regel mycket kostsamma
anläggningar. Kostnaderna röra sig vanligen från cirka
20 000 upp till 200 000 kr. eller mera per km. Med
hänsyn härtill borde åt deras rationella planläggning
ägnas ett mycket mer omfattande arbete än som möj-
liggöres av nuvarande låga arvodestaxor. Den
njugghet, varmed arvodestaxorna på detta område äro
tillmätta, är sannerligen missriktad vägekonomi, särskilt
i betraktande av vilken försvinnande liten del av
anläggningskostnaden, som förrättningsmannens
ersättning utgör, medan halten av hans arbete blir
väsentligen avgörande för storleken av totalkostnaden.
Varnande exempel på de teknisk-ekonomiska följderna
av denna njugghet ha ingalunda saknats bland senare
års svenska vägarbeten. De redan för enklare
väg-och broförslag alltför låga arvodena bli icke större,
huru stora krav anläggningarna än ställa på
projektören. Så utgår exempelvis ersättningen för
kostnadsberäkning och betänkande för ett vägförslag med
den otroligt ringa ersättningen av 10 kr. per km väg,
vare sig anläggningskostnaden är 20 000 eller 200 000
kr. per km!
Det måste sägas vara ett vitalt allmänt intresse, att
dessa grava missförhållanden, vilka nu alltför länge
fått råda och vilka i hög grad beröra vårt lands icke
minst ur nationalekonomisk synpunkt så
betydelsefulla vägväsen, bli skyndsamt undanröjda. I
samtliga ovannämnda inlagor från Svenska
teknologföreningen till Konungen har också en rationalisering av
ersättningsnormerna efter tidens krav påyrkats. Det
kan knappast vara förmätet att uttala det önskemålet,
att vid omprövning av nu gällande eller föreslagna
arvodestaxor den erfarenhet av betingelserna för det
konsulterande ingenjörsyrket blir tillgodogjord, som
finnes samlad inom Svenska teknologföreningen, och
att föreningen beredes tillfälle att yttra sig över de
förslag till arvodestaxor för ingenjörsarbeten, som
framdeles komma att av vederbörande myndigheter
framläggas.
Kolmarknaden.
Allmän översikt.
I dessa spalter uttalades för ett år sedan, att
uppdragandet av riktlinjerna för Englands framtida
kolpolitik sannolikt skulle komma att överlåtas åt de
priskontrollerande organen. Så har även varit fallet
under det gångna året, och den politik som förts har
gått ut på att försöka hålla prisnivån uppe i det
längsta samt att när så icke längre varit möjligt, låta
prissänkningen ske i långsammast möjliga tempo.
Produktionen har under året minskat med cirka
12 mill. ton till ungefär 237 mill. ton, dvs. en
obetydlighet över 1936 års produktion. För tillbakagången
ansvarar hemmamarknaden med omkring 8 mill. ton
och exporten med cirka 4,5 mill. ton. Även i
sistnämnda hänseende föreligger alltså i stort sett en
återgång till 1936 års förhållanden. Jämför man den
officiella produktionsstatistiken för exempelvis 2:dra
kvartalet 1936, 1937 och 1938 gör man den intressanta
iakttagelsen, att medan arbetareantalet utgjorde
respektive 717 000, 741 500 och 742 000 den totalt brutna
kvantiteten uppgick till 51,9 58,9 och 52,1 mill. ton.
Den under 1938 inträdda produktionsminskningen har
alltså icke föranlett en motsvarande reducering i
arbetareantalet utan genomförts med anlitande av
förkortad arbetstid. Den per man och skift brutna kvan-
titeten synes även, vilket är naturligt, vara stadd i
sjunkande. Att produktionskostnaderna under sådana
förhållanden måste stiga är lika självklart.
Med undantag för Spanien, Tyskland, Kanada och
Egypten har en stagnation eller tillbakagång i exporten
inträtt över hela linjen. Starkast har nedgången varit
beträffande Frankrike, omkring 2,5 mill. ton.
Sverige kommer som god tvåa med omkring 0,7 mill. ton.
Andra länder, som uppvisa stor minskning, äro våra
skandinaviska grannar samt Belgien och Holland.
Det måste dock konstateras, att den engelska
kolexporten hållit sin ställning förvånansvärt väl, vilket
utan tvivel sammanhänger med den utomordentligt
goda orderställning, som gruvorna hade vid 1938 års
ingång. Försäljningen av bunkerkol här på grund
av hård konkurrens från polsk sida sjunkit med
omkring 1 mill ton.
Ur produktionssynpunkt uppvisar Tyskland en helt
annan anblick. Genomförandet av 4-årsplänen och
den fortsatta upprustningen har krävt en ytterligare
stegring i såväl kol- som koksproduktion. T. o. m.
augusti hade kolbrytningen ökats månad för månad
och var då omkring 3,5 mill. ton högre än
motsvarande tid 1937. Därefter ha siffrorna börjat att sjunka,
vadan den under 1938 uppnådda produktionssteg-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
