Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
SKEPPSBYGGNADSKONST och FLYGTEKNIK
Redaktör: NILS J. LJUNGZELL
HÄFTE 8 utgiven av svenska teknologföreningen 19 AUG. 1939
INNEHÅLL: Om verkan mot fartyg av undervattenssprängningar på olika avstånd från fartyget, av
löjtnant Gunvald Berger. — Litteratur. — Notiser.
Om verkan mot fartyg av undervattenssprängningar
på olika avstånd från fartyget.
Av löjtnant GUNVALD BERGER, Stockholm.*
Sedan sjökrigshändelserna under nordamerikanska
inbördeskriget 1861—66 visat, att man i sjökriget
hade att räkna med ett nytt betydelsefullt vapen,
minvapnet, började inom de olika marinerna ett intensivt
arbete för att tillgodogöra sig och utveckla de
möjligheter, som detta nya vapen erbjöd. Det dittills
outforskade problemet rörande
undervattenssprängning-ars verkan blev därmed i ett slag synnerligen
aktuellt.
För bemästrandet av detta problem fordrades först
och främst praktiska sprängförsök. Omfattande
sådana kommo även till utförande under det första
årtiondet efter nordamerikanska inbördeskrigets slut.
Yid bearbetandet av de vid sprängförsöken erhållna
resultaten erbjödo sig emellertid mycket stora
svårigheter, och de teorier och formler, som uppställdes vid
denna tid, äro varandra olika och ofta motsägande.
De flesta formler, som vid 1800-talets slut
uppställdes för beräkning av en undervattensminas verkan,
äro grundade på antagandet, att den storhet, som är
avgörande för verkan mot ett sprängmål, är trycket
mot målets yta. Fransmannen Moisson, vars
"Pyro-dynamique" (1887) är det klassiska verket på detta
område, ansåg emellertid verkan mot ett sprängmål
vara beroende av energien i den tryckvåg, som vid
sprängning verkar mot målets yta.
Frågan rörande vilka storheter, som äro avgörande
för verkan mot ett sprängmål, skall i det följande
upptagas till närmare granskning. Det torde dock
vara lämpligt att först i korthet vidröra en
uppfattning om företeelserna vid sprängning under vatten,
vilken spelar en framträdande roll i en stor del av
den litteratur, som behandlar
undervattensspräng-ningsproblemet.
Den "dualistiska" uppfattningen av
detonationsför-loppet.
R. Blockmann1 torde vara den förste, som sökt
registrera tryckförloppet i omgivningen av en i vatten
detonerande sprängladdning. Den av Blockmann
använda tryckmätaren, som bestod av en’ fjäderpåver-
* Föredrag, hållet vid Svenska teknologföreningens avd. för
Skeppsbyggnadskonst ordinarie höstmöte den 3 december
1938.
i R. Blockmann, "Die Explosion unter Wasser", M a r i n e
Rundschau 189 8, sid. 197—227.
kad tryckkolv, vars förskjutning registrerades på en
roterande trumma, uppfyller dock icke de fordringar,
som måste ställas på ett instrument, vilket skall
registrera det snabba tryckförloppet i en
detonations-våg. De diagram, som upptogos, hade flera efter
varandra följande maxima. De två första av dessa, vilka
voro avsevärt kraftigare än de efterföljande, uttyddes
av Blockmann såsom orsakade av "zwei
Bewegungs-vorgänge im Wasser, welche in ihrer Natur gänzlich
verschieden sind". Blockmann kallade dessa
rörelsefenomen "Vibrationsbewegung" och
"Massenbewe-gung" och utförde på grundval av sin dualistiska
uppfattning av detonationsförloppet en följd av
teoretiska betraktelser och beräkningar, av vilka vissa äro
av intresse, medan andra innehålla uppenbara
felaktigheter.*
C, E. Bichel2 publicerade år 1905 en artikel, i
vilken han med tillämpande av Blockmanns teori
granskar ett antal tryckdiagram, upptagna Vid
detonation i vatten av olika sprängämnen, och med
ledning av dessa bedömer sprängämnenas inbördes
styrka.
Att förloppet vid en undervattenssprängning
uppfattas såsom "två till sin natur fullkomligt olika
rörelsefenomen" är mycket förklarligt. Den. som
närvarit vid en undervattenssprängning, vet, att man först
uppfattar en genom vattnet fortplantad stöt i det
underlag, på vilket man står, och att man först
därefter ser, hur vattenmassorna ovanför
sprängladdningen höja sig och slungas i höjden. För att
förklara detta är det dock ingalunda nödvändigt att
såsom Blockmann tillgripa antagandet om
sprängför-loppets dubbelnatur. De vid en
undervattenssprängning uppträdande fenomenen låta sig lika väl
förklaras såsom orsakade av en i vattenmassan utgående
tryckvåg, vars Olika verkningar, tryck och rörelse,
bliva med våra sinnen iakttagbara först med visst
tidsmellanrum.
* Ex.: a sid. 199 förväxlas storheterna energi och tryck.
A sid. 201 uppställes en formel, enligt vilken trycket i
omgivningarna av en detonerande laddning minskas, om
laddningsvikten ökas. Vid lösningen å sid. 209 av den dämpade
svängningens differentialekvation försummas helt den
aperio-diska lösningen.
2 C. E. Bichel, "Sprengungen unter Wasser1-’, Marine
Rundschau 190 5, sid. 1345—1357.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
