Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Forskningsberedskap, av A. Liljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
värda yttrande vid invigningen av Lennings vävskola
i Norrköping för flera år sedan: "Jag kan inte hjälpa
att jag mången gång tycker att den studerande
ungdomen i vårt land i stort sett alltför ensidigt inriktas
på teoretiska uppgifter och alltför litet och framför
allt alltför sent inriktas på det praktiska livets
uppgifter. Ingenting vore mera förmätet än att påstå,
att vårt svenska bildningsväsende i detta nu fullt
motsvarar vårt samhälles faktiska behov. Vi ha alltför
mycket av slentrian, stelbent och traditionsbunden
byråkratism, alltför mycket av schabloner och
nedärvda fördomar i vårt undervisningsväsende."
Hur ytterst vanskligt det är att söka bryta mot
denna stelbenta byråkratism visar den sista
läroverksreformen. Hade ett förtroendefullt samarbete
ägt rum mellan de olika ämbetsverk som berördes av
denna fråga, så hade väl det praktiska Hvete olika
verksamhetsgrenar i vårt land fått sina behov
beaktade. Åtminstone kunde man väntat sig att de för
vårt land så viktiga tekniskt betonade yrkena skulle
få sitt. Men hur gick det? Jo, man trollade bort en
del av det underlag på vilket den tekniska
utbildningen vilar. Någon ämneskombination med
matematik för tekniskt betonade yrken fanns inte längre.
Det tog flera år innan denna sak ordnades, ehuru på
ett allt annat än tillfredsställande sätt.
Vid sidan om matematiken finnes undervisning i en
annan praktisk färdighet, som man samtidigt passade
på att nästan helt slopa från elementarundervisningen.
Det var den för tekniken så betydelsefulla
teckningsundervisningen. Detta attentat genomfördes med, om
möjligt, ännu större raffinemang. Man bibehöll
kursprogrammen, ingen kunde på dem se att något hänt.
Men på timplanen skar man ned undervisningstiden
till hälften. Denna orimlighet gör att man kan peka
på ett vackert undervisningsprogram samtidigt som
undervisningen blivit tämligen värdelös. — På
Tekniska högskolan sker den förberedande
undervisningen i tillämpad matematik i anslutning till
gra-fiskt-konstruktiva uppgifter. Varje vecka granskas
c:a 2 000 sådana uppgifter. I ritteknik förekomma
rena mått- och konstruktionsritningar i ungefär
samma omfattning. Jag skulle önska att någon av dem,
som ha ansvar för denna praktiska färdighets
slopande finge ett par veckor deltaga i en sådan
granskning. Han skulle hastigt nog inse värdet av att
skolpojkar lära sig reda och ordning vid mått-tagning
och mått-markering och vid handhavandet av
ritverk-tygen. Sådana färdigheter äro för en levande
människa oändligt värdefullare än allt kunskapsrabbel.
Vilken betydelse det har för den tekniska
utbildningen ligger i öppen dag.
Den högre tekniska undervisningens kompetensspärr.
Urvalsunderlaget för den högre tekniska
undervisningen utgöres av realstudenter eller personer med
motsvarande kompetens i reala ämnen och språk, ty
dessa äro behöriga att studera vid vårt lands tekniska
högskolor. Denna behörighet är dock endast formell,
ty våra tekniska högskolor äro icke så organiserade
att urvalet kan få ske inom hela denna
befolkningsgrupp. Det finns inte tillräcklig plats inom
högskolorna. I stället för ett naturligt urval nödgas
högskolemyndigheterna företaga en artificiell gallring
genom graderad kompetensspärr.
Denna artificiella kompetensspärr, vartill universi-
teten icke ha något motstycke, är däremot så mycket
mera välkomnad inom vissa högskolor för
yrkesutbildning. Man kan skydda skråets intressen! Sådana
skråsynpunkter bruka som verksamt medel använda
så kallad statistik med framtidsprognoser, som rentav
kan i siffror angiva personalbehovet inom skrået.
Även teknikens personalbehov ha varit utsatt för detta
slags statistiska beräkningar. Vi lär behöva 8
ingenjörer mer om året i framtiden. En nätt siffra! Ingen
tror på den, men den föres fram på rent allvar i
diskussionen om vår forskningsberedskap.
Teknikens expansion är dock icke längre en
skråangelägenhet utan en hela nationens
livsangelägenhet. Forskningsberedskapen fordrar, att
urvalsunderlaget göres så omfattande som möjligt. Varje åtgärd,
som kan befordra en ökning i den tekniskt
intresserade och utbildade delen av vårt lands befolkning,
är ett statsintresse.
Det vore säkerligen en ganska dyrbar historia att
släppa fram alla formellt behöriga till de tekniska
högskolornas laboratorier. Ett första urval, en
gallring, kan därför vara berättigad. Men man får ej
glömma urvalsprincipen, gallringen av studenterna
skall i görligaste mån ske efter sådana grunder, att
den verkligen motsvarar en skärpning i
kvalitets-fordringarna.
Den spärr, som nu användes vid våra tekniska
högskolor, innebär icke någon garanti för att urvalet
befrämjar forskningsberedskapen. Tvärtom visa
studieresultaten att en betydande eftersläpning äger
rum i studierna, vartill kommer att ett icke ringa fåtal
tillkämpa sig betyg genom att utsätta tentator för
utmattningsprov.
Spärren består som bekant i fordran på
kvalificerade betyg i matematik, fysik, kemi, teckning och
språk. I känslan av elementarläroverkens rent
teoretiska inriktning och brist på större teknisk
förståelse har man dessutom velat ge tekniken sin beskärda
del genom att införa en fingradering efter
praktiktiden. Tiden som urvalsgrund! Alla äro överens om,
att systemet är befängt, men det anses att man inte
skulle ha något annat val.
Det är upprörande att ett för bela vårt lands
ekonomi och självständighet betydelsefullt urval får ske
under erkänt abderitiska former. Visserligen kunna
icke alltid alla släppas in i de dyrbara laboratorierna,
utan en preliminär gallring med hänsyn till
högskoleundervisningens behov blir nödvändig. Men därtill
får man icke använda som såll hundratals tekniskt
indifferenta läroverk i landet, alla med olika stora
hål i betygssållen. Och ej heller bör man tolerera,
att ett stort antal studenter, som fastnat i ett såll
för kvalificerande betyg, genom kompletteringar
sedan tränger sig igenom, därtill äro maskorna alltför
elastiska. Man måste beakta, att betygsgraderna blott
äro fem, så att varje betygs toleransområde omfattar
20 % av bela betygsskalan. När dessutom de olika
skolornas betygsskalor ligga mer eller mindre
förskjutna inbördes, blir toleransen naturligtvis ännu större.
Tänk om en industri skulle binda sig genom en
kvalitetsklausul i ett leveranskontrakt och sedan
använda sådana elastiska såll vid kvalitetsurvalet. Det
skulle leda till ekonomisk ruin! Men att industriens
och forskningens andliga kvalitetsurval sker genom
sådana urvalsmetoder, inte bara tolereras utan tages
i försvar gentemot förnuftiga reformförslag. Ett så-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
