Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag-och Vai ti nbyggnadskonst
Eftersom kohesionen mellan slanorna och leran icke
kunde anses vara fullt utbildad under den första
tiden (se Olsson: Grundundersökningar vid våra
järnvägar, Nordisk järnbanetidskrift, 1927) fordrade
geo-tekniska avdelningen, att schakten ej fick påbörjas
förrän tidigast 3 veckor efter det slanorna voro
nedslagna.
Utgrävningen verkställdes sedan med största
möjliga arbetsstyrka och i tre skift. Den följde i
huvudsak de på ritningen fig. 3 angivna schaktgränserna
Fig. 8. Fotografi av den färdiga gatuporten.
med undantag för att en jordvall fick kvarstå
omkring det mittersta påloket. Sedan den visade
gränsen för första och andra utgrävningen var nådd,
grävdes och sprängdes för landfästenas bottenplattor
och götos dessa.
Yid utgrävningen för södra bottenplattan
påträffades omkring 500 m3 fast berg, som måste
bortsprängas. Hela denna sprängning utfördes med
ganska stora skott, som kraftigt skakade grunden.
Trots detta visade sig inga antydningar till brott i
leran. Detta är ju ett tecken på att slanpålningen
skulle ha fungerat med en avsevärd
säkerhetsmarginal, om sprängning icke förekommit.
Hela schakten och gjutningen av bottenplattorna
utfördes under november och december 1936.
Dagvatten från höstregn rann vid ett tillfälle fram över
södra schaktslänten, vilket resulterade i några
mindre skred, Sel å/tit påloket och översta delen av den
yttersta slanpålningsraden på ett ställe blev blottad.
Sådana ras undvekos i fortsättningen genom att
tvärdiken ned till leran grävdes i ballasten tvärs över
spåren och ungefär 40 m bakom vardera
schaktslänterna. Dessa diken avledde tillrinnande
regnvatten åt sidorna.
Några andra sprickor eller antydningar till att
anordningarna icke fungerade på beräknat sätt
observerades aldrig. Enligt alla iakttagelser fyllde
slanpålningen sålunda väl sin uppgift att "hänga upp
leran". Däremot uppkommo under schaktningen vid
tillfarterna och i tunnelns längdled, där ingen
slan-pålning fanns, besvärliga ras, vilka dock voro
ofarliga. Dessa ras visade, att lerans hållfasthet
verkligen var så dålig, att de för beräkningarna
föreskrivna låga tillåtna påkänningarna voro befogade.
Hela arbetet genomfördes utan minsta
trafikavbrott, på vilket man väl knappast kunnat vara
säker, oin metoden med inspåntning av
schaktgroparna hade begagnats.
Fig. 8 visar en bild av den färdiga gatuporten.
Föreningar
Avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst av
Svenska teknologföreningen hade ordinarie
sammanträde måndagen den 11 sept. 1939 kl. 19,30 i föreningens
lokal, Brunkebergstorg 20.
Sammanträdet hölls under ordförandeskap av
civilingeniör Bo Ekelund. Ett sextiotal medlemmar voro
närvarande.
Ordföranden förklarade mötet öppnat med följande
ord:
"Vi samlas efter sedvanlig sommarpaus till höstens
första sammanträde och jag hälsar Er alla hjärtligt
välkomna.
Förhållandena ute i världen ha undergått en allvarlig
försämring, sedan vi senast råkades, och världskriget
har redan medfört svårigheter för vårt land, vilka ej
minst beröra oss v. o. v.-byggare i vår dagliga gärning.
Många ha kallats att militärt tjänstgöra med anledning
av den påbjudna förstärkta försvarsberedskapen. De
allra flesta av oss brottas i dessa dagar med problem
sammanhängande med försvårade transporter,
kommunikationer och materialtillgång.
I tider som dessa ligger det makt uppå att hålla
tillsamman, och vår förening här skall därför mer än
någonsin ligga sina medlemmar varmt om hjärtat.
Deltagande i våra sammanträden är den första och den
lättaste åtgärd en medlem kan vidtaga för att stödja
föreningen.
Svensk v. o. v.-konst har i dessa dagar drabbats av
den allvarligaste olyckshändelse på decennier. Från
denna krets sända vi tankar av djupaste och hjärtligaste
deltagande till de efterlevande efter de arbetare, som
föllo på sin post.
Må det tillåtas mig att från denna plats rikta en
vädjan till alla svenska väg- och vattenbyggare att icke
diskutera de tekniska orsakerna till olyckan utanför
våra egna kretsar. En hypotes missuppfattas lätt av
icke-fackmannen och den diskussion som i tekniskt
obildade kretsar kan uppkomma, lärer icke kunna vara av
någon hjälp för att förklara vad som skett.
Vår livliga förhoppning är att den med allmänt
förtroende omfattade undersökningskommission, som fått i
uppdrag att söka klarlägga .olyckans orsaker, skall
lyckas i sina bemödanden. Detta är att varmt hoppas ur
alla synpunkter — ej minst de tekniska.
Vi rikta också till slut en hälsning av deltagande och
förståelse till de av våra vänner och kamrater v. o.
v.-byggare, vilka närmast beröras av det inträffade.
Tungt har ödets slag drabbat dem. Må v. o.
v.-kam-raternas vänskap, bistånd och sympati hjälpa dem över
dessa svåra dagar."
Härefter förekom bl. a. följande.
Enligt inkomna förslag och på styrelsens tillstyrkan
invaldes i VV civilingenjörerna Sven Hildeberg,
Norrköping, Thure Mannerfelt, Malmö, och Nils Tengvik,
Stockholm.
Till ordförande i årets valkommitté hade VV:s
ordförande utsett professor W. Fellenius, vilken välvilligt
hade åtagit sig uppdraget. Samtliga ledamöter i 1938
års valkommitté omvaldes för år 1939, nämligen
civilingenjörerna Evert Strokirk, Fredrik Schtitz, Holger
Ahreson, Torsten Åström, Harry Bernhard samt
Carl-Axel Byström.
Meddelades att tackskrivelser hade inkommit från
följande medlemmar, vilka uppvaktats med
födelsedagstelegram: Axel Björkman, Gotth. Dieden, Walo Finné,
Algot Lindgren, Ernst Lindh och Einar Nordendahl samt
från 1939 års Ahlsellstipendiat, civilingenjör Bengt
Axelsson.
Meddelades att till Teknologföreningen hade översänts
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
