Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi
och Bergsvetenskap höll fredagen den 10 februari
1939 ordinarie sammanträde på föreningens lokal i
Stockholm.
Sammanträdet öppnades av v. ordföranden,
kommerserådet H. Carlborg, som först erinrade om att
avdelningens tidigare ordförande, bergsingenjör Karl Sundberg,
för några dagar sedan avlidit, samt lyste frid över den
bortgångnes minne.
Till att jämte ordföranden justera dagens protokoll
ut-sågos bergsingenjörerna H. Hedström och O. Lindqvist.
I avdelningen inträdde följande nya medlemmar: efter
anmälan: bergsingenjör Lennart Noring, efter inval:
civilingenjör Tage Rohloff och ingenjör Ake Eldh.
Ordet överlämnades härefter till dagens
föredragshållare, bergsingenjör Gösta Sterky, som behandlade
"De metallurgiska processerna ur råvarusynpunlct".
Efter att ha framhållit att ämnet måste begränsas till
att endast beröra de järnmetallurgiska processerna,
redogjorde talaren först för betydelsen av de kemiska
omsättningarna mellan de smälta slagg- och stålbaden,
vilka utgöra grunden för alla metallurgiska reaktioner.
Föredragshållaren gick härefter in på
masugnspro-cessen och tackjärnet, som ju på sätt och vis är den
viktigaste råvaran för järn- och ståltillverkningen.
Speciellt berördes frågan om svavelborttagandet och de
erfarenheter, som på senare tid vunnits utomlands
beträffande avsvavling med soda. Metoden användes
huvudsakligen vid framställning av kokstackjärn ur sura
lågprocentiga malmer, vilka ej ekonomiskt kunna smältas
med basiska slagger, möjliggörande tillräcklig
avsvavling. Tackjärnet tar därför upp mycket svavel, som
bortskaffas med hjälp av en blandning av vattenfri soda,
kalksten och flusspat omedelbart efter det tackjärnet
runnit ut ur masugnen. Föredragshållaren omnämnde
även i förbigående den norska spigerverksugnen, i vilken
tackjärn på elektrisk väg kan framställas med mycket
låg svavelhalt, fastän koks användes som reduktionsmedel.
Skrotfrågan fördes därefter på tal, eftersom ju
järn-och stålskrot som råvara för ståltillverkningen är av stor
betydelse. Lämpliga råvaror finnas emellertid, som
kunna användas för att dryga ut det egna skrotet, som
ofta ej finnes i tillräckliga kvantiteter, något som i sin
tur resulterar i, att man vid kvalitetsståltillverkningen
måste arbeta med högre tackjärnsprocent än den ur
teknisk och ekonomisk synpunkt lämpligaste. Bland
sådana råvaror framhöll talaren speciellt järnsvamp,
flytande lillbessemermetall samt enligt överingenjör
Rennerfelt och professor Kallings metod framställd avkolad
tackjärnsgranul.
Köpskrotets betydelse som råvara i form av
cirkulerande järn och stål framhölls med skärpa liksom
nödvändigheten av att bästa möjliga skrotsortering
åstadkommes med hänsyn till de talrikt förekommande
föroreningarna och legeringsämnena.
Föredragshållaren uppehöll sig härefter främst vid
möjligheten att åstadkomma svavel och fosforrening och
hur denna möjlighet kan tillgodoses vid olika
metallurgiska processer. Svavelrening fordrar reducerande
förhållanden, under det att fosforrening fordrar oxiderande
förhållanden. De sura processerna fordra renare
råvaror, eftersom kalk, som skall binda svavel och fosfor,
ej kan användas i sura ugnar med hänsyn till
inford-ringen. I korthet berördes även de viktigaste syn-
punkterna på slaggkontroll, en av de viktigaste
förutsättningarna för att det framställda materialet blir
kvalitativt högvärdigt. Av stor betydelse ansåg talaren det
även vara, att slaggens kemiska karaktär bedömdes med
hänsyn till den fria, dvs. den kemiskt verksamma, i
stället för den totala halten av de olika beståndsdelarna.
Vidare anfördes synpunkter på hur färskningen av ett
stålbad under ett slaggtäcke kan tänkas ske med hjälp
av ugnsatmosfären. I slaggtäckets överyta oxideras
järn-oxidulen till järnoxid och i kontaktytan mellan slagg och
stålbad reduceras järnoxid med järn till järnoxidul.
Ljusbågsugnens för- och nackdelar i metallurgiskt
hänseende utöver äldre metallurgiska processer, främst
slaggtappning, diskuterades, speciellt möjligheten till
svavelrening med desoxiderande vit slagg, en fördel som
på ett håll ansetts vara så betydelsefull, att en
kombinerad basisk martin- och ljusbågsugn blivit byggd.
Slutligen uppehöll sig föredragshållaren vid
virvel-strömsugnen och främst tvåfrekvensugnen, som han
trodde framdeles skulle komma att spela en stor roll, om
de arbeten lyckas, som f. n. pågå med framställning av
hållbara basiska deglar. Speciellt framhölls betydelsen
av att kunna åstadkomma hastiga slaggreaktioner, att
slagg- och stålbad i en tvåfrekvensugn erhålla samma
temperatur och att kontaktytan dem emellan genom
om-rörningen på elektrisk väg blir stor.
Föredragshållaren avslutade sitt med stort intresse
mottagna föredrag med att uttrycka förhoppningen, att
vårt land genom att applicera det moderna metallurgiska
tänkandet på de för landet säregna förhållandena, skulle
bli i stånd att befästa sin kvalitativt betydelsefulla plats
bland ståltillverkande länder.
Efter föredraget följde en livlig diskussion,
överingenjör Rennerfelt framhöll, att uppmärksamhet borde
ägnas åt kvävets inflytande på stålets kvalitet.
Föredragshållaren instämde häri och framhöll att även vätets
inflytande skulle beaktas. Professor Kalling ansåg, att
kvävets inflytande var störst på mjuka kvaliteter, men
trodde icke att några tusendelar kväve skulle ha någon
betydelse. I diskussionen deltogo vidare ordf.,
föredragshållaren, bergsingenjörerna Holmgren, Kihlander,
Leijonhufvud och Orton samt fil. lic. Phragmén.
Efter föredraget, som avslutades omkr. kl. 1/2 10.
samlades ett 50-tal medlemmar till sedvanlig supé och
samkväm.
P.
Metallnoteringar
Järnverksföreningens metallnotermgar den 23
februari 1939.
1) Prima svenskt exporttackjärn .......... kr. 160: —
per engelskt ton om 1 016 kg fob exporthamn netto
per 30 dagar.
2) Billets, enkelvällda, över 0,45 kolhalt sv. kr. 335—385
3) Valstråd (prima lintrådskvalitet; ej
musikvalstråd), över 0,65 kolhalt ... „ „ 375—405
4) Valsat martinjärn, mjukt, grundpris „ „ 230—250
5) Valsat lancashirejärn, grundpris.... „ „ 360
Rubrikerna 2—5 avse ton om 1 000 kg fob exporthamn
netto 30 dagar.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
