- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

mekaniska verkstäder för underhåll och reparation av
hamnens kranar och maskiner m. m.

Sedan övergår författaren till vad han kallar
"Um-schlagstechnik" och behandlar
omlastningsanordningarnas kapacitet, riktiga planerande, drift och underhåll,
belysning m. m. Beträffande planerandet nämner han
för att i stora drag klarlägga förhållandena att ett
fartyg med 8 000—10 000 tons lastförmåga brukar hava
4 à 5 lastluckor. Om i medeltal två vipparmskranar
arbeta i varje lucka, skulle således vid lastning eller
lossning av styckegods för ett sådant fartyg 8 à 10
kranar komma ifråga, dvs. i medeltal 1 000 ton gods på
varje krän. Vid en medelkapacitet av 25 ton/timme
skulle därför varje krän behöva vara i gång ca 40
timmar, eller, beroende på arbetstiden, lossningen eller
lastningen ske på 3 à 5 dagar. Herr W. antager längden
av ett 8 000—10 000 tdw-fartyg till 155 m och att en
motsvarande erforderlig kajlängd om ca 180 m därför
behöver 8 à 10 kranar. Han uppgiver,
att i verkligheten de europeiska
hamnarnas kajer framför varumagasinen
äro försedda med styckegodskranar i
sådan omfattning, att en krän
kommer på varje 15—40 m.

De olika kajkrantyperna för
styckegodsförflyttning och deras arbetssätt
beskrivas, likaså flytkranar. En
modern dieselelektrisk krän av
sistnämnda slaget, här reproducerad i
fig. 2 och byggd av
Maschinenfabrik Augsburg Nürnberg
för hamnen i Dünkirken, har en
maximilyftförmåga hos stora kroken
av 120 ton vid 26 m radie från
krancentrum och hos hjälpkroken 40
ton vid 38 m utliggningsradie. Den
senare krokens största lyfthöjd över
vattnet är icke mindre än 48,5 m vid
21 m utliggningsradie. Denna
flyt-kran har en horisontalt rörlig motvikt
(c på fig.), som automatiskt sätts i
funktion medelst en
kvicksilverregulator, påverkande ett par motorer, då
pontonen kränger. Med båda
propellermaskinerna i gång gör kranen 4
knops fart, och en helsvängning kan
utföras på 8—10 minuter.

Författaren ingår även på
fartygens egna lyftinrättningar. Vänstra
bilden på fig. 3 visar sålunda ett
vanligt sätt för lastens förflyttning
mellan fartyg och kaj (eller pråm)
medelst två bommar med tillhörande
vinschar. Många hamnar i Förenta
staterna och på en del andra ställen
sakna kajkranar, men
omlastningsarbetet där underlättas genom att
nästan alla kajmagasin äro försedda
med en slags takställningar, på vilka
block fästas, varigenom lastning eller lossning kan
utföras oberoende av kajbredder och vattenytans läge (se
bilden till höger på fig. 3). Elektriska däckskranar
börja som bekant användas i allt större utsträckning på
fartyg med styckegodslast. Exempel på dylika kranar
av tyskt fabrikat visas — D E M A G: s (fig. 4) och
Kampnagels. Också en del sinnrika kontinuerligt
verkande transportanordningar ("Dauerförderer") för
förflyttning av styckegods mellan fartyg och kaj
beskrivas och illustreras. Hur den horisontala transporten av
dylikt gods på kajer och i magasin ("Flurförderung")
alltmera övergått från med hand skjutna kärror till
elektriska eller motordrivna truckar framhålles likaledes.

I ett följande kapitel om "Umslagsanlagen für Stück-

Fig. 2 (Abb. 35). 120
tons flytkran med
dieselelektriskt maskineri o.
två propellrar, a =
huvudmotor. b =
propellermaskineri. c —
motvikt. cl—di =
vippmeka-nism för kranarmen.
e = pelare, omkring
vilken kranmanteln vrides.

Steuerbord

Fig. 3 (Abb. 51). Alternativa sätt för omlastning med hjälp av
fartygsvinschar. a = vinschar. b = lastbommar.

gut" gives ett flertal exempel på anläggningar för
omlastning dels mellan fartyg och magasin, järnvägsvagnar
eller bilar, dels på den mera komplicerade omlastningen
med såväl sjögående fartyg som insjöfartyg och pråmar
i kombination med landtransportmöjligheter och godsets
anbringande i magasin (ex. fig. 5).

Nästa kapitel, rubricerat "Schüttgutumslag",
behandlar speciella transportanordningar för löst och
flytande gods, såsom kol, koks, malm, salt, salpeter, fosfat,
sand, oljor, skrot, rundtimmer m. m. Först beskrivas
här olika gripapparater för godset, svängkranar och
lastbryggor, tippanordningar för järnvägsvagnar, band- och
skoptransportörer, sugapparater för spannmålslossning
samt bunkringsapparater för kol. ’Sedan följer med

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:37:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939s/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free