Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 22 juli 1939 - Om jordmagnetismen. Om orsaken till jordmagnetismen och till dess sekulära ändringar, av Th. Dahlblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 29 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 22 ]ULI
ÅRG. 6 9 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHALL: Om jordmagnetismen, av f. d. bergmästare Th. Dahlblom och ingenjör N. O. Bergquist. —
XVII:de Internationella stadsbyggnadskongressen i Stocknolm 1939. — Notiser. — Litteratur.
Om jordmagnetismeri.
Genom ett egendomligt
sammanträffande har Teknisk tidskrift erhållit
uppsatser av tvenne författare, f. d.
bergmästare Th. Dahlblom och ingenjör N. O.
Bergquist, som oberoende av varandra
behandla samma ämne. Än egendomligare
är emellertid, att författarna på ett
intressant sätt komplettera varandra, vilket
gör att tidskriften här kan återgiva bägge
uppsatserna.
Om orsaken till jordmagnetismen
och till dess sekulära ändringar.
Av f. d. bergmästare TH. DAHLBLOM.
Historik.
En kompass är ett enkelt instrument, men märkligt
är, att det kunde komma till, då förutsättningarna
för dess konstruktion, kännedom om magnetismen,
helt saknades. Man kan hava iakttagit, att då ett
svart mineral, magnetit, bearbetades med verktyg av
hårt järn, drogo de till sig pulver av mineralet och små
järnstycken, vidare att stål fick den förmågan, då
man gned det med mineralet. (Därav den gamla
engelska benämningen på magnetisk svartmalm
"load-stone", sten som laddade stål.) Härifrån var det ett
stort steg till upptäckten, att den laddade ståltenen
fritt rörlig i horisontalplanet ställde sig i en viss
riktning, "pekade åt söder" såsom kineserna sade. Det
påstås att redan år 1110 f. Kr. hade man i Kina
kärror med sydvisande gubbe, Tchi-nan, och att
sådana i 7:de århundradet introducerades i Japan. De
äldsta kompasserna på kinesiska fartyg hade enklast
tänkbara konstruktion. I en skål med vatten hölls
kompassnålen över vattnet genom att den var
fast-bunden vid två vassrör.
Sådan kompass överfördes av araberna till Europa,
och som staden Amalfi hade seglingsöverenskommelse
med araberna, börjades där kompasstillverkningen
omkring år 1302.1
i Den berömde encyklopedisten Brunetto i Florens säger:
"Ingen skeppare vågar använda kompassen, på det att han
icke skall bliva misstänkt att vara magiker, icke heller skulle
sjömän våga sig ut på havet under hans kommando, om han
toge med sig ett instrument, som påtagligen blivit konstruerat
under inflytande av någon avgrundsande."
Fastän tillverkningen ansågs vara trolldom, användes
kompassen till sjöss, men vitlök fick icke finnas ombord, ty då
blev kompassen otlllförlitlig’.
I gamla kinesiska skrifter säges, att kompassen
icke visar rätt åt söder utan rätt mycket åt sydost,
men under medeltiden var missvisningen,
deklinationen, nära nog noll ända från Kanarieöarna till
Syrien, varför man i Europa trodde att kompassen
måste visa rätt. Det ansågs vara något fel med
tillverkningen, om den icke gjorde det. Det var nog
först Columbus, som framhöll, att kompassen
verkligen har olika riktning på olika trakter.
Att det var på jordens magnetism det berodde, att
kompassnålen ställde sig i viss riktning, påvisade
W. Gilbert (år 1600) i boken De Magno Magnete
Tellure. Han hade tillverkat ett klot av magnetisk
svartmalm, "Terella", en modell av jorden och med
en kompassnål av blott ett sädeskorns längd påvisade
han, att mellan klotets magnetpoler har
kompassnålen olika riktning och lutning. Sedan dess har
jordmagnetismen studerats i ständigt stegrad
omfattning på land och på hav.1
Orsaken till jordmagnetismen.
Fastän man ingående studerat jordmagnetismen
både vid forskningsresor och i ett betydande antal
magnetiska observationer, måste även moderna
författare erkänna, att orsaken till den förblivit ett
i Den dagliga variationen av deklinationen lär hava
påvisats redan år 1682 i Louveau, Siam, av pater Güy Tachaet.
Den sekulära variationen hade konstaterats i London redan
på 1620-talet. Den ostliga deklinationen minskades då med
nära per år.
Fig. 1. Japansk
sydvisande kärra.
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
