Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
1) Alla partiklar större eller lika med
gränspartiklarna räddas.
2) Mindre partiklar räddas i proportion till
förhällandet mellan deras egna hastigheter och
gräns-hastigheten.
Ehuru denna utredning ej avser att klargöra de
olika reningsapparaternas — centrifuger och filter —
relativa förtjänster, anser jag mig i detta samband
böra rikta uppmärksamheten på ett misstag, som då
och då göres. Från företrädarna av filterintressena
hör man ej sällan följande resonemang (se t. e. A.
Beale: A Paper read before a Meeting of the Diesel
Engine Users Association at Caxton Hall,
Westminster 1936): "De partiklar, som ej avlägsnas vid
första passagen genom en centrifug, komina ej heller
att avlägsnas vid en andra passage och detta just av
samma skäl, nämligen att de ligga utanför apparatens
reningsförmåga." Man utgår härvid tydligen ifrån
att somliga partiklar äro centrifugerbara, men andra
äro det ej; de förra separeras ut redan vid första
passagen genom centrifugen, de senare ej alls vare
sig vid första eller någon senare passage utan stanna
kvar och orsaka en ständigt fortskridande
försmuts-ning av smörjoljan. Av vad jag tidigare anfört
framgår, att detta resonemang tydligen är felaktigt
och beror på bristande kännedom om en centrifugs
verkningssätt. Det finnes inga ocentrifugerbara
partiklar. En liten partikel, som vid en passage genom
centrifugen haft "otur" och ej utseparerats, kan vid
en följande passage ha "tur" och räddas. Det
förhållandet att en partikel en gång passerat genom
centrifugen utan att kvarhållas visar ej, att den ej
kan kvarhållas. Lika väl som att påstå något sådant,
kunde man göra gällande, att en hare, på vilken en
jägare en gång bommat, över huvud ej skulle kunna
skjutas. Ä andra sidan är det tydligt, att då
små-partiklarnas utsepareringsfrekvens är mindre än de
större partiklarnas, en viss anrikning inom oljan av
småpartiklar äger rum, så att då det ovan omtalade
jämviktstillståndet uppnås, partiklarnas
storleks-frekvensfunktion i oljan är en annan än hos de
tillförda partiklarna. Denna anrikningstendens
modifieras emellertid av det förhållandet, att
småpar-tiklarna ha en viss benägenhet att sammansluta sig
till större agglomerat, varigenom
vandringshast.ig-heten ökas.
De ovan anförda satserna beträffande
centrifuge-ringen göra det möjligt att för sfäriska partiklar (som
följa Stokes’ lag) förutberäkna separeringsresultatet,
om partiklarnas storleksfrekvensfunktion är känd.
Tyvärr är detta nästan aldrig fallet. Vid mjölk, som
beträffande partiklarnas form är idealisk (små
sfäriska fettkulor), ligger för moderna separatorer
gränspartiklarnas diameter under 0,001 mm, varför
det knappast låter sig göra att fastställa en
tillförlitlig frekvensfunktion för de mindre partiklarna.
Man är alltså hänvisad till empiriska metoder.
Detta hindrar dock ej, att man ur de anförda
teoretiska överläggningarna utan vidare kan draga
några slutsatser av ett betydande praktiskt värde.
För det första är det tydligt, att om man vid en
viss centrifug ökar avverkningen och alltså
förkortar den tid, partiklarna ha på sig att uppnå
säkerhetsområdet, kommer gränsen att gå vid större
partiklar; gränspartiklarna äro större än förut.
Givetvis blir då — åtminstone vid kontinuerlig frekvens-
funktion — även den kvarlämnade smutsmängden
större.
Alltså: Ökad avverkning försämrar reningen och
vice versa.
Vidare är det tydligt, att vid given
frekvensfunktion en viss storlek hos gränspartiklarna motsvarar
en viss reningsverkan.
Alltså: Gränspartiklarnas storlek kan tagas som
ett mått (i empirisk skala) på reningsverkan.
(Det är detta förhållande, som i form av den s. k,
skumningskoefficienten användes för att förutberäkna
mjölkseparatorers renskumning.)
Slutligen är det uppenbart, att om vid oförändrad
frekvensfunktion totala mängden föroreningar i
cen-trifugeringsvätskan förändras, så ändras i samma
proportion mängden av partiklar inom varje
storleksklass.
Alltså: Smutshalten i den från centrifugen avgående
vätskan är proportionell mot den i den ingående.
Antag nu en reningsapparat — jag tänker särskilt
på en centrifug, ehuru resonemanget gäller även för
ett filter — arbetande med avverkningen Q 1 per
timme. Smutshalten i den ingående oljan är = r %,
dvs. r kg föroreningar per 100 kg ingående olja.
Då kan smutshalten i den utgående oljan skrivas
p = rf(Q) % .................. (1)
där f (Q) är en funktion av Q.
Ett kg olja, som passerar reningsapparaten,
kvar-lämnar där en smutsmängd
= (r - V) eller ~ J- ■ r [ 1 - f (Q)] kg (2)
Då avverkningen är Q liter eller Q ■ s (s = sp. v. av
oljan) kg per timme, blir alltså den per timme
extraherade smutsmängden.
ø = ^r[W(Q)]kg ............ (3)
Den i maskineriet per timme utvecklade
smutsmängden är G kg. Om maskineriet och
reningsapparaten alltid äro samtidigt i gång, måste vid jämvikt
gälla g —G. Emellertid är det vanligt, att
maskineriet arbetar kontinuerligt, medan reningsapparaten
stannas då och då för rengöring. Möjligt är också,
att maskineriet arbetar intermittent men
renings-apparaten kontinuerligt eller åtminstone under längre
perioder (t. e. landkraftstationer). Vi antaga rent
allmänt, att under en likformigt återkommande
period maskineriet arbetar T timmar och
reningsapparaten t timmar.
Vid jämvikt är då t - g — T • G eller
%*rll-f(Q)\ = T.G............... (4)
varur
^ T 100 1
f==G7’T«[i-/(ös.........()
Vad man nu önskar veta är, för vilket värde på
avverkningen Q, r blir minimum. Detta erhålles på
vanligt sätt genom derivering av ekv. (5), varvid
erhålles villkoret
Q-f (Q)+f (Q) = 1............... (6)
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
