Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 23 sept. 1939 - Ekonomisk vantro, av Erik Swartling - Ingenjören och försvarsberedskapen, av Bo Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
i motsats till en individ, nämligen i varor, höjdes
genast ett ramaskri från hela den amerikanska
industrien, som såg sig hotad av denna "illojala
konkurrens", och landets tullar höjdes oerhört!
Ännu ett exempel för att göra bilden mera
fullständig. För att tillfredsställa de amerikanska
arbetarnas intressen, vilka i immigranterna endast sågo
besvärliga konkurrenter på arbetsmarknaden, stryptes
immigrationen. Man tänkte märkvärdigt nog inte på
att alla dessa människor, som sökte sig över till
Amerika, kommo dit för att skapa sig en ny existens och
att de följaktligen icke endast försämrade
arbetslönerna genom sina måttligare anspråk, utan att de också
voro konsumenter, som genom sin närvaro skapade
arbetstillfällen. Det måste ju ha varit en lust och en
glädje att vara t. e. byggmästare i en stad som Chi-
cago, vars invånareantal årligen växte med
hundratusentals människor!
Naturligtvis hade immigrationen så småningom
minskats även utan några restriktioner, bl. a. som en
följd av den sjunkande nativiteten i Europa, men den
utvecklingen hade säkerligen gått i ett vida
långsammare tempo, som hade gjort det lättare att
anpassa sig efter de förändrade förhållandena.
Nu sitter det goda Amerika där med en fullständigt
skyddad arbetsmarknad, med en väldig tullmur och
med två tredjedelar av all världens guldskatter i
sina väl bevakade kassavalv och trots allt detta
"skydd" och all denna "rikedom" sedan ett årtionde
tillbaka med en arbetslöshet av förut aldrig anad
omfattning och med ständigt försämrade
statsfinanser.
Ingenjören och försvarsberedskapen.
I förra veckans nummer av Teknisk tidskrift
påtalades den planlöshet och den förvirring, som tyvärr
gjort sig allvarligt kännbara på flera vitala områden
vid igångsättande av vårt lands ökade
försvarsberedskap. Därvid framhölls bl. a., att i de kommittéer
och kommissioner, som numera nästan dagligen
tillsättas, alltför ringa hänsyn tagits till fackkunskapen
och att de tekniska experterna lysa med sin
frånvaro i dessa nya institutioner.
I en tid, då tekniken och de mekaniska
hjälpmedlen fullständigt revolutionerat stridsföringens taktik
och strategi — och därmed även
försvarsberedskapens mål och medel — och på ett förut otänkbart sätt
kunna komma att indraga hela civilbefolkningen i
krigets fasor, synes det självklart, att teknikens
målsman i samhället, ingenjören, bör kunna vara av
största nytta. Aldrig tillförne i världshistorien, icke ens
under förra världskriget, har tekniken varit av så
avgörande betydelse för krig och försvar som nu.
För att söka få en uppfattning om var ingenjören
insats skulle bli till största gagn låt oss granska de
egenskaper, som i regel äro utmärkande för honom.
Ingenjören besitter teknisk kunskap. Han har
under ett flertal år studerat teknik vid någon teknisk
läroanstalt och han har i sin ingenjörsgärning
dagligen fått tillfälle att utöka sitt kunnande i tekniska
frågor och skaffa sig en allt rikare erfarenhet på ett
eller annat tekniskt område. Den svenske
ingenjörens arbete och uppfinningsrikedom ha lagt den
tekniska grundvalen till våra stora exportindustrier,
och var och en, som besökt andra länder, har snart
märkt, hur högt svensk teknik är värderad utanför
det egna landets gränser.
Vidare har ingenjören måst lära sig organisationens
svåra konst. Antingen han leder tillverkningen vid
en mekanisk, kemisk eller elektrisk industri eller är
ingenjör vid en vattenkraftanläggning, ett vägbygge
eller ett husbygge, • så har han måst utveckla sitt
organisatoriska sinne och inhämta de härför nödiga
kunskaperna. Att planera och i förväg beräkna, vil-
ken tid den ena eller andra arbetsoperationer!
kommer att taga, vilket för lekmannen ofta förefaller
svårt nog, blir för ingenjören en vanesak. Han har
erfarenhet i att fördela arbete, att handskas med
folk, att underhandla och sluta avtal, att ordna med
välfärdsinrättningar m. m.
Icke minst betydelsefull är den skolning i
ekonomiska synpunkter, som ingenjören alltid måste få.
En industriprodukt kan tillverkas på många olika
sätt; vilket är det mest ekonomiska? En
vatten-kraftanläggning kan utbyggas för ett större eller
mindre kraftbelopp; vilken storlek betalar sig bäst?
En ny väg skall byggas från samhället A till
samhället B; var går den billigaste och tjänligaste
sträckningen? Hur skall man med minsta möjliga kapital
och driftkostnader uppnå bästa resultat? Det torde
knappast finnas något yrke, i vilket jämförelsen av
ekonomien hos olika åtgärder eller hos olika
alternativ spela så stor, nästan daglig roll, som i
ingenjörens.
Denna ingenjörens ekonomiska skolning är icke
detsamma som kommersiell utbildning. I förhållande
till ingenjörkårens stora skara är det nog ett
relativt fåtal, som ägna sig åt direkt kommersiell
verksamhet, och det är nog icke på detta område som
ingenjörens insats skulle bli av största värde.
Vad lojalitet och arbetsvillighet beträffar står
ingenjören säkerligen inte efter någon annan yrkesman
i samhället.
Om man nu undersöker, hur statsmakterna i och
för den ökade försvarsberedskapen sökt utnyttja de
erfarenheter, som finnas samlade hos vår
ingenjörskår, finner man bekräftelse på att bland de statliga
nämnder och kommittéer, som arbeta i
beredskapssyfte, den tekniska sakkunskapen är företrädd i
ganska ringa utsträckning och icke på långt när i
den omfattning, den synes vara värd.
Det synes med hänsyn till omständigheterna
önskvärt, att ingenjörernas största sammanslutning,
Svenska teknologföreningen, på ett eller annat sätt nu
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
