Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 4 mars 1939 - Arbetsplatsens elektriska belysning, av Ivar Folcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 9 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 4 MARS
ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Arbetsplatsens elektriska belysning, av civilingenjör Ivar Folcker. — Notiser. — Litteratur. —
Kättelse. — Sammanträden.
. Arbetsplatsens elektriska belysning.
Av civilingeniör IVAR FOLCKER.1
De allmänna egenskaper, som ett för arbetsplatsen
avsett belysningssystem bör besitta för att så
effektivt som möjligt fullgöra sin funktion, kunna
sägas vara:
1) belysningen skall möjliggöra ett klart, snabbt
och tydligt seende. Ögats arbete, synarbetet, skall
underlättas och de i samband med detta arbete
uppträdande trötthetssymptomen i möjligaste mån
elimineras.
2) belysningen skall, genom att låta omgivningen
och i denna befintliga maskiner, roterande delar och
andra föremål klart framstå för vårt medvetande,
bidraga till att förebygga olycksfall i arbetet. Den skall
även söka skydda och vidmakthålla synorganens
kontinuerliga funktion samt underlätta
upprätthållandet av renlighet och ordning i arbetet.
3) belysningen skall verka stimulerande och
upp-piggande på arbetarna samt skapa trivsel på
arbetsplatsen.
Härav torde framgå, att vissa faktorer av
fysiologisk, hygienisk och psykologisk natur måste bli
grundläggande för belysningssystemets tekniska
utformning. Alla försök att förbigå dessa och söka
påtvinga oss belysningsanordningar, som i ena eller
andra avseendet kollidera med de lagar, som reglera
människans optiska sinne, äro på förhand dömda att
misslyckas. Detta kan synas självklart; och dock är
det först under loppet av de sista 10—15 åren man
kommit till insikt om riktigheten i denna
problemställning.
Ljuskvantiteten och synprocessen.
Som bekant uppfatta vi vår omgivnings föremål
genom det från dessas ytor reflekterade ljuset och allt
efter styrkan av detta kunna detaljer i större eller
mindre omfattning urskiljas. Det är därför tydligt,
att ögats förmåga att urskilja detaljer, vilket ju
vanligen benämnes synskärpa, nära sammanhänger med
det reflekterade ljusets kvantitet. Då ju ett föremåls
förmåga att reflektera ljus i första hand är beroende
av ytfärgen, följer härav att det infallande ljuset
måste dimensioneras med hänsyn tagen härtill. Är
reflexionsförmågan t. e. 80 %, erhålles optimal
utnyttning av ögats synskärpa vid belysningsstyrkor
i Koncentrat av föredrag hållet på Svenska
teknologföreningens avd. för Mekanik sammanträde den 10 jan. 1939.
hos det infallande ljuset, som ligga mellan 250 och
25 000 lux; är den däremot endast 40 %, måste
motsvarande värden ökas till 500 och 50 000 lux, m. a. o.
erforderlig belysningsstyrka är omvänt proportionell
mot reflexionskoefficienten. Vi se härav, hur
meningslöst det därför i själva verket är att söka
uppställa tabeller med krav på allmängiltighet över de
belysningsstyrkor, som erfordras i olika fall. Man
kan endast ånge vissa erfarenhetsvärden, vilka sedan
praktiskt måste justeras efter i verkligheten rådande
förhållanden.
Även den tid, som en synimpuls behöver för att
bilden av det sedda tydligt skall ingå i medvetandet
(synhastigheten), influeras i hög grad av den
förefintliga ljuskvantiteten. Området för fullt tydligt
seende ligger nämligen inom en ytterst liten vinkel
(ca 1°), varför man, för att i detalj kunna iakttaga
föremål, systematiskt måste överfara dem med
blicken, vilket är möjligt tack vare ögats stora
rörlighet. Härvid måste det dock alltid stå stilla under
ett mycket kort tidsintervall, för att en iakttagelse
skall kunna göras. Denna "stilleståndstid"
sammanhänger nära med styrkan av det reflekterade ljuset
och förkortas, ju större denna är. Då tiden för ögats
stillestånd i stort sett bestämmer arbetstempot,
framgår härav, att en efter arbetets art och
arbetsföremålens ljusreflekterande egenskaper anpassad
belysningsstyrka möjliggör snabbare arbete.
Det är därför i första hand nödvändigt, att vår
elektriska arbetsbelysning söker tillgodose ögats
kvantitativa ljusbehov. Jämsides härmed måste
emellertid också ljusets kvalitativa egenskaper
uppmärksammas. Bland dessa är fordran på bländfritt ljus
ett av de allra viktigaste. Bländningen uppträder
vanligen i två former, dels den primära, orsakad av
ljuskällor med för hög ljus täthet, t, e. oskyddade
glödlampor, dels den sekundära, alstrad av för starkt
reflekterat ljus, t. e. spegelbilder av ljuskällor i
blanka metallföremål, direkt solbelysning av vita ytor
e. d. I båda fallen inverkar bländningen starkt
nedsättande på synskärpa och synhastighet,
huvudsakligast därigenom, att efterbilder alstras, vilka
uppträda i det starkt begränsade området för ögats
tydliga seende. Då ju bländningen representerar en
överretning av synorganen, följer härav, att ögat
snabbt tröttas i bländande belysning, varefter sådana
efterverkningar som ögonsveda, huvudvärk och andra
fysiska obehag inställa sig, som menligt inverka på
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
