Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 22 juli 1939 - Om jordmagnetismen. Jordmagnetismen och dess orsak, av N. O. Bergquist - XVII:de Internationella stadsbyggnadskongressen i Stocknolm 1939, av Ivar Tengvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
2. Om en planet roterar i motsatt riktning omkring
sin axel. bliva polerna riktade åt motsatt håll.
3. Överallt i universum, där en mörk planet
roterar omkring sin axel i rimlig närhet av en glödande
sol. förekomma motsvarigheter till våra
jordmagnetiska fenomen, vilka alltså kunna anses universellt
spridda.
4. Ett försök bör kunna utföras, som visar att en
roterande järnkärna i ett stillastående elektriskt fält
blir uppmagnetiserad.
XVIhde Internationella
stadsbyggnadskongressen i Stockholm
1939.
Politisk oro till trots samlade den internationella
stadsbyggnadskongressen i ’Stockholm mer än 900
deltagare från 39 nationer. Mer än hälften anmälde sig
efter den ordinarie anmälningstidens utgång, sannolikt
på grund av rådande ovisshet om händelsernas
utveckling.
Lördagen den 8 juli var sekretariatet installerat i
Konserthuset, kongressens huvudkvarter. I samband
med kongressen var anordnad en Nordisk bostads- och
stadsplaneutställning och denna kunde efter sista nattens
hektiska arbete på utsatt tid, lördag em., demonstreras
för pressen, vars representanter dessförinnan hälsats
välkomna av Internationella stadsbyggnadsfederationens
president överborgmästaren i Stuttgart doktor Karl
Strölin.
Söndagskvällen samlades kongressens deltagare i
Royals vinterträdgård. 500 högtidsklädda damer och
herrar bekantade sig vid ett glas champagne. Statsrådet
Quensel hälsade å regeringens vägnar samtliga välkomna
till Sverige. "Det mål, till vilket ni sträva, bör vara
välkommet för alla, emedan det avser att skapa bättre
villkor för livet och välfärden inom samhället och för
individen", yttrade statsrådet bland annat. Å
Stockholms stads vägnar talade överdirektör Hernlund, som
bland annat noterade det för staden hedrande faktum
att när den internationella federationen i sin nuvarande
form nu för första gången samlades på europeisk mark,
detta skedde i Sveriges huvudstad. President Strölin
tackade å federationens vägnar för
välkomsthälsningarna och han måste även tala för M. George L. Pepler,
federationens hederssekreterare, som kom med
kvällståget för sent för att hinna till mottagningen. Dr
Strölin hyllade Sverige och svenskarna, "dessa sunda,
flitiga, vänliga och ordningsälskande invånare i detta
härliga land".
Kongressens första arbetsplena öppnades måndagen
den 10 juli med anföranden av dr Strölin och
stadsplanedirektör Lilienberg. På dagordningen stod temat
specialbostäder och generalrapporten föredrogs av de Jonge
van Ellemeet, president i Nederlandsch Instituut vor
Volkshuisvesting en Stedebouw. Många bostadsgrupper
berördes, bl. a. lantarbetarnas, och framgick tydligt
svårigheterna i olika länder att komma till rätta med detta
problem på grund av den stora skillnaden mellan
lantarbetarnas och industriarbetarnas levnadsnivå.
Diskussionen inleddes av byråchef Nyström i socialstyrelsen,
som betonade sambandet mellan bostads- och hela
socialpolitiken i Sverige. Bland övriga diskussionsinlägg
märktes tyske riksarbetsministern Seldtes redogörelse
för sin regerings åtgärder på bostadsförsörjningens
område. Sedan 1933 hade byggts 150 000 folklägenheter.
Samma ämne diskuterades även följande dag. Borg-
mästare Carl Lindhagen inledde och talade om det
30-åriga kriget mot spekulation, stadsförvaltning och
plutokrati för att få till stånd trädgårdsstäder runt
storstaden. Representanter från Tyskland, Polen och
England framförde sina åsikter, och för "husfruns verkstad"
talade miss Alma Royalton Kisch, London.
Generalrapportören van Ellemeet sammanfattade diskussionen.
Onsdagen den 12 föredrog presidenten för tyska
akademien för stadsbebyggelse, riks- och landsplanering i
Berlin, dr R. Niemeyer, den andra generalrapporten som
handlade om närtrafikens krav. I en modernt utvecklad
förvaltning bör även lokaltrafiken sortera under de
stadsplanerande myndigheterna hade bland annat
framgått av de olika landsrapporterna. Ordföranden i
italienska stadsbyggnadsinstitutet Calza-Bini, Rom, inledde
diskussionen på italienska, vilket icke generade tolkarna,
som dock endast drillats i de tre kongresspråken,
engelska, franska och tyska. Inläggen i debatten voro många,
men problemet är även svårlöst, vilket påpekades av
dagens siste diskussionstalare, hr Wladyslaw
Sihwarzen-berg-Czerny, Warszawa, som vidare framhöll att en
lösning åstadkommes icke enbart genom att man breddar
gator och bygger nya trafikådror. Dessa skapa endast
nya trafikknutpunkter och därmed nya problem.
Närtrafikens krav diskuterades även under torsdagen.
Dr-ing. Paul Wolf, Dresden, föreslog åtgärder för
jämnare fördelning av trafiken under dygnets olika
timmar genom exempelvis att förlägga skolarbetets början
till annan tidpunkt än kontorsarbetets. Andra talare
framhöllo trafikens faromoment numera större än
exempelvis brandfaran, emedan betryggande åtgärder
vidtagits mot den senare men ej mot dën förra.
Sista temat för 1939 års stadsbyggnadskongress gällde
lands- och regionplanering. Stadsplanedirektör
Lilienberg, Stockholm, var generalrapportör och stod för
prestationen att uppläsa rapporten på samtliga tre
kongressspråken. Riks- och regionplanering saknas ännu i de
flesta länder och även de som kommit längst ha i själva
verket endast dragit upp de första grundlinjerna härför,
framgick av dir. Lilienbergs rapport. Riksplanering
måste för att kunna genomföras ingå i var mans
medvetande, och kunskap om hithörande ting måste spridas
och inarbetas så att planeringstanken blir en vanesak.
Diskussionen blev i detta ämne synnerligen livlig och
generalrapportören ansåg även i sin sammanfattning
följande dag att den varit fruktbringande.
Men kongressen bjöd icke bara på diskussioner och
generalrapporter. Deltagarna fingo före förhandlingarna
se film eller höra korta föredrag om aktuella
stadsbyggnadsämnen. Den belgiska senatens vice talman M. Vinck
hade med sig en film från de belgiska slumkvarteren
kallad Les Maisons de la Misère, som väckte berättigad
uppmärksamhet. Eftermiddagarna ägnades åt rundfärder i
Stockholm och dess omgivningar både rent fackligt och
rent turistbetonade turer, och ehuruväl vädrets makter ej
alltid visade sig nådiga torde alla med förtjusning
minnas den lilla föreställningen på Drottningsholms teater
som präglades av gustaviansk finess.
Banketten, Stockholms stads storstilade bankett, på
stadshuset får ej glömmas. När trumpetfanfarerna på
slaget 8 på onsdagskvällen förkunnade att middagen var
serverad, voro i Blå hallen församlade 900 högtidsklädda
stadsbyggare och stadsbyggarinnor. överdirektör
Hernlund hälsade alla välkomna på de tre kongresspråken.
Fanfarer och hurrarop kommo Gyllene salens väggar att
glittra så att överborgmästare Strölin i sitt kärnfulla
tacktal däri såg en symbol för Stockholms stads
finansiella ställning. — Till sena natten tråddes sedan dansen,
men dock såg man många diskutera salarnas dekor,
vilket vittnade om att det var byggnadssakkunskapen
som samlats till fest.
Efter kongressen var anordnat studieresor i Sverige,
Norge och Danmark. För att deltagarna skulle få en
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
