- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Väg- och vattenbyggnadskonst /
23

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag-och Vat tenbyg gnadskonst

Fig-, 3. Provkropp 3.
"Por-fyrit’’-puts på "Santorin".
Putsen är "bom" inom det
område, som markeras på
provkroppen.
"Santorin"-plattorna uppvisa inga
nämnvärda frostskador.
Vid sönderbrytande av
provkroppen framgick, att
orsaken till "bom" var
bristande vidhäftning
mellan putsens 1 :a och 2 :a
påslag.

Fig. 2. Provkropp 2. "Por-

fyrit"-puts pä "Siporex".
Undre linjen markerar
"bom" efter 34 frysningar.
Efter 50 frysningar var
putsen "bom" i den utökade
omfattning, som anges av

den övre linjen.
"Siporex"-plattorna äro
frostskadade i provkroppens
nedre del under putsen.
Nedramlade avflagningar

äro synliga på bilden.
Vid sönderbrytande av
provkroppen visade det sig, att
orsaken till "bom" var en
spricka i "Siporex"-plattan
på 1 à 2 mm avstånd från
putsen.

Sprickor i putsen kunde iakttagas. Frostskador hade
uppkommit på den oputsade tegelytan.

Efter 8 frysningar. Ytterligare frostskador hade
uppstått på den oputsade tegelytan.

Efter 11 frysningar. Putsen var till största delen
nedfallen. Under det ca 4 mm tjocka karbonatiserade
ytskiktet var putsen uppmjukad av vattendränkningen.

Efter 15 frysningar. Putsen var helt nedfallen.

Efter 18 frysningar. Murbruket i fogarna hade
delvis försvunnit.

Efter 50 frysningar. Teglet var i hög grad
frostska-dat. Bruket i fogarna hade bortspolats intill ett djup
av ett par cm och mer.

Bnär endast 23 dygn förflutit mellan putsningens
utförande och frysprovningens verkställande har
erforderlig karbonatisering icke hunnit ske. Om tiden för
kar-bonatiseringen varit längre, torde ett helt annat
provningsresultat beträffande putsens vidhäftning och
motståndsförmåga mot frost kunnat föreligga. Detta
bestyrkes vid en jämförelse med fasadtegelproven
beträffande utseendet hos bruksfogarna efter provningens slut.

Bifogade fotografier ånge provkropparnas utseende
efter 50 frysningar. Varje provkropp är fotograferad för
sig. Till följd av lokala förhållanden återfinnas på varje
bild även delar av angränsande provkroppar.

Stockholm den 20 januari 1939.

Statens Provningsanstalt.

J. O. Roos af Hjelmsäter. Ragnar Schlyter.

Chef för Statens Provningsanstalt. Avdelningschef.

Detta intyg’ bör kompletteras med ett utlåtande i
en skrivelse av den 31/1 1939 från Statens
provnings-anstalt till Södersjukhusets byggnadskontor:

"Tegelprovkropparna visade sig efter fyra
vattenbe-gjutningar och frysningar fuktiga på den från kylkam-

Fig. 4. ProvTcropp 5. Bott
sandat fasadmurtegel från
Röho.

Såväl tegel som bruksfogar
äro utan synbara skador.

Fig. 5. Provkropp 6. Gult
sandat fasadmurtegel frän
Röbo.

Teglen hava enstaka
avflagningar, vilka dock icke
med visshet kunna
rubriceras som frostskador (se
provningsresultat).

maren vända sidan, dvs. den icke vattenbegjutna sidan,
i sådan grad, att handflatan blev fuktig vid beröring.

De övriga provkropparna voro under hela
provningstiden ’ljustorra’ på den icke vattenbegjutna sidan, dvs.
att den från början relativt torra ytan behöll sin ljusa
ton."

Fore provens igångsättande ansågs av en del
framstående tekniker, att provningen var alltför hård
och att redan efter 25 frysningar samtliga prov skulle
vara totalt söndersmulade.

Som synes blev resultatet vad en hel del material
beträffar det rent motsatta.

Prov nr 10 1,6-tegel med kalkputs visar, att det kan
vara farligt, att på hösten kalkputsa en fastighet,
som alltför kort efter putsningen möjligen blir
utsatt för frost. Observeras bör även, att ju tjockare en
kalkputs är, desto längre tid tager karbonatiseringen
i putsens inre lager, och att en kalkputs därför aldrig
bör göras tjockare än högst 12 mm. Brott mot dessa
två punkter gav som bekant ett flertal misslyckade
resultat vid betongbyggnader i Stockholm hösten 1937.
Tyvärr har i pressen vid olika tillfällen de begagnade
isoleringsplattorna i stället fått skulden för det
misslyckade arbetet.

Redan före frysprovens igångsättande var man på
det klara med, att vi här i landet kunna framställa
synnerligen förnämliga fasadtegel, vilka motstå
frostens inverkan under århundraden. På grund av
Södersjukhusets höjd och önskan att erhålla lokaler av
samma storlek såväl i de lägre belägna våningarna
som i de övre, speciellt med tanke på genomgående
standard, ville man dock icke öka väggtjocklekarna i
de lägre våningsplanen på så sätt, som skulle
erfordras vid tegelmurning. På grund av byggnadens
karaktär med flyglar önskade man även ljusreflexer
från fasadytorna, vilket fordrar så ljusa och glada
färger, att de icke kunde erhållas med fasadtegel.

Man önskade om möjligt fullständig
betongkon-struktion för Södersjukhuset även därför, att man vid
genomfört system med betongpelare och rörschakt i
stället för hjärtmurar av tegel med rörslitsar får
friare händer vid framtida ändringar inom byggnaden,

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:37:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939v/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free