Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
Notiser
Olivin och forsterit såsom råvaror inom den eldfasta
industrien. Olivinens industriella användning såsom
råvara till framställning av eldfasta forsteritmaterial
är värd rätt stor uppmärksamhet, då den kommersiella
användningen av detta mineral hittills begränsats till
dess bruk som ädelsten.
Olivinerna äro av vulkaniskt ursprung och anses
vara bland de första mineral, som avsatts ur den
smälta magman. Deras separation från senare
kristalliserande mineral torde vara så skarp, att man ibland
kan finna förekomster, vilka nästan uteslutande bestå
av olivin. Vulkaniska bergarter bestående av olivin
kallas dunit, och det är ur dessa bergarter, som ett modernt
eldfast material lämpligt vid höga temperaturer
framställts. (F. A. Harvey och R. E. Birch, Ind. Eng.
Chem., Ind. Ed., 1938, 30, p. 27, och V. M.
Goldschmidt, ibid. p. 32.)
Duniten kan i brutet tillstånd innehålla upp till
85 % forsterit, men de åtföljande mineralen ha för det
mesta mycket dåliga eldfasta egenskaper, och av detta
skäl kan inte eldfasta material lämpliga för höga
temperaturer göras direkt ur detta råmaterial.
Nuvarande framställningsmetod består huvudsakligen i en
upphettning av den krossade naturliga bergarten med
magnesia för att omvandla de viktigaste
föroreningarna till material åtminstone så eldfast som de
forste-ritiska olivinpartiklar, varav bergarten till stor del
består. Sålunda omvandlas enstatit och serpentin till
forsterit, under det att ev. järnoxid, som finnes
närvarande i den ursprungliga bergarten, eller som bildats
vid upphettning, förenar sig med den tillsatta
magne-sian för att bilda magnesiumferrit. Utmärkande
egenskaper hos forsterittegel framställda ur material
berett på ovan angivna sätt kunna sammanfattas i
följande punkter:
1) Deras mjukning inträder först över 1 850°C.
2) Krympningen är omkring 0,0—0,5 %, när de
upphettas till en temperatur av 1 650°C under 5
timmar.
3) Deras tryckhållfasthet vid vanlig temperatur är
omkring 180 kg pr cm2. (I deglar kan teglen
motstå en last av 18 kg pr cm2 vid en temperatur av
1 570 °C.)
4) Deras värmeledningsförmåga är lägre än
kvartsteglens.
5) De ha större motståndskraft mot sprickbildning än
vanliga magnesittegel.
6) Deras värmeutvidgning är av samma
storleksordning som, men något lägre än, magnesitteglens.
Utvidgningskoefficienten är konstant.
Eldfasta forsteritmaterial ha visat utmärkta
egenskaper inom vissa användningsområden t. e. i
keramiska brännugnar, i vissa induktionsugnar, i de välvda
taken i smält- och raffineringsugnar för koppar och
i härdar till smides- och uppvärmningsugnar. Andra
liknande användningssätt, såsom t. e. foder i roterande
cementugnar, befinna sig fortfarande på försöksstadiet.
Det är fastställt att det jämförelsevis låga
motståndet hos nuvarande forsterittegel mot verkningarna av
metallurgisk slagg (andra än de, som äro mycket rika
på järn) har ökats genom en förbättrad
framställningsmetod. ökat motstånd mot sprickbildning
har erhållits genom att göra teglen av två olika
komponenter: a) kornig eldfast olivin, och b) ett
cemen-terande material, som kan utgöras av ett fint målet
spinellmineral rikt på magnesium och krom, och detta
kan tillsättas i proportioner upp till 30 %.
E. R—s.
Nya industriella användningar för silver. För
någon tid sedan påbörjade en grupp ledande
amerikanska silverproducenter ett större forskningsarbete,
bestående av en grundlig undersökning av möjligheterna
för en utvidgning av silverindustrien. Forskningar
efter olika riktlinjer ha utförts av olika firmor på vitt
skilda platser. Dessa ha omfattat undersökningar av
silvrets och dess salters bakteriologiska, kemiska,
fysikaliskt-kemiska och termiska egenskaper, så väl som
silvrets elektriska och metallurgiska möjligheter.
Den framgång, som forskningen haft, kan bedömas
av de första serierna resultat, som publicerats i The
Journal of the Franklin Institute, 1938, 225, nr 2,
227—229. Dessa visa, att framsteg ha gjorts, som
kunna vara av definitivt värde för silverindustrien.
En mycket framgångsrik forskningslinje har
undersökningen av silvrets och silverlegeringarnas
friktionsminskande egenskaper visat sig vara. Rent
silver gav mycket gott resultat. Stållager, där själva
lagerytan beklätts med nästan rent silver, ha fått en
ökad användning i industrien, och de ha faktiskt
antagits som standardutrustning i vissa
aeroplanmaskin-delar.
Experiment ha även lett till förbättring av
adhesio-nen vid elektrisk utfällning av silver på stål och till
förbättring i tekniskt avseende vid samtidig
utfällning av en del element tillsammans med silver.
För roterande elektriska kontakter har det visat
sig att silver till släpringar och silvergrafitmateriel
till borstar äro mera effektiva än kol och koppargrafit
till samma ändamål. Spänningsfallet i kontakten och
polarisationseffekten minskas avsevärt.
Silversalternas betydelse som steriliseringsmedel
har prövats, och vissa salter ha med framgång
använts för vattensterilisering, särskilt beträffande
vatten i fiskodlingsbassänger.
Syrets genomtränglighet genom varmt silver har
även undersökts, och resultat ha visat att denna
egenskap med framgång kan användas i luftfraktionering
som t. e. vid anrikning av luft till blästerugnar. Syrets
löslighet i smält silver har även studerats.
Som katalysator vid oxidation av etylalkohol har
silver givit mycket tillfredsställande resultat.
Forskningen framskrider efter en del andra linjer,
och nya resultat skola publiceras snarast möjligt.
E. B—s.
Den djupaste oljekälla, som hittills borrats.
Sökandet efter olja fortgår på allt större djup, och en
redogörelse för det arbete, som nyligen fullbordats av "the
Continental Oil Co.", har just publicerats (Min. Metall., 1938,
19, p. 315). En oljeförekomst, belägen 7 km väster om
Wasco i the San Joaquin Valley, Kalifornien, borrades
ned till ett djup av 4 570 m, vilket innebär ett 670 m
större djup än det förut djupaste borrhålet, beläget i
västra Texas. Borrhålet har visat sig vara produktivt,
och 3 600 fat olja av 360 Bé erhålles dagligen från ett
sandlager av miocen ålder, liggande på ett djup av
mellan 3 978 och 4 013 m.
Hålet borrades till sitt slutliga djup på 284 dagar och
var färdigt för aktiv produktion på 296 dagar. En
uppmätning av borrhålet gjordes på 3 524 m djup, på vilken
punkt deviationen från vertikalplanet endast utgjorde 6
m och genom att från 3 528 m djup föra mejseln åt sidan,
översteg därefter aldrig den maximala deviationen 21/2°.
Temperaturavläsningarna varierade från 91 "C vid
1 827 m till 131 "C vid 4 569 m, därvid utvisande ett
gradvist sjunkande av 1°C för varje 70 m, och likheten med
temperaturer på besläktade horisonter i andra borrhål på
grundare djup tycks påvisa, att den faktor, som reglerar
temperaturen i berggrunden, snarare är dess avstånd
från övre ytan av fasta berggrunden och ej från själva
jordytan. E. R—s.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
