Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 12 aug. 1939 - Vattentekniska utställningen i Liége 1939, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. En av entréerna med skyddstak utformat som en
flygplansvinge. Den triangelformade, med stållinor stagade
stolpkonstruktionen vilar rörligt på stora stålkulor i
betong-fundament. (Foto förf.)
om utställningen, dess planläggning och det
deltagande, man väntade eller redan fått utlovat,
beslöt regeringen, att vi skulle vara med, även om det
måste bli i en mycket begränsad omfattning.
Under dåvarande chefens för K.
vattenfallsstyrelsen, generaldirektör Gösta Malm, ledning hade
utställningsfrågan dryftats redan hösten 1937, men det
blev hans efterträdare generaldirektör W. Borgquist,
som inträdde såsom ordförande i den av k. m:t
sedermera tillsatta utställningskommittén, vars övriga
ledamöter äro friherre C. Fr. Bennet (vice ordf.),
kommerserådet Axel F. Enström, direktör Tors ten
Hèrnod, direktör Carl Kempe, vice konsul John G.
Nyström, vattenrättsingenjör Richard Smedrerg
och generalkonsul Fritz Sternhagen. Till
utställningens svenske generalkommissarie utsåg regeringen
förf. Dessutom har fungerat ett arbetsutskott
bestående av förste byråingenjören Gösta Skiöld,
civilingenjör Erik Upmark och generalkommissarien.
En av Svenska exportföreningen gjord rundfråga
till de industriella exportföretagen gav tydligt vid
handen, att från industriens sida fanns intet som
helst intresse för att deltaga i utställningen. Icke ett
enda tillmötesgående svar erhölls. Sedan jag besett
vad som gjorts i Liége från andra länders industrier,
är jag långt ifrån säker på, att den svenska
industrien handlat alldeles riktigt. Det går nog för sig,
att våra industriprodukter saknas på en eller annan
utställning, men blir frånvaron permanent, och
fortsätter man i andra länder med utställningsväsendet
även framdeles på liknande sätt som hittills, kan
man nog befara, att vi förlora åtminstone en del àv
den goodwill, som den svenska industrien åtnjuter
utomlands.
Den svenska avdelningen kom sålunda att
begränsas till det officiella deltagandet och att genomföras
helt neutralt och som en allmänt upplysande
avdelning med fasthållande av den idé, som ligger redan
i utställningens benämning och i det allmänna pro-
gram som av kommissariatet i Liége gjorts upp.
Hur Sveriges avdelning är ordnad, skall jag
återkomma till längre fram i denna artikel.
Anledningen till att Liége redan 9 år efter
närmast föregående utställning åter tagit ett sådant
krafttag, som onekligen en internationell utställning
innebär för myndigheter, privatpersoner, trafikmedel
osv. i den berörda staden och dess omnejd, var icke
endast den, att belgarna ha en viss faiblesse för
utställningar, utan framförallt det, att det märkliga
ingenjörsarbetet — Le Canal Albert — i stort sett
är färdigt och under året kan tagas i bruk. Vid
kanalens början i den genom Liége flytande la Meuse
har i sommar avtäckts en på en hög pelare placerad
staty över konung Albert, och just här på ömse sidor
om den breda floden är utställningsområdet beläget.
Det är ju för en vattenteknisk utställning ett
idealiskt läge, och på ett skickligt sätt, har man
tillvaratagit de möjligheter, som stått till buds, för att
rycka in denna vattenväg som en integrerande del i
utställningen. Floden är den axel, kring vilken
paviljonger och hallar och övriga arrangemang
orienterats. Den kompakta anhopningen av
utställningsbyggnader är numera övergiven, och i Liége hade
man till synes utan någon fastare plan spritt ut de
internationella paviljongerna på den ena stranden
ganska vårdslöst, då däremot en serie i utställningens
egen regi uppförda byggnader mera hållits samman
till större komplex och ordnats kring mer eller
mindre öppna gårdar. Det är ofrånkomligt, att detta
verkar ganska lätt och luftigt, men ett sådant
arrangemang medför ju å andra sidan den nackdelen,
att utställningsområdet växer och därmed tyvärr
också den väg, som en trött utställningsbesökare har
att tillryggalägga i en åtminstone i Liége vanligen
fruktansvärt tryckande sommarvärme. Det finns
dock sörjt för kommunikationer över området dels
med lilleputt-tåg, dels med båtar på floden, dels
med en linbana diagonalt över utställningsplatsen.
Det sista tycks ha blivit särskilt modernt på utställ-
Fig. 3. Ett palats till arbetets ära. Innehåller huvudsakligen
belgisk statistik över industriella förhållanden. (Foto Jean
Nyström, Liége.)
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
