Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
taget som kontroll, visar huvudsakligen kollinjer med
en del föroreningar. Någon guldlinje är i varje fall
icke iakttagbar.
Den nu beskrivna kolbågmetoden är ytterligt
känslig, när det gäller att bestämma element som icke
äro lättflyktiga eller svårflyktiga. Hur man skall
kunna komma tillrätta med de svårflyktiga
elementen är redan antytt. Yi skola nu diskutera, hur man
lämpligen skall förfara med de lättflyktiga
elementen, om man vill fasthålla vid kolbågmetoden, som
under alla förhållanden erbjuder stora fördelar.
Temperaturen i en kolbåge är i allmänhet tämligen
D,
LuiJTT
I-
Ca
I.S.
Fig. 5, Kopplingschema för intermittent båge
enligt Pfeilsticker. H. T.
högspänningstrans-formator. T. T. högfrekvenstransformator.
J)i och Z>2 drosselspolar. C\, C-> och Cg
kapaciteter. R. S. roterande strömbrytare.
frekvensgnista. Fig. 5 visar ett kopplingsschema för
den intermittenta Pfeilstickerbågen.
Som jag förut nämnt ha nyare undersökningar över
temperaturförhållandena vid bågurladdningar
ådagalagt, att bågens temperatur huvudsakligen beror på,
i vilken gas urladdningen sker (3). Ett prov, som
förbrinner i kolgas, har en temperatur, som är ca
6 000°C. 1 järngas är temperaturen, som förut
nämnts, ca 4 800°C, och i kaliumgas är temperaturen
endast ca 3 000°C. Om ett visst atomslag således
dominerar vid förbränningen kan den ungefärliga
temperaturen fastställas. Detta öppnar givetvis
stora möjligheter för kolbågmetoden. Jag skall
framhålla tvenne viktiga fördelar. Vid
spektralanalys av lättflyktiga element och sådana med låg
Fig’. 6. Spektralanalys av magnetit i intermittent båge med
KCl-behandlade elektrodkol. I c framträda kolgasbanden, i
a och b däremot icke.
liög. Detta beror huvudsakligen på vilket element,
som dominerar i analysprovet. Om t. e. järn
dominerar, kan man enligt nyare undersökningar räkna
med en medeltemperatur i kolbågen på ca 4 800°C.
Att under dylika temperaturförhållanden få ett
användbart spektrum av As eller Sb är mycket svårt.
Jag liar själv aldrig kunnat få fram några
spektral-linjer av t. e. Sb, där halten varit mindre än 0,1
viktsprocent, och då är ju icke mycket vunnet. Det
gäller således att sänka temperaturen, om man vill öka
den spektrala känsligheten hos dessa element. Man
kan förfara på två olika sätt. Om man i stället för
att låta provet förbrinna i en permanent ljusbåge
låter detsamma förgasas i en intermittent båge kan
temperaturen nedbringas därhän, att även de
lättflyktiga elementen hinna avgiva ett relativt känsligt
spektrum. Den intermittenta bågen kan erhållas med
en mekanisk anordning, varigenom elektroderna
bringas i beröring med resp. avlägsnas från varandra
och den elektriska strömmen slutes och brytes
synkront i förhållande till elektrodernas rörelser. Detta
är principen för det av W. Gerlach (1) utarbetade
förfaringssättet. Nackdelen med detta
förfaringssätt består emellertid däri. att elektroderna utför en
rörelse. En rubbning av deras läge i förhållande till
spektrografens optiska axel kan man svårligen
undvika till stort men för analysskärpan. Yida
fördelaktigare är att arbeta efter ett av Pfeilsticker (2)
utexperimenterat förfaringssätt. Elektroderna äro
fasta och deras inställning i förhållande till den
optiska axeln är orubbad. En roterande
strömbrytare sluter och bryter strömmen i lämpliga perioder.
För att emellertid tända bågen joniseras
elektrodernas mellanrum med tillhjälp av en överlagrad hög-
joniseringsspänning kan man lata provet förbrinna
i en kaliumatmosfär. Detta kan helt enkelt
åstadkommas genom att låta elektrodkolen impregneras
med en KCl-lösning under några timmar, varefter
kolen torkas i torkskåp vid ca 90°C. Om man
samtidigt arbetar med intermittent båge, kan man
erhålla mycket goda spektra av alla de lättflyktiga
elementen. En annan mycket stor fördel erbjuder
detta förfaringssätt därigenom, att de vid arbete med
spektra inom det synliga spektralområdet så
besvärande bandspektra av kolgaserna undertryckas
mycket kraftigt, så att även spektrallinjer, som ligga
i dessa bandspektra, kunna göras tillgängliga för
analys. I dessa kolgasband ligga t. e. flera av de
starkaste spektrallinjerna för de sällsynta jordarterna, och
genom att låta bågurladdningen försiggå vid en
temperatur, som avsevärt understiger den, där
kolgas-banden framträda starkast, har mail öppnat en
framkomlig väg att bestämma de sällsynta
jordarterna medelst den optiska spektralanalysen. Förut,
har man lämpligast arbetat med de sällsynta
jordarternas röntgenspektra.
Fig. 6 visar en spektralanalys utförd med
intermittent båge med KCl-behandlade kol som elektroder.
Analysprovet är en magnetit. Den totala
exponeringstiden var 9 min, Kasetten flyttades efter
3 min. exponering. Under de 6 första
exponerings-minuterna förgasades provet i kaliumgas. Spektra
a och b visa följaktligen nästan ingen antydan till
kolgasband. Under de 3 sista exponeringsminuterna,
då tydligen substansen och kaliumsaltet helt
förgasats, framträda däremot kolbanden med stor
intensitet, emedan förbränningen ägt rum i kolgas
(spektrum c å fig.). (Forts.)
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
