Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag-och Vat tenbyg gnadskonst
som skall ligga till grund för avloppsledningarnas
dimensionering. Man har då först att överväga och
fastställa, huru ofta ledningarnas kapacitet högst
skall få överskridas, t. e. 1 gång vartannat år,
varefter intensitet-varaktighetskurvan för
beräkningsregnet erhålles direkt.
Fullständiga nederbördskurvor.
Då även slutresultatet av den fullständiga
utredningen om nederbördsförhållandena i Norrköping kan
vara av intresse, återgives det på fig. 8.
Kurvorna för antalet nederbördsgånger och
sammanlagda varaktigheten under ett normalår erhållas
direkt ur motsvarande kurvor på fig. 5 och 7 genom
att dividera antalet resp. tiden med 20. Genom
division mellan dessa båda kurvor fås varaktigheten per
gång, dvs. förloppet av ett "normalregn". Längsta
oavbrutna varaktighet per år i medeltal beräknas
direkt ur den ovannämnda, allra först upprättade"
varaktighetstabellen" för de enskilda regnen. Årliga
nederbördsmängden erhålles genom ytberäkning av
motsvarande varaktighetskurva, och genom division med
antalet gånger fås därefter nederbördsmängden per
gång.
Genom det beskrivna förfarandet har kurvornas
utseende kunnat fastställas ned till 30 1/s. ha, men även
ett gott stycke därunder har man en god antydan om
deras sträckning. Den vidare sträckningen ned mot
en mycket liten intensitet bestämmes dels av den
normala årliga nederbördsmängden, som antagits vara
510 mm, dels av totala varaktigheten och antalet
nederbördsgånger under året, vilka antagits lika som
för Stockholm.1 Främst tack vare den noggranna
bearbetningen av nederbördsdiagrammen ha
kurvorna i sin helhet kommit att erhålla en hög grad av
säkerhet.
i Jfr sid. 45, not.
Utredningar
1936 års egnahemsutredning. Till Svenska
teknologföreningens avdelning, Svenska arkitektföreningen,
har för yttrande remitterats ett av 1936 års
egnahemsutredning 1938 28/10 avgivet betänkande med förslag
rörande den statliga egnahemsverksamheten. Inom
teknologföreningen har för avgivande av yttrande tillsatts
en kommitté med arkitekterna H. Carlheim-Gyllensköld
och J. Curman som medlemmar från Svenska
arkitektföreningen och civilingenjörerna T. Ljungberger, B.
Lindham och H. Bernhard som medlemmar från
Avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst. Betänkandet
innehåller en redogörelse för tidigare och nuvarande
verksamhet för bostadsegnahem och
jordbruksegnahem och berör dels bostadsfrågor, dels jordfrågor.
Dessutom framlägges förslag till omorganisation av
statens egnahemsstyrelse och slutligen förslag till
erforderliga kungörelser.
STF’s kommitté har i huvudsak anfört följande: Vid
bostadsegnahem måste med hänsyn till
arbetsmöjligheterna tillses, att bostäderna byggas i anslutning till
industriföretag o. d. och såvitt möjligt i planlagda
samhällsbildningar. Härigenom kunna de snabbare och
billigare förses med erforderliga vägar, avlopp osv. och
bli ur såväl användnings- som belåningssynpunkt
värdefullare än vid spridd bebyggelse.
I betänkandet har förutsatts, att egnahemsstyrelsen
skulle avsevärt ökas. Kommitterade anse, att dylik
omorganisation icke bör ske utan att det samtidigt göres
en allmän översyn av statens alla bostadsbyggande
organ, så att lämplig enhetlighet ernås. I varje fall måste
egnahemsstyrelsen i tillräcklig grad utrustas med väl
kvalificerad teknisk personal och även kompletteras med
teknisk sakkunskap ute i landet.
Med hänsyn till de stigand.e byggnadskostnaderna
föreslå kommitterade slutligen, att högsta
byggnadsvärdet för vilket lån kan erhållas höjes från 12 000: — till
15 000:— kr. samt att belåningsgränsen ökas till 85 %
för hus uppförda inom planlagt område.
H. B—d.
(Mötesreferat 1939 h. 1, s. 12, 14; h. 2, s. 26.)
Föreningar
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst hade ordinarie sammanträde den
13 mars 1939 under ordförandeskap av kapten Törd
Lindblad.
Sammanträdet var besökt av ett löö-tal
föreningsledamöter och hölls i föreningslokalen.
I avdelningen inträdde genom egen anmälan
civilingenjörerna Sten Brännfors och Nils Lundström.
Avdelningen beslöt invälja civilingenjörerna Holger
Hansson, Bertil A. Jansson, Göte H. Jonsson och Erie
Wilhelm Narsjö.
Ordf. meddelade, att nio sökande till
Ahlsellstipendiet anmält sig samt att tävling utlysts av Svenska
vägstyrelsernas förbund för förslag till
garagebyggnad för vägdistriktets park av redskap och
motorfordon.
Ordf. höll därefter ett kort inledningsanförande till
sammanträdets huvudprogram; rationalisering vid
entreprenaduppgörelser.
Förste inledningstalare var civilingenjör S. Nycander,
som belyste ämnet genom en jämförelse mellan det
svenska och en del utländska, däribland främst det
engelska systemet, med det i Sverige vanliga
förfaringssättet vid uppgörande av entreprenadavtal.
Tal. framhöll i sitt anförande på ett belysande sätt
de stora nackdelar, som följa med det svenska
systemet, där, till skillnad mot utländska
entreprenaduppgörelser, entreprenören och icke byggherren svarar
för massorna. Till grund för en entreprenad står,
enligt tal., följande handlingar:
1) en borrkarta — för vars riktighet entreprenören
ofta själv får svara;
2) ett stort antal ritningar, ända upp till 50 à 100
st., ofta bristfälliga och motstridiga;
3) arbetsbeskrivning — alltid bristfällig och
mången gång även i hög grad felaktig.
På några få dagar — 20 à 30 — skall anbudet vara
klart, vilket är en alldeles för kort tid. Kostnaderna
för anbudsräkning uppgå ofta till 500 kr., vilket för
20 anbudsgivare ger 10 000 kr. Detta kapitalutlägg
måste täckas genom, av byggherren kallade,
entreprenörens "oskäliga" förtjänst.
För att kunna erhålla ett arbete måste
entreprenören vara specialist på att finna "kryphål" i
arbetsbeskrivningen, där han sedan kan erhålla
extraförtjänster. Vidare måste han för att kunna klara
arbetet ofta noga känna kontrollantens duglighet och
hur stor specialist han är på en sådan term som
"därmed likvärdigt material". Det finnes även många
byggherrar, som ha till sport att skriva
kontraktshandlingar på så sätt, att entreprenören skall tvingas
utföra mer vittomfattande arbete än som av
arbetsbeskrivningen synes framgå.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
