Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Syntetiskt gummi, av Sidney M. Hagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Mail behöver inte särskilt framhålla vare sig- den
vetenskapliga eller den tekniska betydelsen av, att
på detta sätt närvaron av främmande snbstanser i en
mängd, som ligger långt under gränsen för vanlig
analytisk noggrannhet, kan i grund förändra ett
reaktionsförlopp eller en bildad produkt.
Kautschuk — naturlig och syntetisk — typiskt
makromolekylära, trådformiga ämnen.
Såväl kautschuken själv som med konst framstälda
kautschukarter och kautschukliknande ämnen höra
med all säkerhet till de makromolekylära, trådformiga
ämnenas klass. Hit höra emellertid även substanser,
som trots likartad sammansättning, icke kunna
betraktas som kautschuk. Å andra sidan finnas även
ämnen, som pä grund av sina tekniska egenskaper
bruka räknas som kautschukarter, trots att, frånsett
sin trädartade byggnad, de ha en från dessa helt
avvikande sammansättning. En rationell
klassificering är på grund härav svår att genomföra. Då
emellertid av många skäl en sådan vore högeligen
önskvärd, vill jag här, huvudsakligen efter E.
Kind-scher [3], anföra ett försök till gruppindelning av
ifrågavarande ämnen:
I. Naturkautschuk, ur mjölksaften hos vissa växter
framställd råkautschuk. Till naturkautschuken räknas
A. Verklig kautschuk.
B. Balata och guttaperka,
II. Kautschukider, med konst framställda
kautschukliknande ämnen, som kunna förarbetas enligt
för naturkautschuken brukliga metoder, t, e.
blandning med fyllmedel, formning och vulkanisering.
Kautschukiderna indelas i:
a. Syntetisk kautschuk, genom polymerisering av
isopren erhållen kautschuk med samma eller nästan
samma sammansättning och egenskaper som
natur-kautschuk.
b. Konstkautschuk, kautschukider med från
naturlig eller syntetisk kautschuk avvikande
sammansättning. Av konstkautschuk kunna tillsvidare tre olika
slag urskiljas:
1. Enkla polymerisat av butadien eller derivat av
denna, t. e. "talbuna", "neopren".
2. Blandningspolymerisat, t. e. "perbunan", "buna S".
3. Tioplaster, kautschukider med från under 1. och
2. anförda ämnen principiellt avvikande,
sammansättning, t. e. "thiokol", "perduren".
III. Gummi, genom vulkanisering av kautschuk
eller kautschukider erhållna produkter. (Då även en
fackman numera knappast kan skilja på produkter,
erhållna av naturlig kautschuk eller konstkautschuk,
kan denna grupp ej lämpligen uppdelas efter
utgångsmaterialet.)
IV. Termoplaster, mer eller mindre
kautschukliknande, men icke vulkaniserbara ämnen.
Termoplasterna kunna vidare indelas enligt samma princip som
kautschukiderna. Då emellertid förhållandena här
synas vara mindre tydliga torde de lämpligen
tillsvidare kunna hänföras till en stor grupp.
Verklig syntetisk kautschuk har som nämnts väl
framställts, men hittills ej nått någon teknisk
betydelse, på grund av grundsubstansens, isoprenets,
svårtillgänglighet. — Isoprenets högre homolog,
dimetyl-butadien, är däremot lätt tillgänglig, men som nämnts
har därur framställd konstkautschuk visat sig
mindervärdig, varför den ej är föremål för fabrikation.
Kol och kalk — acetylen — butadien — kautschuk.
Isoprenets lägre homolog, butadien eller divinyl,
har däremot åtminstone i Europa blivit
konstkaut-schukindustriens viktigaste utgångsmaterial. Av den
framställas såväl de tyska bunaarterna som den ryska
SKA- och SKB-kautschuken.
Den äldsta metoden för framställning av butadien
använde bensol som utgångsmaterial. Denna
hydre-rades till cyklohexan, som termiskt spaltades till
butadien och etylen. Denna metod har emellertid
numera endast historiskt intresse. Om en syntes av
ett sådant ämne som kautschuk skall kunna få någon
teknisk betydelse, måste utgångsmaterialen kunna
erhållas i obegränsade kvantiteter. Redan tidigt
började man därför tänka på acetylen, som är lätt att
framställa ur elementen och som på grund av sin
omättnad är relativt reaktionskraftig.
Numera har ju acetylenen blivit kanske det
viktigaste utgångsmaterialet för all organisk kemisk
industri [4]. Till allra största delen framställes den
genom sönderdelning av kalciumkarbid med vatten,
men kan även erhållas genom en om
krackningsför-farandet erinrande, termisk sönderdelning av kolväten
vid mycket hög temperatur.
Ur acetylenen erhålles butadien över acetyldehyd,
acetaldol och 1,3, butylenglykol, eller över
vinylace-tylen genom hydrering.
I vissa länder, där lantbruksprodukter kunna
erhållas billigt och i tillräckliga kvantiteter, framställes
butadien ur potatissprit. Alkoholen dehydreras och
dehydratiseras i en enda operation genom
upphettning tillsammans med katalysatorer såsom
aluminiumzinkoxid. Slutligen kan butadien framställas direkt
ur krackgaser, t. e. butan eller butylen genom
katalytisk dehydrering.
För det amerikanska noeprenet och det ryska
sov-prenet användes icke butadien utan /3-klorbutadien
eller kloropren som utgångsmaterial. Denna substans
framställes genom addition av klorväte till
vinyl-acetylen, som i sin tur erhålles ur acetylen genom
att denna i närvaro av cuproklorid reagerar med sig
själv [5, 6]. För formler för dessa reaktioner
hänvisas till Pl Öman, denna tidskrift, avd. Kemi, sid. 1
(1938).
De anförda formlerna äro ytterst summariska och
ge knappast någon antydan om vilka svårigheter, som
äro förknippade med dessa reaktioner. Endast
sådana, som det skulle synas, relativt enkla saker som
att regenerera det kalkslam, som bildas vid
karbid-sönderdelningen eller att konstruera de jättelika
acetylengasverk, som fordras, ha krävt mycket
arbete. — Vinylacetylenframställningen t. e. är en
synnerligen svårskött reaktion, som det tog årtal innan
man behärskade. Den kompliceras desutom av, att
samtidigt med vinylacetylenen bildas divinylacetylen,
vilken är ytterligt explosiv.
Butadien och butadienliknande ämnen
polymeriseras relativt lätt. Polymeriseringen kan emellertid
ske på olika sätt [7]. Dels kunna ändkolatomerna
bindas med varandra, dels de med 1 och 2
betecknade. Dessutom kunna kombinationer mellan de två
polymeriseringsarterna förekomma, varigenom mer
eller mindre förgrenade atomkedjor bildas.
Naturkautschuk synes bestå av enkla, raka kedjor enligt
den schematiska formeln 1, och överhuvudtaget synes
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
