Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 12 aug. 1939 - Vattentekniska utställningen i Liége 1939, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. En av Frankrikes huvudsakligen av glas uppförda paviljonger. Framför denna en
del av den stora festplatsen.
att bjuda. I detta fall tror jag, att man mera siktat
på fackmannen och den som verkligen vill studera,
än på den stora allmänheten, till vilken man nog får
tala ett annat utställningsspråk. Även om
utställningen i Liége givits en speciell karaktär
åtminstone till namnet, så kan man inte komma ifrån att den
lika gärna kunde gå under rubriken
världsutställning med allt vad det innebär av brokigt och
mångskiftande innehåll. Dimensionerna äro i varje fall
stora om än icke jättelika som i New York. På
sådana utställningar är den övervägande delen av
besökarna lekmän och strängt taget ganska
ointresserade av annat än att efteråt kunna säga, att allt har
besetts och allt var "intressant". Och det är ju i
grund och botten ett ganska klent resultat. Konsten
att med behållning smälta, vad som visas, den
konsten är ännu inte vidare utvecklad. Där tror
jag, att skolorna ha åtskilligt att göra för att
uppfostra ungdomen. Studierna må sedan gälla
utställningar, museer eller annat, som med kostnad och
möda ordnas för den stora allmänheten.
Till såväl yttre utformning som också till
innehåll äro de franska paviljongerna i Liége kontraster
till den tyska. Den franske arkitekten har
huvudsakligen excellerat i glas. så att paviljongernas
innehåll synes eller åtminstone skymtar även utifrån.
Det är den gamla glaspalatsidén, som återigen har
kommit till heders — för vilken gång i ordningen
vet jag inte. Det är ju, för att använda ett slangord,
mycket tjusigt men olidligt i sommarvärmen, trots
nutida ventilations- och kylteknik, men den dagen
lär ju inte vara avlägsen, då en ny glassort gör det
möjligt att utestänga värmestrålning från
sommarsolen, och den dagen kan det ju passa att ställa ut
i glashus. Trots att Frankrike har så goda tillgångar
på vattenkraft och därmed ett utmärkt tema att
spela på, har man icke lyckats göra någon
fängslande utställning. Det förefaller som det varit iför
många kockar om soppan och då så ... Oförglömlig
var emellertid den till paviljongen anslutna
restaurangen och dess kock. Enbart de böra ge åtskilliga
utställningsbesökare ett minne för livet, även om
det belgiska köket i
allmänhet står på ett
synnerligen högt plan.
Som exempel på vad
Frankrike tagit med på
sin utställning utöver det,
som man på grund av
utställningens tema hade
anledning att vänta sig,
må nämnas förnämliga
modeller i stor skala av
olika typer av
"hydra-vion transatlantique
stra-tospherique", som ju än
så länge endast höra
framtiden till. Förutom
staden Paris har inom den
allmänna ramen ett flertal
betydande hamnstäder och
städer belägna vid
vatten-leder ordnat separata
utställningar av utförda och
planerade arbeten av
vattenbyggnadsteknisk art. I
samband med detta vill jag icke försumma att för
denna tidskrifts läsekrets påpeka tillvaron av ett
nyligen i Paris öppnat institut med permanent
utställning av vad. Frankrike åstadkommer av sådana
arbeten och av arbeten på trafikmedlens och vissa
industrigrenars områden. Namnet på detta välordnade
och vackert arrangerade institut är "Le Musée
Permanent des Travaux Publics". Det är väl värt ett
besök.
Tysklands (3 000 m2) och Frankrikes och dess
koloniers (12 000 m2) avdelningar äro de största vid
sidan av Belgiens och dess olika städers och
koloniers expositioner. För övrigt deltaga ett tiotal
länder, av vilka dock många i likhet med Sverige
föredragit att hyra en golvyta i någon av de av
utställningen uppförda hallarna. Av de sistnämnda
länderna har Norge — man kan ju säga, som sig
bör — den största avdelningen, nämligen ca 400 m2.
Kostnaderna för deltagandet bestridas i huvudsak
av landets industri. Vid sidan av en framställning
av Norges vattenkraft och dess utnyttjande samt av
den på vattenkraften byggda industrien har man
passat på att med hjälp av papier-maché-panoramor slå
ett slag för Norge som turistland. Det intryck man
får vid ett besök i Belgien är otvivelaktigt det, att
norrmännen på alla sätt försöka arbeta sig in med
industriprodukter och med propaganda för turism och
— att de i mångt och mycket lyckas därmed. Vid
sidan om Norge har Schweiz sin förhyrda plats, men
med tanke på vad det landet ur vattenteknisk
synpunkt borde kunnat åstadkomma, är utställningen en
besvikelse, som här kan förbigås.
I en närbelägen internationell hall är Sveriges plats
i grannskap av Egypten, Rumänien och Ungern.
Någon hänsyn till geografisk belägenhet togs
nämligen inte vid fördelningen av erbjudna och förhyrda
platser, men det har i detta sammanhang också ringa
betydelse.
Den här återgivna bilden av den väsentliga delen
av den svenska avdelningen visar i fonden en av
konstnären Jerk Werkmäster utförd fris skildrande
vattensystemet Klarälven—Vänern—Göta älv från
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
