Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrjft
Fig. 1.
att göras vid AGA:s verkstäder den 16 maj i samband
med Svetskommissionens möte, till vilken alla
intresserade inbjudas.
Dr Montgomerie nämnde också möjligheten av att
använda sandblästring för en effektivare rengöring av
fartygets yta före målningen i avsikt att minska
rostbildningen. Med hänsyn till detta påstående tror jag
det är av intresse att nämna, att jämförande
undersökningar hava gjorts vid AGA, utvisande att sandblästrade
stålytor med hänsyn till rostbildning i havsvatten äro
underlägsna ytor, som icke sandblästrats. Dessa
undersökningar hava utförts på lysbojar, på vilka en del av
den under vatten sänkta ytan var sandblästrad och en
annan del icke. En på detta sätt bearbetad boj
placerades i Östersjön och en annan på västkusten.
Resultatet blev som nämnts, att de sandblästrade delarna av
ytorna voro mer sönderfrätta än de, som icke
sandblästrats.
För att icke taga för mycket tid i anspråk blev mitt
inlägg relativt kortfattat, och för den skull blev det
måhända icke riktigt uppfattat av dr Montgomerie. Då
emellertid dr Montgomerie nu skall sättas i tillfälle att
skriftligen mera detaljerat bemöta mitt
diskussionsinlägg, har jag ansett lämpligast att lämna en detaljerad
redogörelse för dessa jämförande rostningsförsök i
bifogade P. M.
P. M. 1944 K.
Kortfattad redogörelse för jämförande prov beträffande
korrosion under vatten å järnplåt med sandblästrad och
icke sandblästrad yta.
På AGA-bojar, som tillverkades före år 1925,
rengjordes ytan före skyddsmålningen med tillhjälp av
skrap-järn och stålborste, i vissa fall under hastig lokal
värmning med en svetslåga för att glödspånen skulle bättre
lossna. Från och med sagda år infördes i stället
sand-blästermetoden för att mera effektivt avlägsna alla
glödspån på bojarnas yta. Det bör här inskjutas, att med få
undantag samma leverantör hela tiden har framställt
plåten till bojarna.
När några år hade gått efter införandet av
sandbläst-ringen, inkommo emellertid från olika håll klagomål
över att bojar, som använts endast kort tid, visade svår
anfrätning genom korrosion.
Frågan uppstod därför att
söka erhålla ett bättre skydd
mot korrosionsangrepp, och
en serie försök igångsattes.
I dessa ingick bland annat
att prova den inverkan
på korrosionsförloppet, som
olika ytbehandling av plåten
kunde medföra.
De sistnämnda försöken
hava utförts på lysbojar i
svenska lotsverkets ägo,
vilka varit i bruk sedan
början av år 1936 med de
avbrott, som betingats av
bojarnas upptagning på
vintern eller för att hållas i
beredskap såsom reserv. En
boj har varit utlagd vid
Sveriges västkust och en boj
vid ostkusten i södra
Bottenviken, varigenom också en
jämförelse kunde erhållas
mellan inverkan av vattnets
olika sammansättning på
dessa ställen.
De båda bojarna äro
tillverkade av likartat material,
och vissa ytor under
vattenlinjen äro före målningen sandblästrade, medan andra
ytor äro rengjorda med stålborste under lokal värmning
med svetslåga.
Vid undersökningen av dessa bojar, sedan de varit i
bruk under större delen av år 1936, befanns det, att
västkustbojen hade en betydligt mera omfattande och
djupgående korrosion på de blästrade än på de
oblästra-de ytorna, under det att på ostkustbojen ingen för blotta
ögat märkbar skillnad mellan de på olika sätt
förbehandlade ytorna kunde förmärkas. Bojarna blevo därefter
väl rengjorda med skrapjärn och stålborste samt
skydds-målades ånyo.
När ytterligare ungefär ett år förflutit, uppvisade
västkustbojen en ännu svårare korrosion på de
blästrade ytorna än vid föregående undersökning, men de
oblästrade partierna hade bibehållit en tämligen slät
yta. På bifogade fotografi (fig. 1), som vid detta tillfälle
togs över bojkroppens bottenplåt, pekar den utsträckta
handen på en gränslinje in emot bojens centrum.
Ovanför denna gräns är bottenplåten icke blästrad, men
nedanför är den blästrad, och här visar bilden täta frätsår
mycket tydligt. De mörka partierna upptill och
nedtill på bilden äro icke rengjorda delar av bottenplåten.
På ostkustbojen kunde vid ungefär samma tidpunkt
konstateras, att en likadan skillnad hade uppstått, som
på västkustbojen fanns redan ett år tidigare, nämligen
att en påtagligt större korrosion hade försiggått på de
blästrade än på de icke blästrade ytorna.
Vid denna tidpunkt gjordes också på båda bojarna den
iakttagelsen, att å blästrade ytor, som befunnit sig
djupare under vattenytan än bojkroppsbotten, visserligen
korrosionen var mera omfattande än på de närliggande
oblästrade ytorna men likaväl icke med i så hög grad
framträdande skillnad som på nämnda bottenplåt.
På ostkustbojen har under vintern 1939 ännu en
inspektion skett, varvid icke några anmärkningsvärda
förändringar sedan föregående besiktning kunde iakttagas.
För AGA:s vidkommande har resultatet av de
relaterade proven föranlett, att sandblästringen av bojar
övergivits, och den tidigare använda metoden för plåtens
rengöring har återinförts.
Den 27 maj 1939.
Svenska Aktiebolaget Gasaccumulator
Konstr. Avdeln.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
