Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det påvisas genom teoretisk överläggning, att en
tillsats i legeringen för åstadkommande av dennas
oxidationsbeständighet vid högre temperatur bör
besitta hög reaktionsbenägenhet med 02 och skall bilda
en oxidhinna med högt elektriskt motstånd. Om
möjligt skall oxiden vara ytterst finkornig och icke lämna
fri passage för stora joner: den får icke vara ojämnt
tät. Dessa principer möjliggöra förklarandet av den
goda oxidationsbeständigheten hos koppar,
innehållande Be och Al, samt giva riktlinjer till metod för
ökning av denna effekt.
Genom förbehandling av Al—Cu-legeringar i
lämpliga gasblandningar åvägabringades bildning av ren
Al-oxidhinna på metallens yta, varigenom vanns ökad
oxidationsbeständighet.
Meddelande Nr 807. Marié L. V. Gayler (Mrs
Haugh-ton): "Några kännetecknande egenskaper hos
Cu—Al-legeringar, framställda medelst Al av mycket hög
renhet."
Det är synnerligen svårt att så framställa en 4 ,%
Cu—-Al-legering förmedelst fransk extraren Al, att
produkten jämnt åldringshärdas maximalt vid
rumstemperatur. Uppvärmning därav, åtföljd av
upplös-ningsglödgning vid 500 °C, resulterar i ringa eller
ingen åldringshärdning vid rumstemperatur.
Mikroundersökning av dylikt material avslöjar
segringspar-tier med små partiklar CuA12, vilka i och för sig vore
tillräckliga att förklara ojämnheten i
behandlingsresultatet. De bästa resultaten erhöllos med 1" gjuten
stav, som kallsmiddes med lätta slag runtom ned till
J/2" 0, varefter ensidig smidning fortsattes till
önskad tjocklek hos provet.
Det har antagits, att den bristande homogeniteten
vid dessa legeringars åldringshärdning beror på:
a) materialet hårdnar icke mycket vid
kallbearbetning, enär den mjuka, Al-haltiga grundmassan troligen
deformeras under partiell självanlöpning; b)
CuAl2-kornen synas förhålla sig nästan som de hårda
beståndsdelarna i lagermetall och torde blott deformeras
under speciella förhållanden.
Hoopes’ metalls egenskaper hava jämförts med
extrarent Al. Mycket rena Cu—Al-legeringar låta sig
ej underkylas. Makro- och mikrostrukturerna hos de
normalt gjutna legeringarna likna de kommersiella,
underkylda legeringarnas. En mindre undersökning
har utförts beträffande tillsatta föroreningars
inflytande på kornstorlekstillväxten i rekristalliserat Al.
Det anses, att finkornigheten i den 4 %-iga
Cu-lege-ringen, innehållande jämväl Fe, beror på det
mekaniska hindret för korntillväxten i form av olöslig
Fe-rik komponent i korngränserna.
Meddelande Nr 810. D. Hanson och W. T.
Pell-Walpole: "En studie över Sn-rika Sb—Sn-legeringars
mekaniska egenskaper."
Hållfasthets- och Brinell-prov ha utförts med prover
av legeringar med 2—18 % Sb, dels kokillgjutna, dels
valsade till band, dels sprutade till trådar. Resultaten
ha sammanställts grafiskt. I samtliga fall har blott
ringa förbättring av egenskaperna ernåtts med mer
än 9 % Sb.
Inverkan på Brinellhårdheten av alltmer ökad
kallbearbetning av tre olika legeringar har undersökts.
Legeringar med 4,5 eller 7 % Sb bliva permanent
hårdare vid 10—30 % reduktion, men vid 14 % Sb-halt
åstadkommes ingen permanent hårdhetsökning vid
ringa reduktion. Denna senare legering blir tydligt
mjukare vid betydlig kallbearbetning. Uppvärmning
återför hårdheten till kokillgjutna provens hårdhet i
samtliga fall. Kornstorleken antages vara av
väsentlig betydelse för bearbetningsmjukheten och för
återvinnande av hårdheten vid upphettningen därefter.
Varierande värmebehandlingsförsök och
undersökning av dessas inverkan på hållfasthet och Brinell-
härdhet ha företagits. Snabb avkylning från 225°C
ger någon förbättring av egenskaperna hos legeringar
med över 10 % Sb men ingen hos dylika med mindre
Sb. Anlöpning vid 100°C efter kylning från 215°—
240 °C medför minskning av hårdheten i legeringar
med över 12 % Sb men hårdnande vid 7—10 ;% Sb;
maximala effekten vinnes vid 9 % Sb.
Det bemärkes, att kornstorleken sannolikt utövar
markerat inflytande på dessa legeringars
draghållfasthet.
Meddelande Nr 812. L. B. Price och G. J. Thomas:
"Silvers och silverlegeringars mörknande (’anlöpning’)
och dess förhindrande."
70 000 provstycken, dels av Ag, dels av 100 olika
legeringar därmed, hava under perioder upp till 1 år
utsatts för inverkan under 15 olika förhållanden,
huvudsakligen för bostads- och köksförhållandens
inverkan. Dessa provers mörknande har följts under
observerande av de framkallade färgerna; kontroll
genom elektrometriska mätningar ha företagits.
Ehuru tidigare undersökningar hava ådagalagt, att
oxidfilmer kunna förhindra mörknandet, var det
hittills icke utrett, varför vissa oxider i särskilt hög grad
synas kunna skydda mot ytterligare oxidation, resp.
mörknande. En teori har utvecklats beträffande de
på mörkningens förhindrande inverkande faktorerna.
Enligt denna förklaras många tidigare resultat,
ävensom förhållandet, att vissa legeringar (t. e. dylika
med halt av Al), vilka tidigare icke befunnits
resistenta mot mörknande, bliva detta genom
värmebehandling under sådana förhållanden, att endast Al
oxideras, så att en osynlig film av ren AI2O3 bildas.
Dylik resistent film kan icke framkallas endast genom
upphettning av dessa legeringar i luft, emedan då
såväl Ag som dess legeringsämnen samtidigt oxideras.
De bästa resultaten kunna endast förväntas med
dylika rena filmer av Al—Be-oxid, som äro fria från
Ag20.
Två metoder hava utvecklats för framkallande av
dylika filmer av ren A1203 resp. BeO:
1) Selektiv oxidation av Al eller Be i Ag-legeringar
genom upphettning av legeringen i H2 med 0,1 mm
partialtryck av H20; och
2) Högtransparent films bildande genom
elektrolytisk utfällning av dessa oxider på Ag och dess
legeringar.
Dylika oxidfilmer hava befunnits mycket väl skydda
silver mot mörknandet.
Meddelande Nr 813. Marie L. V. Gayler (Mrs
Haugh-ton) och E. G. Sutherland: "Tillståndsdiagrammet
för Al—Zn-legeringar av hög renhet; naturen av den
termiska omvandlingen vid 443°C."
Liquidus- och soliduskurvorna för extra rena Al—
Zn-legeringar hava reviderats för halter av 40—100
vikts-% Zn.
Termiska analyser av fortlöpande omrörda
legeringar visa klart att:
a) förändringen i värmeupptagning äger rum
under ett temperaturintervall och icke vid konstant
temperatur;
b) den temperatur, vid vilken maximala
värmeupptagningen äger rum, faller med stigande Zn-halt; och
c) vid kylning inträder motsvarande
värmeavgivning vid mycket nära konstant temperatur.
Mikroundersökning visar:
a) ingen annan primär separation utefter
liquidus-linjen mellan Al:s och eutektikets smpkter än Al:s
gående i fast lösning;
b) intet tecken till förefintligheten av något
två-fasfält över 360°C; och
c) intet tecken till "kemisk" förening.
Förändringen i termiska tillståndet inom intervallet
440°’—470°C har visats härröra från en markerad
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
