Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
trådsindelning är emellertid valet av trådprofil.
Ingående vindtunnelförsök ha nämligen visat, att vissa
trådprofiler äro instabila i så måtto, att de vid konstant
vindstyrka ge upphov till en successivt upparbetad vibration.
Jämte vindstabiliteten är kontaktledningens
samverkan med lokens strömavtagare beroende av ett
flertal faktorer, bland vilka särskilt omnämndes den
inverkan, som utövas av upphängnings- och
avspänningsanordningar. I anslutning härtill visades exempel på
olika in- och utländska anordningar för att göra
ledningen i möjligaste mån fri från störande anhopningar
av massa. Det påvisades också, att strömavtagarens
konstruktion och luftmotstånd kan utöva avsevärd
inverkan på kontaktledningen.
Bland de problem av elektrisk art, som måste lösas
i samband med kontaktledningsbyggnaden, berördes
särskilt svagströmsstörningarna, vilka numera effektivt
bekämpas med sugtransformatorer och återledning.
Ingenjör Rydberg redogjorde för kontaktledningens
drift och underhåll och nämnde, att man för att få
bättre utnyttning börjat samköra omformarstationerna,
ehuru med möjligheter till snabb sektionering från
om-formarstationen. Dessa stationer äro alltid bevakade,
men vissa kunna avställas under låg belastningstid.
Talaren berörde SJ:s organisation och utrustning för
reparationsarbeten. Ledningspersonal är utplacerad på
linjerna med i medeltal 50—70 km mellan
stationerings-orterna, och personalstyrkan motsvarar i runt tal en
man per 20—30 km elektrifierat spår. Motordressiner
och arbetsorgan av olika typer stå till deras förfogande.
Inspektion av näten göres en gång per vecka samt
dessutom då särskilda skäl påfordra det, t. e. under och
efter svårare oväder. Kontaktledningens exakta läge
kontrolleras två gånger i månaden. Dessutom företagas
mera genomgripande årsrevisioner. Underhållet kostar
ungefär 1,6 mill. kr. per år.
Orsakerna till uppträdande störningar äro flera, och
de variera starkt i fråga om tidpunkt och plats. Under
hösten har man ett stort antal avbrott på grund av
hård vind och nedfallna grenar. Under sommaren
dominera åskstörningarna, vanligen med maximum under juli
månad. I trakter, där fåglar ha goda livsbetingelser, är
antalet kortslutningar inledda av fåglar betydande, på
vissa linjer upp till 25 % av samtliga avbrott.
Tal. visade en utförlig störningsstatistik, varav bl. a.
framgick, att av samtliga strömavbrott (exkl.
malmbanans) 95 % hade kortare varaktighet än 3,5 minuter.
Sedan ordföranden avtackat talarna, uppstod en kort
diskussion. Ingenjör Köbneb föreslog, att nya
kontakt-ledningskonstruktioner borde prövas för hastigheter över
120 km/h. Tal. framhöll även, att systemet med
sugtransformatorer och återledning fördyrade anläggningen
med 20 %, ökade spänningsfallet med 30 % och de
ohmska förlusterna med 50 %. För mindre svåra
störningsfall kunde man nöja sig med transformatorer i
spårledningen. Som stolpmaterial kunde man ibland
med fördel använda trä.
Ingenjör Thelander replikerade, att tåghastigheten
visserligen kommer att ökas, men att detta knappast
kan ske annorledes än i etapper. För närvarande fanns
det därför knappast anledning att rusta sig för högre
tåghastighet än omkring 120 km i timmen. De
erfarenheter, som sålunda uppnås, böra giva värdefull
vägledning om åtgärder, som senare eventuellt böra vidtagas
vid en ytterligare stegring av hastigheten.
Beträffande svagströmsstörningarna kan det finnas
anledning att från fall till fall gradera
kompensationskravet efter förhållandena. Anordningen med
återledning och sugtransformatorer är emellertid så fulländad,
att man icke utan vidare kan frångå densamma.
Ingenjör Rydberg medgav, att trästolpar fått en
undanskymd plats inom SJ, emedan järnstolpar äro
väsentligt stabilare.
Ingenjör Sandvall redogjorde för den
bryggkonstruktion, som kommit till användning hos BJ, vilken talaren
gav vissa företräden framför SJ:s typ.
’Sammanträdet, som haft ett 50-tal deltagare, slutade
kl. 22,15, varefter vidtog supé och samkväm. Mm
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, sammanträdde den 3 novem.
ber under ordförandeskap av civilingenjör T. A. Lundell.
Till justeringsmän för dagens protokoll utsågos
civilingenjörerna C. H. Waller och T. Björneryd.
Genom anmälan inträdde i föreningen
civilingenjörerna H. Lindgren och S. österberg.
Aftonens föredrag med titeln "Något om röntgenrör"
hölls av civilingenjör Sven H. Ledin. Denne erinrade
om att röntgenstrålning uppstår vid alla tillfällen då
elektroner med en viss hastighet träffa en fast kropp.
Denna strålning är av samma elektromagnetiska natur
som ljuset. Strålarna äro underkastade böjning,
interferens, polarisation etc. Två arter av strålning kunna
särskiljas, den karakteristiska strålningen och
broms-strålningen, av vilka den förra kan jämföras med
linjespektrum i det synliga ljuset och den senare är analog
med det kontinuerliga spektret i detsamma. Våglängden
hos den förra typen av strålning bestämmes av det
material från vilken den utgår, medan den hos den senare
är beroende av elektronernas sluthastighet. Denna är i
sin tur beroende på storleken av det elektriska fält
elektronen genomlöpt när den bromsas upp. Vid
moderna rör kan elektronhastigheten uppgå till 70 % av
ljushastigheten.
Våglängden är omvänt proportionell mot spänningen.
Emedan alla hastighetstillstånd förekomma får man ett
kontinuerligt spektrum. Dess kortaste våglängd,
uttryckt i Ångströmsenheter, bestämmes av uttrycket
—j^5, där TJ är spänningsfallet.
Röntgenstrålarna förmå uppväcka fluorescens,
luminiscens, de jonisera gaser och svärta fotografisk film.
Detta jämte deras förmåga att genomtränga olika
material samt deras inverkan på olika levande celler bildar
grundvalen för röntgenstrålningen i fysikens och
medicinens tjänst.
Då röntgenstrålarna ej låta sig brytas i linser måste
man vid röntgenfotografering nöja sig med skuggbilder.
För att dessa skola bli skarpa fordras att strålningen
antingen är parallell, dvs. strålningskällan måste befinna
sig på stort avstånd eller också att strålningskällan är
tillnärmelsevis punktformig. Det förra alternativet kan
ej användas i praktiken emedan man ej förfogar över
så intensiva strålningskällor att de räcka till för denna
metod. Man är därför hänvisad till att konstruera
röntgenrör för det andra alternativet och dessa utföras
med minsta möjliga s. k. brännfläck.
Ju högre spänning, dvs. ju kortare våglängd, man
använder, desto mer genomträngande blir strålningen.
Icke önskvärd sekundärstrålning ökar emellertid
samtidigt, varjämte minskad kontrastverkan erhålles. Man
använder ej högre spänning än nödvändigt för att
tränga igenom föremålet. Vid fotografering av rörliga
organ måste man ha kortast möjliga exponeringstid för
att erhålla en skarp bild. Belastbarheten på röret blir
härvid utslagsgivande. Tider på 0,oi à 0,02 sekunder
kunna uppnås.
Ett röntgenrör består principiellt av två huvuddelar,
en elektronkälla — katoden — och en anod eller
anti-katod, där elektronerna bromsas upp och som utgör
källan för röntgenstrålningen. Anodmaterialet är av
avgörande betydelse för strålningen och man bör använda
en anodmetall med så högt atomnummer som möjligt.
Värmeutvecklingen vid anoden är avsevärd, varför
den måste tillverkas av material med hög smältpunkt
och med lågt ångtryck vid hög temperatur, t. e. volfram.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
