Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 18 febr. 1939 - Den högre tekniska undervisningen ännu en gång, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 7 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 18 FEBR.
ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Den högre tekniska undervisningen ännu en gång. — Om utmattning av kranmaskindelar, av
dipl.-ingenjör J. Götzlinger. — Notiser. — Litteratur — Sammanträden.
Den högre tekniska undervisningen
ännu en gång.
Det av Svenska teknologföreningen, Sveriges
industriförbund och Tekniska samfundet i Göteborg
gemensamt anordnade mötet i Stockholms konserthus
den 8 ds gav vid handen en otvetydig enighet hos
alla berörda parter om att tiden är mogen för en
revision av den högre tekniska undervisningens
allmänna planläggning. Det utlåtande, som avgivits
av bl. a. representanter för nämnda sammanslutningar
och som publicerats i Teknologföreningens handlingar
(nr 314), fick i stort sett ett mycket gynnsamt
betyg-
Huvudtanken i kommittéförslaget är som bekant,
att de två första studieåren ägnas åt utbildning i
matematiska och naturvetenskapliga ämnen samt
allmän teknisk utbildning, det tredje året åt allmän
fackutbildning samt fjärde året åt speciell
fackutbildning. Detta innebär visserligen i princip ingen
avvikelse från hittillsvarande praxis, men kommittén
är av den meningen, att principen fortsättningsvis bör
tillämpas mer strängt och konsekvent vid såväl
K. T. H. som Chalmers. En följd härav skulle bli ett
förenhetligande av de båda första studieårens
undervisning vid båda högskolorna i syfte att bl. a.
möjliggöra för eleverna att erhålla den fortsatta påföljande
fackutbildningen vid vilken som helst av de båda
skolorna. Ett intimare samarbete mellan
högskolorna blir härmed aktuellt och torde även utan svå^
righet låta sig ordna, vare sig på av kommittén
föreslaget sätt eller annorledes.
Med den allmänna tekniska utbildningens
koncentrerande på de båda första årskurserna följer enligt
kommitténs tankegång även den förändring, att den
grundläggande matematisk-naturvetenskapliga
undervisningen ej anpassas efter maximibehovet inom resp.
fackavdelningar, utan att erforderlig komplettering
sedermera sker inom de olika fackens högre
avdelningar, i den mån behov föreligger. I utbyte
häremot förläggas encyklopediska kurser i mer
periferiska ämnen samt och synnerligen till de båda första
årskurserna, varvid kommittén uttalar sig för, att
även de elever, för vilka sådana ämnen längre fram
ingå i resp. fack som huvudämnen, böra deltaga i och
för en allmän, förberedande orientering inom sitt
kommande arbetsområde.
Kommitténs förslag om kombination av grundläg-
gande studier vid de tekniska högskolorna med
fortsättningsstudier vid andra statens högskolor, såsom
Handelshögskolan, i syfte att tillgodose kraven på
en mer differentierad utbildning — kanske i främsta
rummet åt det ekonomiska området — förefaller
att vara ett gott grepp, som därjämte har den stora
fördelen, att det ej lägger några nya bördor på
undervisningens anläggningskonto.
Bibehållandet av inträdesspärren, som förordas av
kommittén, syntes, av de olika uttalandena att döma,
vinna allmän anslutning. Bortsett från de
statsekonomiska synpunkterna, som självfallet här äro mycket
tungt vägande, torde det övervägande flertalet
ingenjörer vara eniga om att denna anordning — även
om den i enstaka fall kunnat leda till mindre
rättvis bedömning — dock i stort sett varit ägnad att
möjliggöra en undervisning av mer fordrande halt
och härigenom gynnsamt påverkat de svenska
högskoleingenjörernas allmänna nivå.
De förslag, som kommittén framlagt beträffande
förändringar i den administrativa apparaten,
förefalla även kloka och väl avvägda. Hit hör bl. a.
vidgad befogenhet för rektor och styrelse på
bekostnad av en motsvarande reduktion av det
månghövdade lärarkollegiets. Förutsättningen är därvid, att
industrien får en starkare representation inom
styrelsen samt att över huvud både rektor och styrelse
beredas tid och möjlighet att mer i detalj följa
utvecklingen och behoven inom undervisningen. Över
huvud taget är det ett både viktigt och svårt
spörsmål att sörja för sådan smidighet hos
undervisningsplanerna som teknikens snabba utveckling kräver.
Med ett betydande antal lärarbefattningar tillsatta
på livstid blir uppgiften icke lättare, vilket nogsamt
försports vid ordnande för vakanta professurer under
senare år. I samband med frågan om övervakandet
av undervisningens fortgående anpassning efter
teknikens krav kan måhända ifrågasättas, huruvida
kommitténs förslag att låta fackavdelningsföreståndarna
ensamma svara för ämnesbalansen i de olika
fackavdelningarnas läroplaner är betryggande. Dessa
herrar kunna givetvis vara nog så allmänt
intresserade och klarsynta, men de kunna lika väl vara
specialister, som ej se långt utanför sitt eget område,
och i så fall är anordningen förfelad.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
