Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
och 7,8—8,2 neper för tal- och radioledningarna
sinsemellan. Då, som här är fallet, talledningarna ha
lägre transmissionsnivå än radioledningarna blir den
ömsesidiga störningsverkan dememellan olika stor.
Om man räknar med de vid
transmissionsmätningarna inställda relativa nivåerna, nämligen -j- 0;® neper
för talfrekvensbandet, 0 neper för bärvågsbandet och
+ 0,7 neper för radiosändningen blir "störavståndet"
(écart téléphonique, CCI, Oslo 1938) från tal- till
radioledningarna 9—9,6 neper resp. från radio- till
talledningarna 7—7,4 neper. I verkligheten erhölls
dock 2 à 3 neper bättre värden.
Fig. 5—9 visa ledningsdämpningen,
impedans-kurvor och överhörningsvärdenas procentuella
fördelning. Den specifika ledningsdämpningen är för såväl
talledningar som radiopar 15 % lägre än den tillåtna
dämpningen. Dämpningsdistorsionen, som till följd
av den lätta pupiniseringen är ganska avsevärd,
utjämnas genom korrektionsnät i överdragen. Tack
vare pupinspolarnas låga hysteresisfaktor och
förlustmotstånd är dämpningens variation med strömstyrkan
mycket obetydlig. Impedanskurvorna sakna mätbara
periodiska avvikelser, men impedansen är högre än
riktvärdet, vilket beror på den låga kapaciteten.
Detta har i stället kommit dämpningen tillgodo. De i
fig. 8 och 9 understrukna siffrorna äro
specifikationsvärden för överhörningsdämpningen.
Genomslagshållfastheten mellan olika
ledningsbranscher resp. lindningar i spolarna är > 700 Feff och
mellan branscher och lindningar relativt manteln eller
skärmen > 2 500 Feff.
Transmissionssystemet på kabelanläggningen
åskådliggöres schematiskt av fig. 10 och 11.
Stockholm är terminalstationen för
fyrtrådsförbindelserna, varest det överlagrade bärvågsbandet
3 300—5 700 medelst filter separeras från det s. k.
fysikaliska bandet 300—2 700 samt moduleras resp.
demoduleras med bärvåg 6 000. På stationssidan
finnas skilda lågfrekvensförstärkare, men på linjesidan
användes en gemensam bärfrekvensförstärkare för
båda banden. Bärvågen själv undertryckes. För
radioförbindelserna finnes en s. k.
tappningsförstärkare samt en huvudförstärkare för ankommande
sändning till olika programledningar.
Ledningarna Stockholm—Norrtälje (70 km) framgå
i en ny stam/duplex-pupiniserad landkabel av
normaltyp.
Fig. 8. Näröverhörning: Antal fall i procent, då
när-överhörningsdämpningen understiger olika värden.
I Norrtälje sker överdrag med 4-tråds
bärfrekvensförstärkare, vilka även här äro gemensamma för de
båda banden inom frekvensskalan 300—5 700 p/s.
För varje ledning erfordras sålunda en
huvudförstärkare, men för riktningen Mariehamn—Stockholm
behöves dessutom en förförstärkare för kompensering av
den låga transmissionsnivån efter sjökabeln, som har
större dämpning än en normal överdragssektion. Den
stora dämpningsdistorsionen på kablarna, som är en
följd av den lätta pupiniseringen, nödvändiggör
användning av korrektionsnät (E i fig.) för
dämpningsutjämning. För radioledningarna finnas särskilda
överdrag, som äro lika för båda riktningarna.
Fig. 7. Impedans hos radiopar, mätning från Norrtälje. Fig. 9. Fjärröverhörning: Antal fall i procent, då fjärr-
överhörningsdämpningen understiger olika värden.
iJtelXaæ r>if!icv<".r fixiistøiag&f
frta MtXliBtøX
nm&jttfsfSmm raca iuiräuquM*
æll&n tallednin^araa »ellaji radiopar ooh talle&tixig&r
i}
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
