Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
för att sedan falla ned till ett annat värde, asu,
understundom åtföljt av ett osäkert svängande, som om
det plötsligt inträffat ett labilt jämviktsläge. Först
sedan töjningen fortsatt till ett visst värde es
inträder åter jämvikt och spänningstöj
ningsdiagram-met visar kontinuitet tills brott inträffar. Den nyaste
forskningen antager, att denna instabilitetsprocess
inträder genom förskjutning av de minsta kristallerna
efter övervinnandet av skjuvkrafterna i glidytorna.
Det kan sålunda uppträda flera sträckgränser, vilket
enligt Nadai är att hänföra till bildandet av nya
glidskikt i försöksstaven.
Spänningstöjningsdiagram-mets utseende i omgivningen av sträckgränsen är i
hög grad beroende på kolhalten hos järnsorten. Under
det att de kolfattiga stålen, såsom t. e. det ända tills
för några år sedan allenahärskande klass B eller
St. 37 (kolhalt 0,10—0.16 %), visa en utpräglad
sträckgräns, varierande mellan 2 400 och 2 800 kg/cm samt
en töjning es upp mot 3 %, hava de högre kolade
järnsorterna, såsom det under det sista årtiondet
synnerligen använda St. 48 (0,25—0,30 % C) och St. 56,
icke sällan en stadig stegring utan plötsligt
spänningsfall, och sakna sålunda i fysikalisk mening
utpräglad sträckgräns. Av denna orsak infördes därför,
särskilt i Tyskland och Österrike, för sådana fall den
så kallade töjningsgränsen, en spänning, vid vilken
de permanenta formförändringarna efter
belastningens återgång uppgingo till 0,2 %. Denna gräns är
alltså en villkorlig, på överenskommelse baserad
spänning. Trots detta kvarstår dock den
svårigheten, att läget på maximet i spänningstöj ningslinj en
liksom på 0,2-gränsen lätt influeras av
belastningshastigheten samt formen och inspänningen av
provstången. Lägger man därtill det faktum, att vissa
förbehandlingar, såsom föregående belastning över
sträckgränsen, dvs. kalldragning, olika
värmebehandlingar vid valsningen, ytans utseende osv., i hög grad
inverka på sträckgränsens läge, så har därvid
uppräknats en del av de svårigheter som måste
övervinnas för att kunna experimentellt bestämma
sträckgränsens läge vid vilande belastning. Att man dock
trots detta sedan ett flertal år gått in för att i vissa
fall tillmäta sträckgränsen en avgörande betydelse
såsom beräkningsunderlag för säkerhetens
bedömande, beror på en del rent praktiska orsaker.
I detta sammanhang bör även beröras problemet
om växelbelastningar, vilket måste anses hava en
dominerande inverkan på sträckgränsen och därmed
på den ur denna beräknade säkerheten.
Vid den pulserande belastningen kan två olika
huvudfall inträffa, nämligen om övre och undre
gränsen för lastvariationen har samma eller motsatt
tecken. Varierar påkänningen mellan en undre och
en övre gräns med samma tecken, så är, enligt den
klassiska, av Bauschinger formulerade satsen, den
övre gränsen avgörande. Låge ffmax_ över
sträckgränsen, så följer med varje lastväxling en permanent
formförändring, varvid en del av den plastiska
arbetsförmågan tages i anspråk och brott slutligen
inträffar. Låge däremot tfmas strax under sträckgränsen
men över elasticitetsgränsen, så skulle genom
lastväxlingarna elasticitetsgränsen skjutas upp ända till
sträckgränsen. Ett brott skulle alltså icke kunna
inträffa annat än möjligen vid en onaturligt hög
sträckgräns, t. e. 80 % av brottgränsen, och samtidigt ringa
tänjbarhet. Genom de senaste årens hållfasthetsprov-
ningar har denna sats blivit underkastad en kritik,
som icke lämnar mycket kvär av dess ursprungliga
innehåll. Sålunda fann Güning i Hannover vid
försök med relativt segt material, St. 37 (os cv> 2 600,
aB co 3 700—4 200 kg/cm2, (5 = 25—30 %), vid
upprepad belastning, att elasticitetsgränsen i alla
undersökta fall undergick en höjning t. o. m. över
sträckgränsen. Här kan man alltså tala om en typisk
härdning. Vid försök med hårdare stål St. 48 (<JS oo 3 100,
oB oo 4 800—5 800 kg/cm2, 6 = 18 %) däremot visade
skillnaden mellan spetsarna i hysteresisslingorna
ingen tendens att minskas med antalet belastningar.
Elasticitetsgränsen höjdes visserligen, men endast till
ett värde tämligen långt under as. Hos det hos oss
ganska vanliga St. 44 fordras enligt bestämmelserna
en tänjbarhet >20 %, varför detta stål torde ligga
närmare St. 37 än St. 48. Denna ökning av
elasticitetsgränsen upp mot sträckgränsen vid mindre kolade
stål är, såsom vi skola finna, av stor betydelse vid
statiskt obestämda konstruktioner.
Vid lastvariationer med olika tecken förlorar
sträckgränsen en stor del av sin betydelse, i det detta
gränsvärde måste utbytas mot den s. k.
arbetshåll-fastheten. Denna arbetsgräns kan dock användas för
en matematisk diskussion av den s. k.
"O-hållfastheten", dvs. hållfastheten hos en konstruktionsdel efter
ett antal lastväxlingar mellan ami„ = 0 och omaJ.,
alltså ett specialfall av den förut omnämnda
belastningen med lika tecken. Den på grundval av
Wöhleivs undersökningar av Launhardt och Wey-
rauch uppställda formeln för arbetshållfastheten är
..........»
Denna ekvation utgår från att O-hållfastheten
2
är = — • øBrott samt att växelhållfastheten, dvs. det
värde, som hållfastheten närmar sig till efter ett antal
växlingar mellan + amax och — omaJ, är
°växel — 2 ’ öHrott................... (2)
Detta värde utbyter Houdremont och Mailänder
mot
j •(«. + «*)+ 500, ......... (3)
vilket tydligare uttrycker sträckgränsens inverkan
på växelhållfastheten. Detta framgår av följande
exempel:
as = 2 400; aB = 3 700 kg/cm2
1) o,.,., = 1.3 700= 1850 kg/cm2
2) <Wi =^(2400 + 3 700) -f 500 = 1. 6 100 -f
+ 500 = 1 525 + 500 = 2 025 kg.
Sätta vi i ekv. 1) amin = 0 erhålles
2
0A = g ’ 0Brott aB>
där aA kan utbytas mot den förut omtalade höjda
elasticitetsgränsen och utgör det ogynnsammaste
värdet på påkänningen i förevarande fall. Rent
matematiskt erhålles alltså utvecklingen
2
°E.höjd V ^O-håll fast. ~> 0A y ,, °Brott 00 ^sträckgränsen.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
