Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 29 juli 1939 - Om konsumentförpackningar, av R. Rausing - Facit - Vitaminforskningen i arbetareskyddets tjänst, av r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
På grundval av dessa siffror gällde det att
bestämma, vilka standardstorlekar av de planerade
konsumentförpackningarna, som man skulle föra i
detaljhandeln. Man kom då till det resultatet, att en 5
kg förpackning skulle täcka behovet för 5 ocn 10 kg,
då man lika bra kunde köpa 2 st. 5 kg förpackningar
som en 10 kg förpackning, 1 kg fastställdes utan
vidare som den minsta förpackningen. Sedan hade
man slutligen 2—3 kg expeditionerna att taga
hänsyn till. Som ersättare för båda dessa viktklasser
bestämde man sig för 21/2 kg förpackningen av den
anledningen, att man önskade föra så få storlekar
som möjligt, bl. a. för att undvika onödig
lagerhållning i alla distributionsleden.
Hur stor betydelse en ordentlig undersökning och
en från början därpå grundad standardisering av
storlekarna av varuförpackningarna har, förstår man
därav, att i Förenta staterna, där kvarnarna ha använt
konsumentförpackningar under många år, råder det
en fullständig förbistring av storleksklasserna.
Antalet förpackningsstorlekar är i själva verket så
stort, att det omöjliggör varje försök att rationellt
förpacka mjölet maskinellt med användande av
helautomatiska maskiner. Då en svensk kvarn har 3
förpackningar, saluför en amerikansk kvarn 15—20
förpackningar. Det arbete de svenska kvarnarna ha
gjort ifråga om förpackningsstorlekarnas
standardisering, har väckt mycket stort uppseende i Förenta
staterna. Man anser det vara nästan omöjligt att
nu genomföra en standardisering av storlekarna där,
då köpvanorna äro så starkt utvecklade på olika
ställen, att det icke går att göra någon ändring. Att
det har gått därhän beror på att man började
förpacka mjölet centralt så småningom och därvid lät
detaljhandeln eller andra led i efterfrågan bestämma
storlekarna. Den ene ville då ha en storlek och den
andre en annan med mycket små viktskillnader.
Detta ledde till den nämnda förbistringen, men
samtidigt skapades lokala köpvanor, och sedan dessa en
gång ha kommit till, äro de mycket svåra att ändra.
Den andra frågan som skulle besvaras var, vad
det kostar att verkställa förpackningen i
detaljhandeln, och vad motsvarande kostnad är vid kvarnen.
Jag skall uppehålla mig mycket kort vid denna
undersökning. I detaljhandeln gjorde man så, att
man på vanligt sätt tog tiderna med stoppur för ett
mycket stort antal mjölexpeditioner. Man studerade
på detta sätt såväl uppvägning som utlämning av
den i detaljhandeln förekommande förpackningen.
Det slutresultat man kom till var, att det tog ungefär
en minut att väga upp och expediera 2 kg mjöl. Vid
beräkning av kostnaden för denna kvantitet utgick
man ifrån expeditens månadslön, som man
omvandlade till minutlön och fick på så sätt lönekostnaden
pr förpackning, vartill lades förpackningsmaterialets
kostnader i butiken samt hyres- ocli övriga kostnader.
Det visade sig då, att förpackningsarbetet i butiken
inklusive materialet kostade omkring 2,4 öre pr kg
mjöl, vilket är en oväntat hög siffra.
Därefter gjordes motsvarande analys hos
fabrikanten, som under mellantiden hade tagit risken att
anskaffa mycket dyrbara förpackningsmaskiner. Den
svenska kvarnindustrien har under de senaste åren
investerat mycket betydande belopp i
förpackningsmaskiner och byggnader för dessa. Förutom
kostnaden för själva förpackningsmaterialet liade man
att räkna med arbetslöner, räntor och avskrivningar
på maskiner, hyror, kraft etc. Ifrån de sålunda
erhållna summorna bör avgå kostnaden för den gamla
förpackningen, dvs. 100 kg säcken och det arbete,
som följde med fyllande av denna. Slutliga
nettokostnaden pr kg var då 1,6 öre vid kvarnen mot 2,4
öre i butiken, och alla kostnader voro då inkluderade,
således även det dyrare material för
konsumentförpackningar, som kvarnen måste räkna med. Det
finns givetvis en del andra, här icke berörda
kostnadsfaktorer, exempelvis det s. k. svinnet vid
uppvägning i butiken, problemet brutto för netto osv.
som spela in.
Yid behandlingen av varje förpackningsproblem är
en djupgående kostnadsanalys av hela
distributionsprocessen från början till slut oundgänglig. Det råder
tyvärr ännu det missförståndet på många håll, att
man tror, att utstyrseln är den viktigaste detaljen i en
konsumentförpackning. Att lägga upp problemet med
utstyrseln som utgångspunkt är att börja i fel ända.
Man bör först och främst undersöka, vilka storlekar
av förpackningen man skall föra. Sedan bör man
avgöra, hur dessa förpackningar skola vara
konstruerade, och vad material som skall användas för att de
skola fylla sitt ändamål. Yid en dylik analys skall
man icke endast gå till detaljhandeln, utan man skall
följa hela gången av distributionen från fabrikanten,
till dess varan når konsumenten och taga hänsyn till,
hur konsumenten behandlar varuförpackningen. Olika
former av förslutning av en förpackning kunna
exempelvis vara av avgörande betydelse, om
förpackningen skall bli lyckad eller misslyckad. Om det är
en vara, där hela kvantiteten icke konsumeras på en
gång utan i delar, bör man se till, att konsumenten
har möjlighet att taga ut en del av innehållet ur
förpackningen och att sedan åter sluta den på ett
lämpligt sätt, så att varan blir skyddad även under
förvaringen i hemmen.
De som i regel syssla med reklam lägga
huvudsakligen sina speciella synpunkter på
förpackningarna och begå därigenom ofta fel som icke kunna
repareras. Innan man kommer så långt som till den
reklammässiga delen av förpackningen, eller, om jag
får uttrycka det så, till de medel som skola påverka
köparens val av förpackning, dvs. varumärkningen
o. d. — skola frågorna om förpackningens ekonomi,
dess användning och konstruktion vara fullständigt
klarlagda.
20/6—22/7 1939.
Vitammforskningen i arbetareskyddets tjänst. I
Amerika ha på senare tid intressanta undersökningar
utförts, som visa att A-vitaminen har en synnerligen
fördelaktig inverkan på synförmågan, i det att den
skyddar mot vissa slag av överansträngning av ögonen
och motverkar nattblindhet.
Man har sålunda funnit, att arbetare som varit
sysselsatta med ansträngande färgbestämningar, fått
sin arbetsförmåga avsevärt förbättrad efter att ha
tagit in ett medel innehållande A-vitaminer. Deras
ögontrötthet har därvid märkbart minskats samtidigt
som deras kroppskondition i övrigt förbättrades.
De här omtalade försöken befinna sig än så länge
på försöksstadiet, men man har goda förhoppningar
399
Facit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
