Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 23 dec. 1939 - Tackjärnverket i Norrbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
å sin sida ha till stöd för förslaget 0111 ett
järnsvampverk framlagt däremot svarande kalkyler.
1. Den kungl, propositionen.
Mot de i propositionen anförda
räntabilitetsberäkningar, vilka i densamma återfinnas i tabellerna å
sid. 22 och som utgå från det tänkta fallet, att
järnverket befunnit sig i drift under femårsperioden
1934—1938, synas — om man bortser från
omständigheten, att kapitalkostnaden baserats på en med
hänsyn till industriell praxis så anmärkningsvärt låg
räntefot som 4 procent — följande erinringar vara
att göra. För det första lärer det icke kunna
motiveras att, såsom skett, jämföra tillverkningspriserna
för järnverkets produkter †ob Luleå med
importpriserna cif mellansvensk hamn. Då frakten med båt
från Luleå till mellansvensk hamn under
ifrågavarande tid belöpt sig till cirka 6 kronor per ton,
uppgår den årliga kostnaden härför vid en produktion
av 90 000 ton per år till 540 000 kronor. Under
femårsperioden skulle fraktkostnaderna sålunda utgjort
tillhopa 2 700 000 kronor, med vilket belopp den
fram-kalkylerade vinsten följaktligen i första hand måste
minskas.
För det andra synes uppmärksamheten böra fästas
på den avsevärda subvention, som förutsatts komma
det planerade järnverket till del, därigenom att för
malmen icke beräknats högre pris än som svarar mot
malmbolagets självkostnader, låt vara att därvid
kunnat åberopas bestämmelser i gällande malmavtal.
Tackjärnsutredningen har nämligen kalkylerat med
ett pris fritt järnverket för Luossavaara A- och
B-malm av kronor 9: 75 per ton och för Gällivare
D-malm av kronor 8: 50 per ton; de genomsnittliga
exportpriserna för dessa malmer ha emellertid under
åren 1934—1936 legat cirka 7 kronor per ton över
självkostnadspriset samt åren 1937 och 1938
överskridit nämnda pris med respektive cirka 11 kronor
per ton och 16 kronor per ton. Vid en malmåtgång
av 1,58 ton per ton tackjärn innebär malmleveranser
till självkostnadspris en subvention under de
ifrågavarande fem åren av sammanlagt ej mindre än
6,8 millioner kronor.
I tabell 2 ha tackjärnskostnaderna uträknats under
förutsättning att malmen debiterats till gällande
exportpriser:
Tabell 2.
Luleå och mellansvensk hamn, ger kalkylen till
re-siiltat en förlust för järnverket under den
ifrågavarande femårsperioden av 4 millioner kronor,
innebärande en skillnad till nackdel för de i propositionen
återgivna beräkningarna på ej mindre än 9x/2
millioner kronor. Det kan måhända häremot invändas, att
malmbolaget skulle under ifrågavarande år kunnat
leverera den erforderliga malmen utan att minska sin
export. Detta må vara riktigt såvitt avser
Gällivare D-malm, men torde icke kunna göras gällande
ifråga om Luossavaara A- och B-malm, som alltid
rönt god efterfrågan på världsmarknaden.
För det tredje synes den av departementschefen i
propositionen åberopade femårsperioden 1934—1938
icke lyckligt väld, enär den omfattar tre goda
järn-konjunkturår: 1934, 1935 och 1936, saint två
exceptionellt goda år: 1937 och 1938, medan däremot intet
enda depressionsår eller ens medelgott år kommit att
ingå i analysen. Riktigare synes vara att grunda
kalkylen på tioårsperioden 1927—1936.1 Med
användande av fullmäktiges i Jernkontoret beräkning av
produktionskostnaden för martintackjärn med
justering för de under olika år gällande koksprisen samt
med tillägg av 6 kronor per ton för frakten mellan
Luleå och mellansvensk hamn, skulle resultatet av
driften vid det ifrågasatta järnverket ha blivit, att
endast ett år, 1929, skulle uppvisa en, ehuru
obetydlig vinst, medan rörelsen under samtliga övriga år
skulle gått med förlust. Den sammanlagda förlusten
under tioårsperioden skulle lia utgjort 6 858 000
kronor. Fördelningen därav på de olika åren framgår
av tabell 3. Då även denna beräkning, i likhet med
propositionens, bygger på leverans av malm till
självkostnadspris, faller utanför förlusten det
subventionsbelopp, som motsvarar skillnaden mellan
självkostnads- och exportpriset och som för perioden kan
uppskattas till inemot 1 million kronor om året.
2. Motionen.
I de av motionärerna framlagda kalkylerna för en
järnsvampsproduktion i Norrbotten har inbegripits
den fraktkostnad, med avseende å vilken korrigering
i det föregående verkställts av propositionens
beräkningar. Det relativt gynnsamma ekonomiska resultat,
motionärerna räknat med för järnsvampens
vidkommande, är å andra sidan även det avhängigt av
samma slag av subvention, som i det föregående
berörts. Intetdera alternativet innebär sålunda, att den
norrbottniska malmen tillgodogöres på ett mera
vinstgivande sätt än genom försäljning för export.
Förslagens motivering kan sålunda icke vara att söka
på detta plan; för den skull bör dock icke anses
obefogat, att valet träffas med ledning av de ekonomiska
kalkyler, som framlagts för vartdera förslaget.
V. Slutsatser.
Den jämförelse, som i det föregående verkställts
mellan den kungl, propositionens förslag å ena sidan
och motionens å andra sidan, torde svårligen kunna
anses utfalla annorlunda än till förmån för det
sistnämnda. Den föreliggande frågan är emellertid av
den vikt, att en mera ingående avvägning av de båda
i Att denna period måste anses mera representativ har i
annat sammanhang i denna V. P. M. påvisats.
År
Tack- ;
Jier-järns- kostnad
pris enl. per ton
dep.
chefen
inkl. 4 %
ränta
[-tackjärn-]
{+tack-
järn+}
(1,58 ton
malm)
[-Omräknat tack-järns-
Import-pris-]
{+Omräk-
nat
tack-
järns-
Import-
pris+} cif
ilellan-
Vinst resp. förlust
pris fob Sverige t°n
Luleå I 1 tackjärn
per ar
1934 58:11 11:06 69:17 58:70 —10:47 — 942 000
1935 58:35 11:06 69:41 59:58 — 9:83 — 885 000
1936 62:27 11:06 73:33 60:30 — 13:03 —1 173 000
1937 77:87 17:38 95:25 112:61 + 17:36 + 1 562 000
1938 68:91 25:28 94:19 95:25 + 1:06 + 95 000
— 3 000 000
+ 1 657 000
— 1 343 000
För frakt Luleå—mellansvensk hamn — 2 700 000
Summa förlust —4 043 000
Under nu angivna förutsättningar: malmleveranser
till exportpris och tillägg för fraktkostnaderna mellan
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
