Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
REDAKTÖR: FRITHIOF H. STENHAGEN
HÄFTE 11 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 11 NOV. 1939
INNEHÅLL: Defibratormetoden och dess användningsområden, av ingenjör A. Asplund. -—Standardisering
av smörjoljor och smörjmedel. -—- Litteratur.
Defibratormetoden och dess användningsområden.
Av ingenjör A. ASPLUND.1
Sammanfattning.
Defibratormetoden för mekanisk
framställning av massa från lignocellulosahaltiga
fibermaterial vid temperaturer över 100°C
har varit i industriellt bruk sedan år 1934.
Metoden grundar sig på vissa hos
vedsubstansen förekommande termoplastiska
egenskaper. Den vid metoden framställda
fibermassan får vissa karakteristiska egenskaper,
som gör den speciellt lämplig, där en fri
massa erfordras såsom t. e. inom
wallboard-industrien. Men då massans karaktär kan
modifieras inom vida gränser, har metoden
även kommit till användning inom andra
områden. Nu befintliga anläggningar, som
utförts enligt defibratormetoden, ha en
sammanlagd årskapacitet av ca 250 000 ton
massa. Som råmaterial användes i Sverige
huvudsakligen gran- och furuved, men vid
en del utländska anläggningar ha
lövträdsved, halm, sockerrörsavfall m. m. kommit
till användning.
Det har länge varit känt, att mekaniska förfaranden
för framställning av fibermassa av ved påverkas
av de temperaturer, vid vilka de utföras, och
omfattande försök ha företagits för att fastställa, vilken
effekt temperaturen har vid framställning av
slipmassa från ved under atmosfäriska förhållanden,
varvid temperaturen vid den mekaniska bearbetningen
kan förändras från rumstemperatur upp till vattnets
kokpunkt.
Många experiment ha sålunda utförts för att
bekräfta den gamla erfarenheten, att vid framställning
av slipmassa en förhöjning av sliptemperaturen upp
emot 100°C medför en nedgång av
kraftkonsumtionen. På grund av tillverkningstekniska skäl och
för att erhålla en lämplig fiberstruktur utföres dock
slipningsprocessen vid framställning av slipmassa för
tidningspapper vanligen vid en temperatur av 70°
till 80°C. Endast för en del specialändamål, t. e. vid
framställning av wallbordmassa, har man vid
skiv-raffinörer använt sig av temperaturer av upp till
i Föredrag vid Svenska teknologföreningens avdelnings för
Kemi och bergsvetenskap sammanträde den 13 oktober 1939.
100°C, varvid upphettningen av råmaterialet före
bearbetningen skett med ånga eller varmt vatten.
Då all framställning av mekanisk massa från ved
eller andra lignocellulosahaltiga fibermaterial av flera
skäl måste försiggå i närvaro av åtminstone en mindre
mängd fuktighet, är det nödvändigt — om den
mekaniska bearbetningen skall utföras vid en temperatur
över 100° C — att upprätthålla ett ångtryck under
processens utförande, som är högre än det
atmosfäriska trycket för att förhindra avdunstning av
fuktigheten från veden.
Framställning av mekanisk fibermassa föf papper
och liknande produkter från absolut torr ved är icke
möjlig på grund av att det värme, som uppstår vid
den mekaniska bearbetningen, måste absorberas av
något medium för att förhindra en alltför stor höjning
av temperaturen hos veden själv. Den kan nämligen
icke upptaga några större värmemängder, emedan
dess specifika värme endast är 30 % till 40 % av
vattnets. När vatten är närvarande, upptages värme
dels genom en temperaturförhöjning hos vattnet, dels
genom avdunstning.
Om det antages, att slipmassa skulle framställas av
torr ved vid rumstemperatur och att det erforderliga
slipningsarbetet motsvarar endast 200 kWh per ton
massa, är det tydligt, att veden måste absorbera denna
värmemängd av 172 000 v. e., såvida det ej finns
vatten eller något annat kylande medium närvarande.
Denna värmemängd är tillräcklig att höja vedens
temperatur till 600°C, dvs. veden skulle totalt förkolas.
Det som nu sagts, får ej tydas så, att
lignocellulosahaltiga material ej kunna mekaniskt finfördelas i torrt
tillstånd. Vid t. e. framställning av trämjöl mals ju
veden i torrt tillstånd, men denna produkt kan
givetvis ej användas till papper o. d.
Den i ovanstående exempel förutsatta
värmemängden, 200 kWh per ton massa, motsvarar ej på långt
när den kraftåtgång, som erfordras vid framställning
av t. e: vanlig slipmassa. Härvid är kraftåtgången
800 till 1 200 kWh per ton.
Det inses sålunda lätt, att om man önskar arbeta
med temperaturer över 100°C, det blir absolut
nödvändigt att utföra defibreringen i ett slutet system,
om man skall kunna behärska
temperaturförhållandena. Dessutom är det ett oeftergivligt villkor, att
så mycket vatten eller fuktighet finnes närvarande,
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
