Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen / 66 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 25 febr. 1939 - Om äldre kartor, av Nils Gellerstedt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försiggick sjöfarten i första rummet längs kusterna, där
navigationssvårigheterna voro mindre, men man drog
sig dock ej för att segla rätt över havet. Sålunda
låter Homerus (ca 700 f. Kr.) gudinnan Calypso
instruera Odyssevs att vid segling från Ogygia (Malta)
till Ithaka hålla Björnen (polstjärnan) till vänster.

Fig. 1. Opera di Fra Mauro Camaldolese, 1459. På originalet är norr nedåt, reproduktionen är upp- och nedvänd för lättare orientering.

Även skall den berömde greken Thales omkring 600
f. Kr. hava författat en avhandling om nautisk
astronomi. Över detta ämne (under antiken) har även
kommendör G. Dahlgren författat en intressant
uppsats i Populär astronomisk tidskrift 1929, häft. 1,
vilken jag vill rekommendera särskilt intresserade för
studium.

När antiken gick under på fyra- och
femhundratalen, föllo dess geografiska kunskaper till största
delen i glömska, och de kartor som utarbetats gingo
nästan alla förlorade.

Under den tidiga medeltiden vände sig de
europeiska folken helt bort från de materiella intressena.
Endast araberna bevarade och bibehöllo en del av det
tekniska och vetenskapliga arvet från antiken.

För astronomiska ortsbestämningar, för
polstjärneobservationer och även för geodetiska mätningar av
olika slag använde araberna sig av instrumentet
Astrolabium Planisphaerium, av vilket finnas
bevarade omkring 300 exemplar — från tiden 984 till
slutet av 1500-talet — därav några från 14- och
15-hundratalen, tillverkade i Europa. Instrumentets
konstruktion är dock vida äldre. Vi veta att
Hipparchos omkring 150 f. Kr. förbättrade astrolabiet
genom inläggande av sexton stjärnor å detsamma.
Arkitekt Theodor Wåhlin, som restaurerat det
berömda astronomiska uret i Lund av år 1380,
framhåller i sin värdefulla avhandling om astrolabierna
(Astronomisk tidskrift 1934, häfte 3) att vi säkerligen
hava att söka dessas ursprung hos de gamla
kaldeerna eller egypterna, kanske tusentals år före Kristi
födelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>