- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

kundär fasspänning, blir formel (45) oberoende av
transformatorkopplingen. Att k uppträder över
huvud taget beror på att X är definierad som systemets
kortslutningsreaktans, sedd från strömriktarsidan,
medan alla övriga storheter äro hänförda till
växelströmssidan.

Konstanten 3 i uttrycket

3 X„

är samma konstant,

2 k2 X

som uppträder, då nätreaktansen omräknas till
transformatorns strömriktarsida. Uttrycket anger alltså
halva förhållandet mellan nätets andel i systemets
kortslutningsreaktans och hela denna reaktans, vilket
gäller för både enfas- och trefasnät.

Övertonernas andel i nätspänningen blir
För enfasnät

Eh



k2X
P,

(46)

och för trefasnät gånger så stor. Här är, om de
små kvadrattermerna försummas,

Ehii = X.„

och

E,

JE^I
V /c2 3

i /’3 v/ 3 E„-lbr

<ö = An y

för enfasnät

X

k2 X

För praktiska spänningsberäkningar användas alltså
formlerna (44), (45), (47) och (48).

Insänt

Om effekt- och dämpningsbegrepp.

I en artikel "Elektroteknikens effekt- och
dämpningsbegrepp" i Teknisk tidskrift, Elektroteknik,
häfte 3, 1939, har dr H. Sterky gjort gällande, att det
råder oklarhet beträffande effektbegreppets betydelse
vid definition av dämpningar inom teletekniken. För
att få reda och klarhet i detta, utgår dr Sterky från
generella ekvationer för strömmar och spänningar vid
ändpunkterna av en godtyckligt belastad fyrpol med
givna spegelimpedanser och given komplex
spegeldämpning. Dr Sterky visar, att komplexa
spegeldämpningen är en entydig funktion av ett förhållande
mellan två, vad han vill benämna "produkteffekter".
(Undertecknad har hittills använt benämningarna
"voltampere" och "komplex voltampere" men anser
det naturligast att använda benämningarna "absolut
skeneffekt" resp. "skeneffekt". En benämning utan
närmare bestämning är i vanliga fall komplex.) Med
den motiveringen, att man gärna vill finna en
parameter av samma typ som den komplexa
spegeldämpningen i fyrpolens egenskaper, då den inkopplas
mellan godtyckliga impedanser, angivas definitionerna för
inlänknings- och driftdämpning medelst
produkteffekter.

Motivet för användandet av produkteffekter vid
dämpningsdefinitioner är emellertid betydligt naturligare.

Medelst fyrpolteorierna kan man lätt visa, att endast
komplexa spegeldämpningar samt reflexionerna ha
betydelse för transmissionen hos en sammansatt
förbindelse men däremot ej renodlade (fria från komplex
spegeldämpning och reflexioner) övergångar från en
spegelimpedans till en annan hos överföringsmediet.
Dessa övergångar inverka emellertid på både
strömmen och spänningen men däremot ej på deras produkt.

Alltså, produkteffekten passerar oförändrad förbi alla
spegelimpedansomsättningar men behandlas i övrigt som
spänningar och strömmar. Man får härigenom en
objektivare definition på dämpningarna med ett
produkt-effektförhållande i stället för ett ström- eller
spänningsförhållande.

Teleteknikern har emellertid inga instrument, som
mäta produkteffekt, utan han mäter spänningens
effektivvärde och måste därför vidtaga en korrektion
för omsättningen mellan spegelimpedansen Zt vid
referensspänningen och Z2 vid mätstället. I nepermått är
denna korrektion av den s. k. transmissionsnivån, som
bekant

1 , \Zi\

2ln-Zj

Korrektionen innebär, att transmissionsnivån
definieras med absoluta värdet av produkteffekten enligt
C. C. I. F:s normer.

Den komplexa produkteffekten ger däremot
korrektionen

1 ,

""ä) = iln



+ 3

,<pi — (pi

(47)

för trefasnät (48)

-^i. eH<p i _
Z21 2 Z,<i

Man får sålunda ett litet imaginärt tillskott, som
betyder ett försvinnande litet tillskott i löptiden och
eventuellt löptidsdistortionen. Att C. C. I. F. inte
intresserar sig för detta tillskott torde inte behöva
förklaras med en begreppsförvirring. Jag tror inte, att
dr Sterky behöver oroa sig för, att de skolade
teleteknikerna ha svårt att hålla isär begreppen
"vågkonstant" och "eos <p".

Beträffande dr Sterkys uppfinning att spänning och
ström icke äro vektorstorheter i matematisk betydelse,
så ber jag honom även uppfinna en benämning för
de "pilar" man använder i ström- och
spänningsdiagrammen. Torbern Laurent.

Genom välvilligt tillmötegående från insändaren har
jag redan i förväg fått taga del av ovanstående
synpunkter och får med anledning härav anföra följande.

Frågan om vad som skall menas med en skolad
teletekniker är av subjektiv natur. Innan jag begärde,
att redaktionen skulle bereda plats för min uppsats
"Elektroteknikens effekt och dämpningsbegrepp" i
föregående nummer av elektroteknik, hade jag genom
samtal med ett flertal teletekniker kommit till den
övertygelsen, att det rådde oklarhet på ifrågavarande
område av fyrpolsteorien. Det gläder mig nu särskilt
att även dr Laurent är ense med mig i en av de
centrala frågorna i min uppsats, nämligen att drift- och
inlänkningsdämpningarna böra uppfattas som
komplexa storheter, så att spegelfasvinkeln (ofta en
multipel av 2 n) kommer att ingå i deras imaginära
komposanter. För denna uppfattning får man
emellertid icke något stöd i de definitioner, som äro
resultat av många teleteknikers arbete inom CCIF. Jag
vågar hoppas, att dr Laurent m. fi., som dela hans och
min uppfattning, skola medverka till att CCIF
utvidgar sina definitioner i nämnda hänseende. Detta är
särskilt viktigt för beräkningar av inlänknings- och
driftdämpningar, vilket jag framhållit i uppsatsen,
sid. 42. Förhållandena vid mätning av dessa
storheter diskuteras även där.

Beträffande den perifera frågan om vad som är
motivet för införandet av den komplexa
driftdämpningen samt frågan om tolkningen av det
matematiska uttrycket för denna storhet, kan man väl här
säga som norskan, då hon översatte det franska
ordstävet till: "Enhver har sin gutt."

Benämningarna "konjugateffekt" och
"produkteffekt", ha av mig utvalts efter omsorgsfull prövning
bl. a. i samråd med dr Wennerberg. Dr Laurents
"voltampere" är icke en lämplig benämning på en

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:36:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free