Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
4. Ida und Walter Noddack: Die geochemische
Vertei-lungskoeffizienten der Elemente: Svensk kem. tidskr. XLVI,
1934.
5. Karl Sundberg: Moderna nialmletningsmetoder, J. K. A.
121:1937.
6. Alvar Högbom: Nutida malmletning. Norsk geol. tidskr.
18: 3, 1938.
7. V. M. Goldschmidt: Drei Vorträge tiber Geochemie.
G. F. P. 56, 1934.
8. H. Lundegårdh: Die quantitative spektralanalyse der
Elemente I, II Jena 1929, 1934.
B. övrig spektralanalytisk och geokemisk litteratur:
Gerlach, Walther und Werner, Eugen Schweitzer, Else
Riedl: Die Chemische Emissionsspektralanalyse, I—III,
Leipzig, 1930—1936.
Strock, Lester W.: Spectrum analysis with the carbon arc
cathode layer. London, 1936.
Seith, W. und Ruthardt, K.: Chemische Spektralanalyse,
Berlin, 1938.
van Tongeren, W.: The spectrographic determination of
the elements according to arc methods in the range 3 600—
5 000 A. Amsterdam, 1939.
Av tabellverk äro följande att nämna:
Harrison, George R.: Wavelength tables. New York, 1939.
Twyman and Smith: Wavelength tables for the spectrum
analysis. London, 1931.
Kayser-Ritschl: Tabelle der Hauptlinien der Linienspektren
äller Elemente. Berlin, 1939.
Forskningsarkiv: Spectrochimica Acta, Berlin, vars första
häfte av band 1 utkommit 1939.
Volframproduktionen inom det engelska imperiet.
Den under de sista åren ökade etterfrågan på
volfram har förorsakat ett nytt stegrat intresse för
vol-frammalmfyndigheter inom det engelska imperiet,
som redan medfört anmärkningsvärda resultat.
Världs-produktionen har stigit hastigt efter 1932. År 1937
uppgick den till omkring 34 500 long tons (reducerade
till en basis av 60 % W03) jämfört med det förra
rekordet på 31 400 ton 1918. Av 1937 års totala
produktion bidrog Kina med omkring hälften och
brittiska imperiet med ungefär en fjärdedel. Fruktan för
att tillförseln från Kinas fyndigheter skulle kunna
avskäras till följd av kriget mellan Japan och Kina har
utan tvivel haft en kraftig inverkan på industrien.
Birma är den mest betydande volframproducenten
inom imperiet, och 1937 bidrog detta land med 67 %
(4 998 ton) av imperiets produktion. Detta utgjorde
ett rekord, som översteg föregående maximum år 1917.
Malmen är huvudsakligast volframit och erhålles
vanligtvis tillsammans med kassiterit inom det område,
där den förekommer. Detta är en fortsättning på det
malajiska tennbältet, fastän volframmineralisationen
är kraftigare. De förnämsta producenterna äro
Her-mingyi i närheten av Tavoy och Mawchi-gruvan i
Ka-renni Hills, men även Mergui och Yamethin-distrikten
bidraga med betydande mängder.
Under de sista tre åren har Malayaproduktionen
avtagit, till stor del beroende på minskningen av förråd
från Kramat Pulai-scheelit-gruvan.
Australien utvisade en stor ökning i produktionen
1937 med en total produktion av 738 ton koncentrat,
och 1938 hade denna mängd ytterligare ökats till
slutet av september. Australien kommer därför
troligen att i stället för Malaya intaga andra plats
såsom producent inom imperiet. De främsta
produktionsökningarna ha inträffat i Nordterritoriet och
Tas-manien. I den förra staten har volframbrytningen
varit betydlig i trakten av Alice Springs, där det
finns tre fält, Hatches Creek, Wauchope och Mount
Hardy. Trots att endast de mest primitiva
brytningsmetoder begagnades, producerade distriktet 291 ton
volframslig 1937. Vid Hatches Creek voro 180 man
anställda i mitten av detta år, och brytningen på
några rika volframmalmgångar igångsattes åter.
Wau-chope-fältet har ovanligt rik malm men är allvarligt
handikappat genom bristen på vatten, vilket
vanligtvis måste föras ca 1,3 mil från närmaste källa. I juli
1937 arbetade omkring 150 man där men fullständigt
utan maskiner. En liten alluvial volframförekomst
utvanns vid Mount Hardy, men praktiskt taget har
icke någon brytning i fast berg ägt rum på denna
plats.
I nordöstra Tasmanien har tennvolframbrytning på-
gått i Avoca-fältet, där man beräknat, att sedan 1872
icke mindre än 2 000 ton volframmalmkoncentrat
producerats. Vid Storey’s Creek-gruvan, den f. n. största
producenten, ha betydande förbättringar gjorts på
anläggningen, och volframmalmgångar, vilka förut
lämnats obeaktade, då kassiterit var det mineral, som
huvudsakligen söktes, brytas nu. 1937 maldes 11 736
ton malm och producerades 2 39 ton volfram- och 27
ton kassiteritkoncentrat. Aberfoyle-gruvan, i samma
fält, är huvudsakligen en tenngruva, vilken förmäl
250 ton malm, vilken i medeltal håller 1,5 % tenn och
0,2 % volframsyra. Produktionen av volframslig 1937
utgjorde 35,5 ton.
En annan betydande utveckling i Tasmanien har
ägt rum på King Island, i Bass Strait, där
scheelit-gruvor vid Grassy ha öppnats på nytt. Dessa gruvor
brötos mellan 1917 och 1920, under vilken period de
producerade 589 ton scheelitkoncentrat från ca 68 000
ton malm; när de nedlades 1920, utgjorde den
påvisade reserven 50 000 ton malm. Dessa reserver ha
kontrollerats genom förnyad undersökning med
tillhjälp av diamantborrning, och fem malmkroppar ha
påvisats, strykande i öst-västlig riktning och stupande
20° till 30° mot söder. Malmkropparna utgöras av
band av grovkornig granat hållande omkring 1 ,%
scheelit och förekomma utefter kontakter till en serie
av skiffer och skifferlera omkring ett granitmassiv,
vilket är blottat mot söder. Produktionen påbörjades
med dagbrytning i juni 1938, i november bröts 500
ton malm pr vecka hållande 2% ton koncentrat, och
man antog, att anläggningen skulle efter ytterligare
undersökningar kunna ökas till en kapacitet av 1 000
ton per vecka.
Queensland har åtskilliga små producenter i
Cairns-distriktet, och 1937 producerades 98 ton
volfram- och 2 ton scheelitkoncentrat. Inom Mount
Per-severance-fältet, 8,6 mil norr om Cairns, igångsattes
små arbeten, och i början av år 1938 arbetade omkring
50 man där, men verksamheten består huvudsakligen
av undersökningsarbeten. Victoria har ingen angiven
produktion av volfram under de sista åren, men
malmletning har återupptagits i nordöstra provinsen runt
Murrayfloden omkring 6,4 mil uppåt floden från
Al-bury räknat. Scheelitmalmer brötos här i närheten
av Koetong under förra kriget, och nyligen ha
sammansatta volframsulfidtennmalmer brutits vid
Tholo-golong, och koncentraten kunna troligen användas
trots sin sammansatta natur.
I New Zealand finnas de viktigaste
scheelitfyndig-heterna i Glenorchy-distriktet vid övre delen av Lake
Wakatipu i nordvästra Otago. Industrien blommade
här under kriget, men längre fram försummades bryt-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
