Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 30 sept. 1939 - Kontroll av elektrisk installationsmateriel, av Sten Tennander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kontroll av elektrisk installationsmateriel.
På grund av de önskemål om en allmän
orientering i detta ämne, som på flera håll
framkommit, har Teknisk tidskrift hos en
av de ledande krafterna inom den
elektriska materielkontrollen, civilingenjör
Sten Tennander, hemställt om
efterföljande uppsats. Tidskriften stannar i
tacksamhet hos författaren för denna
orientering och kommer i fortsättningen att
återkomma till en närmare granskning av
de nya kontrollbestämmelsernas tolkning
och tillämpning i praktiken dels i fall där
ännu en viss osäkerhet synes råda, dels
där på vissa punkter mer eller mindre en
berättigad kritik av bestämmelserna redan
kommit till synes, och över vilken
intresserade parter inbjudas yttra sig.
Red.
Den frivilliga materielkontrollens uppkomst.
En systematisk kontroll av elektrisk
installationsmateriel i syfte att höja brandsäkerheten och
minska faran för olycksfall vid elektriska
lågspänningsin-stallationer synes tidigast hava kommit till stånd i
U. S. A., där en kontrollanstalt för detta ändamål
inrättades av The National Board of Fire Underwriters
år 1901. Föreskrifter om installationsmaterielens
utförande utgåvos vid denna tid även i Europa — i
Tyskland utkommo de första redan år 1899 — men
någon mera omfattande kontroll av själva materielen
kom då ännu icke till stånd härstädes.
Kriget 1914—1918 medförde en stark försämring av
installationsmaterielen bl. a. genom användningen av
mindervärdiga surrogat för gummi, koppar och andra
råmaterial, och de elektriska eldsvådornas och
olycksfallens antal steg till följd härav i oroväckande grad.
Som ett led i arbetet för ökad säkerhet hos de
elektriska anläggningarna framträdde nu i de flesta
kulturländer krav på skärpta föreskrifter för
installationsmaterielen och organiserad kontroll av dessa
föreskrifters efterlevnad. Till en början försökte man
lösa dessa frågor på frivillighetens väg.
Den tyska elektroingenjörsföreningens
materieikon-trollanstalt VDE-Prüfstelle påbörjade sin verksamhet
år 1920. Samma år startade Köbenhavns
Belysnings-væsen och några av de övriga större
elektricitetsverken i Danmark inom sitt distributionsområde en
materielkontroll, baserad på egna föreskrifter och
utförd i köpenhamnsverkets laboratorium.
Det första skandinaviska land, där
materielkontrollen utsträcktes att omfatta hela riket, var Norge.
Initiativet togs av Norske Elektrisitetsverkers
Förening år 1922, och den första förteckningen över
godkänd materiel utkom år 1924. Föredömet följdes
inom kort av elverksföreningarna i de övriga nordiska
länderna. I Sverige bragtes frågan under diskussion
vid Svenska elektricitetsverksföreningens årsmöte år
1923, och provningsverksamheten vid den för
ändamålet grundade Svenska elektriska
materielkontrollanstalten igångsattes år 1928. För denna anstalts
nuvarande organisation och arbetssätt redogöres i ett
senare avsnitt av denna uppsats.
Den materielkontroll, vars tillkomst i korthet skild-
466
rats här ovan, var som redan nämnts frivillig. Den
uppstod icke på grund av maktspråk från statens
sida utan genom initiativ från de intresserade
parterna själva, hos oss i första hand
brandförsäkringsanstalterna och de kommunala elverken. Ingen
tvingade strömleverantörerna att påfordra
användningen av kontrollerad och godkänd materiel i de
anslutna installationerna, om de själva voro obenägna
för en sådan åtgärd. Det stod varje tillverkare eller
importör av elektrisk materiel fritt att anlita
kontrollanstalten eller låta bli att anlita den och att
sälja oprovad materiel i den utsträckning han fann
för gott. Och slutligen var användningen av
okontrollerade apparater eller bruksföremål icke förenad
med någon rättslig påföljd.
Trots materielkontrollens frivilliga karaktär blev
dess effekt god och dess betydelse för höjning av
installationernas kvalitet påtaglig. Följande de större
elverkens exempel införde strömleverantörerna i allt
större utsträckning kravet på godkänd materiel som
villkor för installationernas anslutning, och såväl
elverksföreningarna och brandskyddsintresset som de
firmor, vilka fått sin materiel godkänd, drevo en
intensiv propaganda för användningen av sådan
materiel. Även de motspänstigaste bland
materielleve-rantörerna tvingades av hänsyn till konkurrensen att
låta prova sina produkter och se till att de
motsvarade kontrollanstaltens fordringar. Ny, bättre
installationsmateriel kom i marknaden, och förståelsen
för säkerhetssynpunkterna ökades hos installatörerna
och allmänheten.
De första positionerna i den påbörjade offensiven
mot den underhaltiga materielen erövrades sålunda
utan större svårighet. Men det visade sig snart att
motståndet var större än man beräknat och att målet
icke kunde vinnas inom rimlig tid endast med
frivilliga krafter.
Materielkontrollen blir obligatorisk.
Svagheten hos den frivilliga materielkontrollen var
att den icke kunde hindra försäljning eller
användning av underhaltig materiel vid sidan av den goda.
Så länge intet förbud häremot existerade fanns
alltjämt en mängd mindervärdig materiel i marknaden,
vilken av okunniga eller mindre nogräknade personer
föredrogs framför den något dyrare godkända
materielen. Den sämre materielen hamnade framför allt
i de områden, företrädesvis på landsbygden, där
strömleverantörerna av oföretagsamhet eller andra
skäl icke påbjudit eller saknade auktoritet att
genomdriva användningen av kontrollerad materiel, och
detta var ur säkerhetssynpunkt så mycket
betänkligare, som även kontrollen av de färdiga
installationerna ofta var mindre effektiv inom dessa
områden.
De statliga myndigheterna i skilda länder hade med
intresse följt det frivilliga arbetet på
materielkontrollens område och kommit till uppfattningen, att en
sådan kontroll var önskvärd icke endast därför, att
den förebyggde olycksfall och eldsvådor, utan också
emedan den befrämjade uppkomsten av goda och
hållbara konstruktioner, vilket i längden medför ekono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
