Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 22 juli 1939 - Om jordmagnetismen. Om orsaken till jordmagnetismen och till dess sekulära ändringar, av Th. Dahlblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
det möjligt att förklara vulkanutbrott och deras
förlopp samt att angiva orsaken till jordmagnetismen.1
Orsaken till den magnetiska deklinationens årliga
ändring.
Som en karta i mercator-projektion icke lämpar
sig för studier rörande jordmagnetismen vid högre
latitud än 60°, överförde jag från en sådan karta
kurvan för inklinationen = 80° på en karta över det
arktiska området. Därvid uppkom en kurva av
samma form som för den vertikala intensiteten
omkring en malmfyndighet bestående av två
magnetiska malmlinser, båda med nordpolsdrag. Sedan
även några kurvor för viss deklination överförts,
kunde det icke råda minsta tvivel om, att två
magnetiska nordpoler finnas, den ena i Kanada och den
andra norr om Sibirien. Som attraktionen från den
ena magnetpolen sträcker sig till och förbi den
andra polen, måste malmpolerna vara belägna långt
söder om de platser där I — 90°, ty H blir noll, där
den närmast belägna polens attraktion åt söder blir
lika stor som den andras åt norr. (Platsen för den
östra blir kanske inne i polarisen.)
Sedan försöksberäkningar utförts med data tagna
ur tabellverket Landolt, Börnstein Roth rörande de
båda magnetpolernas sannolika belägenhet, deras
relativa styrka och dessas ändringar, önskade jag
intressera någon, som hade tillgång till de mängder av
observationer, som äro samlade i observatoriernas
arkiv, varför jag anmälde mig villig att hålla föredrag
vid Association of Terrestrial Magnetism and
Elec-tricity möte i Edinburgh år 1936. Något intresse för
användning av observationer för utrönandet av
orsaksfrågor förmärktes icke, men vid samtal där fick
.jag en upplysning, som förklarar det bristande
intresset. För mera än 200 år sedan hade det
nämligen påståtts, att två magnetiska nordpoler skulle
existera, ett påstående som ansetts orimligt, och som
därför icke omnämnes i moderna handböcker såsom
Geophysik av S. Günther eller Kosmische Physik
av Arrhenius. (Ordföranden för sektionen, J. A.
Fleming, har i tidskriften Terrestrial Magnetism,
Vol. 2, publicerat uppsatsen "The Earth a Great
Magnet.)
I en för 60 år sedan utgiven handbok — Physische
Erdkunde av O. Pershel och G. Leipqldt — fann
jag sedan, att Halley redan år 1701 hade på en
karta över det arktiska området inlagt ett antal
magnetiska observationer och funnit, att två magnetiska
nordpoler existerade, vidare att omkring 100 år
senare (1822) den norske fysikern Ch. Hansteen hade
icke blott delat den åsikten utan även sökt angiva
magnetpolernas lägen. Sedan har man varit enig i
utdömandet av två nordpolers existens, något som
ansetts orimligt.
Att en magnet verkligen kan hava två poler, båda
attraherande kompassnålens, kan visas med ett enkelt
experiment.
Fig. 3 föreställer en magnet med polerna N och S.
Delen omkring N bortskäres, varvid en N-pol
uppkommer på vardera sidan om det bortskurna området.
Man konstaterar detta genom att lägga ett tunt glas
1 i uppsatsen Volcanic Events, when Magma is considered
to be a Solution har jag sökt angiva orsaken till vulkaners
uppkomst, till utbrottens förlopp, till produkternas ökade
basicitet under utbrottet samt till vulkanernas utslocknande.
över magneten samt sikta järnfilspån på glaset, under
det att man knackar lätt därpå. Man får då fram
kraftlinjer mot de båda polerna (vid A och B).
Om en stålkula magnetiserats och en djup
nedskärning göres i närheten av dess nordpol, så kan
man med en kompassnål (en gruvkompass)
konstatera, att det uppkommit en magnetisk nordpol på
vardera sidan om skåran.
På norra halvklotet får man således räkna med, att
kompassnålens nordända attraheras av två primär-
Fig. 3. Fig. 4.
poler (dessutom förekommer nog ofta attraktion från
någon sekundärpol eller lokal störning), vilkas
attraktion bilda komposanter till en resultant, som är
kompassnålens riktning. Om denna, dvs. deklinationen,
är känd samt de båda polernas belägenhet, är det
möjligt att åtminstone approximativt beräkna
polernas relativa styrka. För ort belägen norr om 35°N
kan inverkan från jordens magnetiska sydpol
negligeras.
Försöksberäkningar hava utförts med flera olika
lägen för primärpolerna. Av dessa synas de
sannolikaste vara; för den amerikanska = A-polen 70°N,
96°W och för den sibiriska polen = S-polen 79°N,
105°E. Som den ena polens attraktion sträcker sig
till och förbi den andra polen, kommer orten där
(H — O) inklinationen är 90° att vara belägen 100—
200 km norr om magnetpolen.
För beräkning av primärpolernas relativa lägen har
följande beräkningssätt använts:
Från ett magnetiskt observatorium vid O hava
riktningarna till polerna beräknats jämte avstånden
till dem dels efter storcirklar och dels efter kordorna
till dem för att kunna korrigera för olikheterna i
avstånden enligt antagandet, att attraktionen är
omvänt proportionell mot kvadraten på kordan.
Riktningen, vinkeln X = AOP mellan storcirkeln
genom orten O och magnetpolen A och bågen PO (se
fig. 4, där bågarna PO och PA äro longituder från
jordens nordpol P), erhålles med ekvationen
cot a ■ sin b — eos b ■ eos X
COt X —––––––-;——––-
sin /
a och b äro co-latituder, dvs. 90°—orternas A ocli O
latituder, l = skillnaden i longitud mellan orterna
A och O.
För att utröna primärpolernas belägenhet med
sådan noggrannhet, att man kan lokalisera sekundära
magnetpolers lägen, behöver man nog beräkna
vinkeln X många hundra gånger. Med logaritmer är
detta tidsödande, men apparat finnes för lösning av
ekvationen och användes vid Förenta staternas marin
och flyg, enär man vid de numera vanliga
lång-distansflygningarna behöver snabbt och säkert kunna
angiva storcirkelns riktning mot målet.
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
