Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REDAKTÖR: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 7 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 1 JUL! 1939
INNEHÅLL: Undersökningar av indirekta blixtöverspänningar på kraftledningar, av H. Norinder. —
Fjärrmätning och telefoni med bärfrekvens på kraftledningar, av S. Rodhe. — Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Undersökningar av indirekta
blixtöverspänningar på kraftledningar.
Av H. NORINDER.
Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK
Inledning.
I tidigare arbeten12 redogjordes för några försök att
kvantitativt bestämma sambandet mellan
blixturladdningar och av dee sa på en provledning för
högspänning framkallade överspänningar i de fall
ledningen icke träffades av direkta åskslag.
Undersökningarna utfördes under sommarperioden
1936 vid institutet för högspänningsforskning vid
Uppsala universitet. Vid försöken användes en 13,5
km lång enfasig ledning, isolerad för 1 150 kV
impuls-spänning. Ledningens ena ändpunkt var jordad, och
i den andra, som var isolerad, utfördes
uppmätningarna av överspänningarna. För mätningarna
användes katodstråleoscillografer, vilka voro anslutna till
ledningen över en kapacitiv potentiometer. De på
ledningen under närbelägna åskväder vid
blixturladdningar uppträdande indirekta överspänningarna
registrerades. Samtidigt uppmättes
strömvariationskur-van för blixturladdningarna med hjälp av
ramantenner och katodstråleoscillografer enligt författarens
tidigare beskrivna metod.3 Även avstånd och riktning
till blixtbanorna och deras egen riktning observerades.
Av dessa första mätningar framgick, att man i
ledningens ändpunkt kunde uppmäta indirekta
överspänningar med maximala amplituder på 170 kV. I
allmänhet gåvo blixturladdningarna icke upphov till
överspänningar med längre varaktighet än 100 ns, och
frontlutningarna höllo sig vid dessa inom några få
kilovolt per mikrosekund.
Urladdningsbanorna under denna första
mätningsperiod voro allt för avlägsna från försöksledningen,
för att de skulle giva upphov till indirekta
överspänningar med mycket höga amplituder. Av speciella
skäl kunde man antaga, att sådana i vissa fall skulle
uppstå på ledningen, när urladdningscentra lågo
tillräckligt nära.
Mätningarna upprepades därför under åsksäsongen
sommaren 1937, och resultaten, för vilka här skall
1 Harald Norinder: Indirekta blixtöverspänningar på
kraftledningar. Teknisk tidskrift, häfte 10, sid. 33, 1937.
2 D:o: Les surtensions causées indirectement par les coups
de foudre, no 342. C. I. G. R. É. Paris 1937.
3 D :o: Lightning Currents and Their Variations (Journal
of The Franklin Institute, vol. 220, no 1, 1935).
lämnas en kort redogörelse, gåvo ett betydligt
rikhaltigare material och i första hand högre
amplitud-värden på överspänningarna. I fråga om de
teoretiska grunderna för undersökningen hänvisas till det
förut citerade arbetet och en annan publikation4 av
författaren.
Några teoretiska skäl för överspänningarnas
variationsformer.
I de första undersökningarna av
blixtöverspänningar på en kraftledning, som författaren5 utförde
1925 på en 20 kV-ledning, visade det sig, att
överspänningarna hade en total varaktighet, växlande
mellan 50 och 100 ßsek. Senare mätningar under åren
1926—27 bekräftade dessa resultat. Vid sidan om
dessa överspänningar av kort varaktighet uppträdde
i vissa åskväder överspänningstyper med betydligt
längre varaktigheter på upp till 500 ftsek och i något
undantagsfall på ända upp till 1 000 /xsek.
Författaren har alltid varit övertygad om, att dessa
mera sällsynta överspänningar av längre varaktighet
voro fullt reella. Man saknade emellertid tidigare
det experimentella underlaget för att få en rimlig
förklaring till. överspänningar av den nämnda typen.
Först genom den kännedom om blixtens
urladdningsegenskaper, som man fått nära nog 10 år senare efter
det dessa mätningar utförts, har konstaterats6, att
blixturladdningens variationsformer i vissa fall kunna
vara sådana, att överspänningsfenomen av mera
sammansatt natur under vissa förutsättningar kunna
uppstå på en kraftledning. Det inträffar alltså icke
alltför sällan, att urladdningen består av flera på
varandra med korta tidsmellanrum följande
delurladdningar. Dessa uppvisa i många fall ungefärligen
samma variationsstruktur, men det finns även typiska
undantag, där en i blixtbanan gående urladdning av
4 Harald Norinder: Indirekte Blitzüberspannungen auf
Kraftleitungen. Blektrotechnische Zeitschrift. 59. Jahrg. 1938,
Heft 5, Seite 105.
5 D :o : The Cathode Ray Oscillograph as Used in the Study
of Lightning and Other Surges ön Transmission Lines.
Presented to the Winter Convention of the A. I. E. E. Febr
15—17 1928. Reprinted in A. I. B. E. Lightning Reference
Book 1918—1935, p. 325. New York 1937.
8 Loc. cit.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
