Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig.
Micromax-apparaten helt uppfälld, visande kompensationsverket och drivmotorn,
I skåpet reostaten för kalibrering.
tilens motor manövrerad i
enlighet med variationerna
i pH-värdet hos
blandningen i reaktionskärlet.
För mätningens
utförande valdes en
Micromax-apparat, modell S med
temperaturkompensation. Apparaten tillverkas av Leeds
& Northrup, i Sverige
representerade av A.-b. Max
Sievert. Apparaten
innehåller en potentiometer,
kopplad till ett torrelement
resp. ett mätkärl med
elektroder av antimon och
kvicksilver-kalomel.
Mätkärlet, som
genomströmmas av biandvattnet, är,
som nämnts, placerat
omedelbart utanför
blandningskammaren för minskande
av tidsförlusterna.
Micromax-apparaten, som är
motordriven, inrymmer en
anordning för automatisk
kalibrering av
torrelementet mot en standardcell.
Vidare finnes en
galvanometer, ett registreringsverk
och en kompensationsanordning, strävande att genom
inkoppling av motstånd utbalansera potentiometerns
strömkretsar. Apparaten gör 40 gånger per minut
ansatser härtill, och det är det inkopplade
motståndets storlek, som avläses på skalan. Genom att
sålunda icke galvanometernålen själv uttnyttjas för
registrerings- eller kontaktgivningsändamål, har
apparaten kunnat givas en hög grad av känslighet,
ehuru kontakterna gjorts för starkström. Fig. 7 visar
instrumentet delvis öppnat och fig. 8 visar verkets
baksida. :
Till en början kopplades kontaktstiften i
Micromax-apparaten till ett relä, som slöt ventilmotorns
magnet-ström, och motorn fick rotera till dess att en
gräns-lägebrytare bröt strömmen för den aktuella
rotationsriktningen. Ventilen kom således att omväxlande
öppna och stänga för fullt. Härigenom kom
systemet i en periodisk pendling, vars amplitud vi trodde
oss kunna hålla nere genom att tillföra endast en
mindre del av injektorns matarvatten genom
dose-ringsventilen. Automatiken skulle m. a. o. svara
blott för variationen hos den per tidsenhet
inkommande kalkmängdeji.
Blandningen av doserings vätskan med råvattnet
måste ske så snabbt som möjligt, enär tidsförlusten
mellan dosering och pH-mätning lätt medför
över-eller underdosering och sålunda förorsakar pendlingar
hos pH-värdet i reaktionskärlet. Det befanns
ändamålsenligt att insläppa den i injektorn utspädda
doseringsvätskan tillsammans med råvattnet i ett
blandningstorn (se fig. 9) med ett flertal perforerade
bottnar. Vattenprovet för pH-bestämning uttages i
tornets nedre del under reaktionskärlets
lågvattenyta och genomströmmar ett på reaktionskärlets
mantel sittande mätkärl, varom mera senare. För
undvikande av att efter systemets automatiska avställ-
Injektorprincipens införande löste med ett slag
svårigheterna vid doseringen. Fördelarna med
densamma äro följande: inga rörliga delar —
vattenhastigheten hög, varigenom avsättningar undgås —
montaget kan ske i valfritt läge — drivmedlet är vatten,
varigenom en fin effektreglering kan erhållas utan
tillgripande av invecklade kopplingar för starkström.
Den tidigare använda doseringsventilen fick nu mata
injektorn med tryckvatten, och injektorn fick i sin
tur suga upp doseringsvätska och blanda den med
tryckvattnet. R’edan härigenom erhölls en första
utblandning av den koncentrerade doseringslösningen.
Genom att välja en injektor med rätlinjigt
förhållande mellan tryck- och sugvätska, kunde
doseringsventilens raka karakteristik utnyttjas, så att mängden
doseringsvätska per tidsenhet förblev proportionell
mot antalet öppningsvarv hos doseringsventilen. För
utväljande av lämplig injektor provades några i
handeln förekommande typer. Den mest lämpade
befanns vara den lilla billiga glasinjektor eller
"vattensug"’, som användes på varje laboratorium.
Provningsresultaten för de tre vanligaste
laboratoriesugarna visas i fig. 5, där I är den stora metallapparat,
II är den lilla glasapparat och III är den stora
glas-apparat, som är vanlig i marknaden. Hur doserad
vätskemängd slutligen kom att avhänga av
doseringsventilens ställning framgår av diagrammet i
fig. 6.
Sedan doseringsmetoden klarlagts, återstod
emellertid att erhålla ett organ, som kunde påverka den
injektorn matande doseringsventilen alltefter
produkten Qh. Denna produkt utgör mängden
inkommande kalk per tidsenhet, varför tillsättandet av det
sura sulfatet är att likna vid en titrering. Genom att
följa denna titrering medelst en kontinuerligt
arbetande potentiometer, borde man kunna få doseringsven-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
