Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 11. Slipmassa. 80 X.
strukturen hos fibrer hos barrträdsved, ha tagits av
preparat, vilka ej underkastats någon kemisk
behandling. Förändringarna i fiberväggens mikrostruktur ha
åstadkommits genom mekaniska medel.
Experiment ha utförts på ett stort antal vedslag, och
den hårdaste ved, som försökts, Quebracho, med en
specifik vikt av över 1, kunde med lätthet defibreras.
Detta är omöjligt att göra vid lägre temperaturer och
ehuru vi ännu ej veta om detta vedslag kan få någon
praktisk betydelse såsom råmaterial för fibermassa, är
det dock av ett visst intresse att känna till, att vedens
hårdhet är utan betydelse vid defibrering under
förhöjda temperaturer.
Ett större antal grässorter, såsom halm från olika
sädesslag, sockerrör, bambu, esparto och andra
snabbväxande fibermaterial ha undersökts och befunnits
vara möjliga att använda som utgångsmaterial för
fibermassa.
Fig. 12. Defibratormassa från björkved. 80 X.
Mikrofotografiet, fig. 9, i 80 gångers förstoring
visar defibratormassa från granved. Fibrerna äro
frilagda från varandra på ett sätt, som påminner om
kemiskt uppsluten ved, t. e. sulfatcellulosa, ehuru
givetvis deras ligninhalt ej förändrats under behandlingen.
Mittlamellen häftar praktiskt taget helt och hållet fast
vid fibrerna. Anmärkningsvärd är den nästan
fullständiga frånvaron av sönderrivna fiberväggar och
fiberfragment, som ger vanlig vit mekanisk slipmassa
dess karakteristiska utseende.
Mikrofotografierna, fig. 10 och 11, visa
sulfatcellulosa och slipmassa, förstorad 80 gånger.
Betecknande för den skonsamhet varmed den
mekaniska defibreringen kan utföras är, att de ömtåliga
kärlcellerna i lövved kunna isoleras i helt oskadat
tillstånd. Mikrofotografiet, fig. 12, visar sådana
celler från björkved.
(Forts.)
Kemi
Standardisering av smörjoljor och smörjmedel.
Kommittén för standardisering av
smörjoljor och smörjmedel har utarbetat följande
förslag till metoder för bestämning av
flampunkt.
Därest anledning till kritik föreligger
torde förslag till ändringar och tillägg
insändas före den 1 dec. 1939 till kommitténs
sekreterare, bergsingenjör Folke Lindgren,
Sveriges Standardiseringskommission,
Stockholm 16.
IV. Förslag till metoder för bestämning
av flampunkt.
Definition.
Flampunkten är den temperatur, vid vilken en vätska
under vissa fastställda betingelser (apparattyp,
upp-värmningssätt m. m.) utvecklar brännbara gaser i sådan
mängd, att i apparaten uppkommen blandning härav
med luft under normalt atmosfärtryck första gången
flammar till vid närmandet av en tändlåga.
Den apparattyp, varmed bestämningen är utförd, skall
alltid angivas.
Måttenhet.
I. Bestämning i Abel-Penskys apparat
(sluten degel, omgiven av ett kombinerat luft- och
vattenbad).
Ändamål med bestämningen.
Genom bestämningen avses att få kännedom om en
vätskas benägenhet att med luft bilda antändbar eller
explosiv gasblandning eller att kunna klassificera den
ur eldfarlighetssynpunkt.
Abel-Penskys apparat skall användas för bestämning
av flampunkter under 50 °C, men bör icke användas för
flampunkter över 60 °C. För bestämning av
flampunkter under + 15 °C gälla icke följande normer.
Apparatur.
Normerad Abel-Penskys apparat (fig. 1).
Vid bestämningen skola användas specialtermometrar,
tillhörande apparaten och för vilka korrektion för den
fria kvicksilverpelaren redan är utförd.
Vid skiljeanalys skola användas apparater och
termometrar, kontrollerade av officiell, statlig
provningsanstalt.
Bestämningens utförande.
Bestämningen skall utföras i dämpat ljus på en mot
luftdrag väl skyddad plats.
Degeln och dess tillbehör skola vara fullt rena och
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
