Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
ar skulle följande egenskaper såsom ytterligare
förbättringar i första hand utprovas:
Möjlighet att per ultrakortvåg eller längre
våglängd sända signal för mottagning från
radiokompass. Senare utbyggnad för helautomatisk landning
i samband med automatisk (gyro)-pilot skall med
minsta komplikationer kunna äga rum.
Inflygningsfyr och glidfyr böra utföras i skilda enheter för
största möjliga frihet i uppställning och av varandra
oberoende ef ter justering. Möjligheterna för och
fördelarna av rätlinig landningsbana skola studeras.
System med tonfrekvens.
Ett förslag till ett system med tonfrekvens, som
helt avviker från förut behandlade, har framkommit
1938. Indikeringen av kursen i horisontalplanet lika
väl som glidbanan i vertikalplanet produceras av
spänningar, som inducerats i ramar placerade i
flygplanet från kablar utlagda på marken och matade
med tonfrekvens.
Yid en första granskning ser den enkelhet med
vilken en stor del av problemen på detta sätt kunna
lösas synnerligen tilltalande ut. Av figuren framgår
hur kabelslingor utlagts och hur systemet kan
fungera då man matar den största slingan med en viss
strömstyrka och de mindre med i förhållande till
den förstnämnda 180° fasförskjutna och till sin
storlek . så reglerade strömstyrkor att det resulterande
magnetiska fältet avtar från de båda kabelsidorna på
ett sådant sätt att en rät symmetrilinje med konstant
fältstyrka och i vinkel med horisontalplanet kan
formas att tjäna som glidbana. I flygplanet mätes den
magnetiska fältstyrkan från de båda kabelsidorna
med två sinsemellan vinkelrätt ställda ramar
orienterade SS/ åitt fältet från kablarna inducerar största
möjliga spänning, då flygplanet är under inflygning
för landning mitt emellan kablarna. Ramarnas plan
måste alltså bilda 45° vinkel med horisontalplanet,
Var och en av ramarna är via en avstämd tonfre
kvensförstärkare och likriktare ansluten till var sitt
vridspolesystem med visare hopbyggda inom ramen
av ett instrument.
I det strömlösa utgångsläget stå visarna vertikalt.
Figuren ger ett gott intryck om visarnas inbördes
ställning, då planet kommit inom mottagningszonen
och den uppfattning man erhåller om dess läge i
förhållande till glidbanan.
Fig. 10. Optiskt landningssystem där banan
bestämmes ur inbördes läget mellan tre ljuspunkter.
Som exempel kan
nämnas att på 300 m
höjd induceras i en ram
med 4 X 1,5 m och 40
lindningsvarv en
spänning av 1300 juV, då
kabelströmmen är 5 A
vid 500 p/s.
Av denna korta
beskrivning framgår att:
1. Endast ett
sändningssystem samtidigt
ger kursen i både
horisontal- och
vertikalplan.
2. Ingen
markeringsfyr behövs, eftersom
glidbanan kan formas
att övergå från
horisontell till lutande -i den punkt där landning skall
påbörjas.
3. Glidbanans läge blir oberoende av markens
egenskaper eller väderlekens inflytande.
4. Instrumentutslaget eller rättare
skärningspunkten mellan visarna flyttar sig 8 % vid en avvikelse
från kurvan av 0,6°.
5. Utrustningen på marken icke utgör något
hinder, eftersom den kan helt nedgrävas.
6. Utrustningen i planet är enkel och borde
genom förbindelse med gyropiloten kunna möjliggöra
automatisk landning.
7. Inga atmosfäriska störningar behöva befaras.
De egenskaper, som trots dessa synnerligen
förnämliga fördelar ge detta system en viss begränsning,
äro:
1. Att det ofta är synnerligen svårt att finna plats
för kablarna som skola sträcka sig minst ut till den
punkt där landningsbanan påbörjas, vilket för do
flesta blir utanför landningsfältets gränser, eftersom
det vanligen fordras ca 3 km. Att en kursfyr kan
hjälpa planet fram till landningsfyren underlättar
men löser inte denna lokalfråga,
2. Då flygplanet vrider sig antingen kring sin
längdaxel eller kring vertikalaxeln påverkas
instrumentutslaget så som en avvikelse från kursen hade
ägt rum. Detta förekommer också men i blott
begränsad grad hos de brukliga systemen med radio.
3. Utrustningen i flygplanet blir gärna både
skrymmande, tung och svår att placera.
Fig. 12. Direktvisande radiokompass, som inställer sig
radiostyrt mot sändaren, då. dess frekvens avstämmes.
Fig. 11.
Kombinationsinstru-ment med gyrokompass,
horisont och
kursavböjnings-visare samt landningsläge
samlade på skärmen av
ka-todstrålerör.
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
