Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell 1.
Klorerat kolväte Fosgen Metod
1 g Koltetraklorid 13 mg gaslåga
1 g Trikloretylen 29 mg „
1 g Diklordifluormetan 94 mg „
5 mg träkol, fritt
20 mg träkol i järnrör
1 g Trikloretylen 106 mg ultraviolett ljus,
öppen bägare
1 g Perkloretylen 115 mg ultraviolett ljus,
öppen bägare
1 g Trikloretylen 220 mg ultraviolett ljus,
kvartskolv
1 g Perkloretylen 215—297 mg ultraviolett ljus,
kvartskolv
1 g Koltetraklorid 1,7 mg ultraviolett ljus,
kvartskolv
1 g Kloroform 0,4 mg ultraviolett ljus,
kvartskolv
Fosgenbildning vid ultraviolett ljus.
Den som tänt en kvartslampa i ett rum, där man
t. e. använt trikloretylen e. d. för fläckuttagning, har
otvivelaktigt märkt en obehaglig lukt och kanske
även observerat en blå dimma i rummet. Att det
härvid kan vara fara på färde kanske man svävat i
lycklig okunnighet om. Faktiskt bildas emellertid
hälsovådliga mängder fosgen under sådana
omständigheter. Den obehagliga lukten och den blå röken
härröra ej enbart från fosgen men äro likväl goda
varningssignaler.
För att få en uppfattning om vilka mängder fosgen
som kunna bildas ur ultraviolettbestrålade ångor
gjordes följande enkla försök. I botten av en
1-li-tersbägare hälldes något trikloretylen. Bägaren
ställdes under en kvartslampa (Heräus analyslampa)
så att ljuset föll direkt ned i bägaren. Medelst ett
glasrör sögs luften från ungefär mitten av bägaren
och fick passera genom ett par torkflaskor med
ani-linvatten. Nästan ögonblickligen erhölls den typiska
grumlingen. Sedan 100 liter luft passerat, filtrerades
fällningen ifrån, tvättades, torkades och vägdes: 1,517
g difenylkarbamid. Detta svarar mot 7,07 g fosgen
per m3 luft, vilket innebär livsrisk efter 9 sekunders
uppehåll i dylik atmosfär.
Ett ämne, som anses vara stabilare än
trikloretylen, är perkloretylen CC12: CC12. Dess kokpunkt
ligger vid 119° och dess ångtryck är ca en tredjedel
av trikloretylens, vars kokpunkt är 87°. Med
perkloretylen i bägaren erhölls 2,84 gram fosgen per m3.
Räknar man med den i bägaren observerade temp.
30° och med vid denna temperatur mättad ånga, som
för trikloretylen har 92 mm tryck och för
perkloretylen 26 mm, får man approx. samma mängd fosgen pr
gram räknat, nämligen 106 resp. 115 mg (se tab. 1).
Ovanför kvicksilverlampan observerades vid
experimentet blåa moln, som tydde på att ångor från
bägarens innehåll spredo sig i luften. För att få med
all gasen, som bestrålades, utfördes även några försök
på ett annat sätt. En vägd tvättflaska innehöll
försökssubstansen, perkloretylen etc. Luft blåstes
genom denna, fick passera en bestrålad kolv av
genomskinlig kvarts (rymd 350 cm3, avstånd från kolvens
mitt till brännaren 15 cm), därpå ett litet rör med
antimonpulver och zinkpulver (som avlägsnar klor
och klorväte) och sedan anilinvatten (ev. först en
kolv med anilin, löst i bensol eller toluol). Med den-
na anordning erhölls bättre utbyte, nämligen 215—
297 mg fosgen per g perkloretylen och 220 mg
fosgen per g trikloretylen, men blott 1,7 mg per g
koltetraklorid och 0,4 mg per g kloroform.
Så höga fosgenkoncentrationer som här
observerats får man näppeligen under vanliga
omständigheter, men experimenten visa, att en olycka skulle
kunna inträffa t. e. i en lokal, där ritningar kopieras med
ljus från båglampor eller i samband med svetsning
eller ljusterapi.
Ett försök med direkt solljus, som genom öppet
fönster faller ned i en glascylinder med
trikloretylen-ånga, har givit positiv reaktion på fosgen. Verkan
av solskenet är dock avsevärt svagare än verkan av
kvartslampan.
Av det anförda framgår, att man bör vara försiktig
med klorerade kolväten i fabrikslokaler. Visserligen
ha dessa ämnen den avgjorda fördelen framför bensin
vid avfettning av metalldelar, att de ej avgiva lätt
brännbara ångor, men vissa giftvådor kunna uppstå.
Att trikloretylen, perkloretylen osv. själva kunna bli
fosgenhaltiga genom en längre tids förvaring är lätt
att konstatera,. Leder man luft genom gammal"tri"
och vidare ned i anilinvatten, fås fällning. — Ren
anilin är obegränsat löslig i ren trikloretylen. Men
redan ett par droppar anilin brukar ge fällning i
teknisk "tri". Denna fällning består emellertid till
största delen av (i vatten löslig) anilinhydroklorid, som
sålunda är lätt att avskilja från difenylkarbamid.
För experiment av ovan anförda slag bör man
givetvis ha tillgång till rena ämnen. Anilin bör
destilleras i vakuum och vara färglös. Trikloretylen o. d.
ämnen kunna snabbt renas genom skakning med
utspädd ammoniak, sedan upprepad skakning med
vatten tills lackmuspapper ej anger alkalisk reaktion hos
vattnet. Filtreras och förvaras över stycken av
kali-eller natronhydrat i mörker. Eventuellt förnyad
filtrering vid behov. Ren trikloretylen ger ej
fällning med anilin, silvernitrat får ej grumla vatten, som
skakats med trikloretylen o. d.
Sammanfattning.
Klorerade kolväten spjälkas sönder i fosgen,
saltsyra m. m. vid beröring med glödande kol eller
brinnande låga. Ultraviolett ljus har samma inverkan.
Livsfarliga mängder fosgen kunna härvid lätt uppstå.
Litteratu r
I/analyse chromatographique et ses applications, av
H. Willstaedt, Paris 1938 (ingår i serien Actualités
scientifiques et industrielies nr 703, Exposés de chimie
biologique V), pris 30 Fes. Författaren, som är
verksam vid Uppsala universitet ger här en samlad bild av
den kromatografiska analysens teknik och
tillämpningar huvudsakligen inom det biokemiska området.
Som bekant ha dessa på adsorptionsfenomen grundade
analysmetoder på allra sista åren genomgått en snabb
utveckling, varom även den omfattande
litteraturförteckningen vittnar. Ehuru boken, som nämnt,
väsentligen refererar metoder inom det biokemiska området,
torde ett studium av densamma även kunna anbefallas
åt forskare, som söka efter uppslag till förbättrade
analysmetoder på det oorganiska området. Några
exempel på dylika tillämpningar lämnas i slutet av
boken. F. H. S.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
