Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Sådana mätningar beskrivas i närmast följande
avsnitt.
Mätning av jordmotståndets fördelning.
Mätningar av impulsmotståndet med elektroder
direkt neddrivna i marken ha utförts enligt de i fig. 1
återgivna anordningarna. I denna betecknar C en
rörlig impulsgenerator, vilken uppladdas över At—A2
från en likriktare. Jordmotståndet bestämmes
genom att tillföra strömmen medelst ett centralt rör
och bortleda densamma över sex sinsemellan
förenade rör, placerade symmetriskt i förhållande till
fl,
fi-UUUU1-
B L
Fig. 1. Principiellt kopplingsschema för mätning av
jordarters motstånd i det fria.
mittelektroden i en liksidig sexhörning. Dessa sex
rör ha vid mätningarna i detta avsnitt av praktiska
skäl använts i stället för en ytterelektrod i form av
en hel cylinder.
Jordmotståndet hos anordningen bestämmes på
sådant sätt, att kretsens impulsström uppmätes på
oscillografisk väg i shunten S medelst
katodstrål-oscillografen O. Strömimpulsens vågform regleras
genom induktansen L.
Mätningarna tillgå sålunda, att impulsbatteriet C
efter uppladdning urladdas medelst brytaren B över
jordmotståndsprovet vid E, varvid samtidigt
oscillogram upptages äv strömmens variationskurva. Ur
denna beräknas motståndet enligt samma metod som
i de tidigare utförda mätningarna. Variationskurvan
för strömmen visade sig nämligen vid dessa
undersökningar liksom förut ha en form, som icke alltför
mycket avvek från en exponentialkurva.
Medelmotståndet Q kunde följaktligen approximativt beräknas
t
enligt relationen Q— ——– (1), där t betecknar
O log hj
tiden från strömimpulsens början tills strömmen
sjunkit till halva värdet,
och C utgör
strömimpuls-generatorns kapacitet. Den
skillnad i
impulsmotståndet, som uppstår, om
strömkurvan på olika sätt
ersättes med en e-kurva,
utgör enligt en i den
tidigare uppsatsen gjord
utredning endast ett fåtal
procent.
Den förut omtalade elektrodanordningen, vilken
användes i detta avsnitt, erhölls genom att i
anslutning till fig. 2 neddriva en central cylindrisk elektrod,
bestående av ett galvaniserat rör. Detta nedslogs till
ett djup av 75 cm under markytan. Symmetriskt
runt denna elektrod neddrevos till samma djup 6
stycken andra rör, anordnade enligt nämnda fig. De
yttre rören hade vid samtliga prov en oförändrad
diameter av 22 mm. Det centrala rörets diameter
hölls vid mätningarna antingen vid 33 eller 61 mm
diameter. Proven avsågo:
Fig. 2. Elcktrodanordning
för mätning av jordarters
motstånd i det fria.
1) att vid oförändrat D variera R,
2) „ „ „ R „ D.
För proven utvaldes ett markområde i institutets
närhet med möjligast homogen jordbeskaffenhet. I
området utgjordes enligt borrprov ytlagret av lera,
något uppblandad med matjord och skikten därunder
av lera till ett djup, vilket flera gånger översteg
längden hos de neddrivna elektroderna. Med hänsyn
till jordarternas beskaffenhet på mätstället bliva
värdena närmast representativa för motståndet i leror.
De vid mätningarna använda
strömstyrkeimpulsernas maximalvärden uppgingo i medeltal till 1000
ampere.
För ett cylindriskt skikt med den inre elektrodens
radie = ^ och den yttres = R fås, ifall höjden är A,
det specifika motståndet q samt avledning nedåt
försummas, det totala motståndet Q enligt relationen:
m
ß =
: — — plos:
2 jih g D
En beräkning för koncentriska cylindrar med stöd
av relationen (2) här utförts för de diametrar och
avstånd mellan elektroderna, vilka använts vid de
i detta avsnitt utförda mätningarna. Dessa
beräkningar äro grafiskt återgivna i fig. 3. Som framgår
av denna, ökar motståndet för växande radie hos
yttercylindern först hastigt men sedan långsammare.
En ändring av innerelektrodens diameter har även
avsevärt inflytande på motståndet. Det är särskilt
denna egenskap, som man bygger på, när man
minskar jordmotståndet hos en jordkontakt genom att
inbädda den i bättre ledande material. Detta gäller
exempelvis, när man anbringar lera kring en i
gruslager förlagd jordkontakt.
Med hjälp av de här ovan beskrivna
experimentella anordningarna utfördes en serie bestämningar
av jordmotståndet dels för växelström och dels för
impulsström.
ënhn
9
2,o
>,5
>,O
Qs
R
soa
1000 tsoo mm
Fig. 3. Beräknat jordmotstånd för
elektroder i form av koncentriska cylindrar.
Resultaten för växelström äro återgivna i tab 1.
Tab. 1.
Prov IjCIlll U1II- avst. mel. central och yttre elektr. R mm Diameter hos den centrala elektr. D mm [-Strömstyrka-] {+Ström- styrka+} vid prov. amp. [-Motstånd-] {+Mot- stånd+} ohm Spec. motstånd ohm • cm
A 250 33 0.0S9 52 9 000
B 500 33 0,080 57 7 900
C 750 33 0,076 60 7 400
D 500 61 0,076 54 9 100
E 750 61 0,076 57 8 400
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
