Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 18 nov. 1939 - Det industriella luftskyddets organisation och ledning, av r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 46 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 18 NOV.
ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Det industriella luftskyddets organisation och ledning. — Patentverkets chefsfråga. •—
Separatorn en viktig faktor i oljehushållningen. -— Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. —
Sammanträden.
Det industriella luftskyddets organisation och ledning.
Några synpunkter.
Det svenska luftskyddets statliga organisation är
av anmärkningsvärt sent datum. Yår
luftskyddslagstiftning daterar sig nämligen från år 1937. Den
därvid fastslagna organisationen har sålunda knappast
kunnat prövas mer än under ca l1/2 år. Under denna
tid har emellertid luftskyddet genomgått en efter våra
förhållanden snabb utveckling. En kraftigt
bidragande orsak härtill föreligger givetvis i den snart fleråriga,
osäkra utrikespolitiska situationen, vars kulmen t. v.
nåtts i och med det nya världskrigets utbrott.
Ehuru vår luftskyddslag och därpå grundade
förordningar sålunda verkat under relativt kort tid, är
det likväl möjligt — icke minst tack vare den
ovanberörda snabba utvecklingen — att redan nu draga
vissa slutsatser beträffande ändamålsenligheten av
vårt luftskydds organisation och ledning.
Det ligger härvid i sakens natur, att såväl
lagbestämmelserna för luftskydd som ämbetsutövningen
vid den högsta statliga luftskyddsmyndigheten i
någon mån komma att skärskådas. Yi ha redan en
gång förut i dessa spalter deklarerat, att vi icke äro
några anhängare av den på sina håll framförda
åsikten, att det är orätt att under nuvarande tidsläge
utöva saklig kritik mot åtgärder vidtagna av statliga
eller andra myndigheter. En dylik åsikt bottnar
enligt vårt förmenande i en felbedömning av vad
rikets väl kräver.
Väl kan det tyckas, att den närmast till hands
liggande vägen för framförande av kritik vore att till
vederbörande myndighet osv. göra en direkt
hänvändelse under hand. Tyvärr är det blott alltför känt
och omvittnat, att denna väg ofta nog är
oframkomlig och för initiativtagaren mer än otacksam. Tyvärr
är det nog också så, att offentlighet och press till
slut är den väg, som måste beträdas, för att få ett
spörsmål av allmännare intresse objektivt ventilerat.
Granskningsförfarandet.
Såväl ur statsintressets som ur industriens egen
synpunkt föreligga anledningar att klarlägga
innebörd och verkan av de bestämmelser, som avse
granskning av industriens luftskyddsplaner.
I luftskyddskungörelsen §§ 7—10 lämnas
stadganden rörande planers upprättande och granskande.
Det framgår icke härav med full tydlighet, huruvida
detta granskningsförfarande skall gälla
luftskyddsplaner för såväl det allmänna som det industriella och
det enskilda luftskyddet. För industriluftskyddets
vidkommande föreligger likväl en tolkning av sagda
lagbestämmelser, i det att i Luftskyddsinspektionens
allmänna anvisningar nr 7 föreskrives, att granskning
av industriens luftskyddsplaner sker av vederbörande
luftskyddschef. I praktiken synes denna bestämmelse
också i stort sett hittills ha fasthållits. I de flesta
fall ha emellertid industriens luftskyddsplaner av
luftskyddscheferna insänts för bedömande till
vederbörlig länsstyrelse, där ärendet i regel handlagts av
resp. försvarsassistent. Med stöd av länsstyrelsens
uttalande har därefter luftskyddschefen fattat sitt
beslut om planernas godkännande eller underkännande.
Det är sålunda landets 400—500 luftskyddschefer
— envar på sin ort — som utan egen förskyllan och
värdighet erhållit bemyndigande och skyldighet att
säga det avgörande ordet i en för riket så ytterst
betydelsefull fråga som industriens
luftskyddsbered-skap. Till vilka konsekvenser detta måste leda,
framgår tydligt nog, dels av att industriluftskyddet
i väsentliga delar berör tekniska och ekonomiska
frågor samt att landets luftskyddschefer, så gott som
undantagslöst äro vederbörande polischefer, dvs. till
övervägande delen landsfiskaler, dels av att samtliga
våra försvarsassistenter äro ur aktiv tjänst avgångna,
pensionerade officerare.
Givetvis förefinnes icke minsta anledning att på
grund av dessa personers bristande insikt i tekniska
ting framföra någon som helst erinran riktad mot dem
eller de högt aktade och förtjänta kårer de tillhöra.
Men nog måste man fråga sig, om det ur
luftskydds-organisatorisk synpunkt kan kallas klokt att sätta
polismän som högsta instans vid bedömandet av
luftskyddsplaner, som landets industrichefer ha låtit
tekniska och driftorganisatoriska experter utarbeta
till skydd för industriens produktion och personal.
Lekmän på detta speciella område, vilka dessutom
icke ens äro tekniskt bildade, skola alltså ha
avgörandet i frågor, som vitalt röra industrien och dess
drift före, under och efter flyganfall!
Visserligen ha, åtminstone i våra större samhällen,
luftskyddscheferna genomgått av
Luftskyddsinspek-tionen anordnade 72-timmars utbildningskurser, men
det förefaller oss vara alldeles uppenbart, att
huvudsyftet med dessa kurser måste vara att söka skapa
ledare under krig för det färdig organiserade
luftskyddet och icke att ens i någon mån bibringa
eleverna förmåga att rätt bedöma skyddsåtgärder som
under fredstid vidtagas av vitt skilda industrigrupper
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
