Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 23 dec. 1939 - Tackjärnverket i Norrbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 51 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 23 DEC.
ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Tack järnverket i Norrbotten. -— Patentchefsutnämningen. — Notiser. — Litteratur. —
Tekniska föreningar.
Tackjärnverket i Norrbotten
ur järnhanteringens synpunkt.1
Genom Kungl. maj:ts proposition nr 70 med förslag
till anläggande av ett tackjärnverk i Norrbotten
har en för vår järnförsörjning betydelsefull fråga
underställts den nu församlade urtima riksdagens
prövning. Propositionen har uppmärksammat de risker, som
en avspärrning av vårt land skulle medföra för
järnindustriens vidkommande, särskilt genom försvårande
av tackjärnsimporten. Otvivelaktigt påkalla dessa
risker uppmärksamhet från såväl statsmakternas som
det enskilda näringslivets sida, och det vore att hälsa
med tillfredsställelse, om i anledning av Kungl. maj:ts
initiativ lämpliga åtgärder kunde träffas för
säkerställande av förevarande sida av den ekonomiska
beredskapen.
Den kungl, propositionen söker därjämte
tillmötesgå sedan länge föreliggande önskemål om
beredande av ökad industriell sysselsättning åt
befolkningen i de nordligaste landsändarna och om
skapande av möjligheter till förädling inom landet av
de rika norrbottniska malmförekomsterna.
Propositionen innebär sålunda ett försök att finna
en lösning, som inom vissa gränser samtidigt
tillgodoser de tre angivna huvudsyftena, och erbjuder
framför allt på denna grund ett icke ringa intresse ur såväl
principiella som praktiska synpunkter.
I den av herr Lundberg i andra kammaren och herr
Nordenson i första kammaren väckta motionen i
samma ämne föreligger ett alternativt förslag, vilket
belyser förevarande problem ur nya och i tekniskt
samt industriekonomiskt hänseende beaktansvärda
synpunkter. Motionen riktar sig icke mot de i det
föregående berörda, grundläggande önskemålen och
synpunkterna i propositionen men utmynnar, under
hänvisning till bl. a. vissa på senaste tid tillkomna
fakta, i ett förslag, som såtillvida avviker från
propositionens linje, som det innebär ett förord för att
driften vid den tillämnade anläggningen, i stället för
att avse framställning av tackjärn, inriktas på
produktion av s. k. järnsvamp.
Det synes vara av intresse att upptaga de båda
förslagen till jämförande granskning för att, i anslutning
till vad i det föregående anförts angående de
grundläggande syftemålen, söka bedöma, vilketdera
förslaget som — under skäligt hänsynstagande till de eko-
1 V. P. M. vid samtal den 28 november 1939 med
statsministern överlämnad av herrar Uno Forsberg, K. F.
Göransson, Axel Ax :son Johnson och Wiking Johnsson.
nomiska faktorerna — framstår som lämpligast ur
beredskapssynpunkt, arbetsmarknadssynpunkt och
synpunkten av förefintliga naturtillgångars rationella
utnyttjande.
I. Förslagens betydelse ur beredskapssynpunkt.
1. Den kungl, propositionen.
a) Normalt importerar vårt land icke oväsentliga
kvantiteter handelsjärn. Den svenska
järnhanteringen är därjämte — ehuru i en under olika år
växlande utsträckning — beroende av utlandet för
tillförseln av bl. a, kokstackjärn, manganmalm och
skrot. Utgångspunkten för propositionen är
säkerställandet av behovet av kokstackjärn genom en
utvidgning av den inhemska produktionen; den primära
uppgiften blir sålunda att söka fastställa
importbehovet med avseende å denna förnödenhet. Enligt i
propositionen intagna siffror belöpte sig införseln av
kokstackjärn under åren 1937 och 1938 samt de tre
första kvartalen av innevarande år till respektive
190 000 ton, 75 000 ton och 145 000 ton. För
bedömande av det normala importbehovet kunna dessa
siffror givetvis icke anses representativa. Ett bättre
uttryck härför ger otvivelaktigt det av
tackjärnsutredningen beräknade, i propositionen likaledes
återgivna medeltalet för tioårsperioden 1928—1937,
nämligen 94 000 ton per år. Det kan emellertid
ifrågasättas, om icke även sistnämnda siffra är för nu
berörda ändamål missvisande, i det att den i alltför hög
grad påverkas av de exceptionellt stora
importkvantiteterna under åren 1936 och särskilt 1937, och om
bilden icke blir riktigare, därest medeltalet baseras
på införseln under en tioårsserie, omfattande åren
1927—1936; serien kommer i så fall att innesluta fyra
(i stället för fem) goda och exceptionellt gynnsamma
järnkonjunkturår: 1929, 1934, 1935 och 1936, två
lågkonjunkturår: 1932 och 1933, samt fyra (i stället
för tre) relativt normala järnkonjunkturår: 1927, 1928,
1930 och 1931. Resultatet av en dylik beräkning blir
en genomsnittlig årlig import av inemot 80 000 ton;
detalj siffrorna återfinnas i tabell 1, vari uppgifter
tillika meddelas rörande den inhemska produktionen
och förbrukningen samt den svenska exporten av
tackjärn.
Med dessa uppgifter böra sammanställas vissa data
till belysande av utvecklingen av den svenska
koks-tackjärnsproduktionen. Under nyssnämnda tioårs-
565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
