Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 20 jan. 1940 - Ekonomi och försvarsberedskap — teknisk undervisning och forskning, av Wolmar Fellenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TekniskTidskrift
HÄFTE 3 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 20 ]AH.
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHALL: Ekonomi och försvarsberedskap — teknisk undervisning och forskning. — Stål som
rörledningsmaterial, av dr Heinz Stradtmann. — Notiser. — Litteratur. — Insänt. — Personalnotiser. —
Sammanträden.
Ekonomi och försvarsberedskap — teknisk
undervisning och forskning.
De tankar, som här framläggas, hava till större
delen länge varit latenta, men impulsen till deras
framläggande är huvudsakligen meddelandet i dagens
allmänna tidningar om "Geddesyxans gång i
ecklesiastikstaten" och särskilt att i
statsverkspropositionen vissa anslag till Tekniska högskolan föreslagits
sänkta — om än i kanske relativt mindre grad än
anslagen till en del andra kulturinstitutioner.
Vi leva ju nu under huvudsakligen två
framträdande intryck: ekonomi och försvarsberedskap. Skola
dessa tagas för stunden eller under längre sikt?
Huru än förhållandena nu gestalta sig, måste vi dock
givetvis se landets ekonomi och försvarsberedskap
under lång sikt.
Beträffande den tekniska undervisningen och
forskningen och dess samband med landets ekonomi vill
jag hänvisa till mitt yttrande härom i min uppsats
till Svenska teknologföreningens avdelnings för
väg-och vattenbyggnadskonst 50-årsjubileum (se Tekn.
tidskrift 1938, häfte llÆ/a, sid. 105), där jag framhöll
det stora intresse, som finansministern borde hava
för denna undervisning och forskning såsom särskilt
betydelsefull för landets framtida ekonomiska
bärkraft.
Men nu i dessa tider står väl samma undervisnings
och forsknings betydelse för försvarsberedskapen
kanske ännu mera klar. Jag behöver ej orda om det
tekniska kriget etc. Tänk, om de tekniska
högskolorna hade fått utveckla sig, som de själva önskat,
huru mycket lättare hade vi ej då nu kunnat reparera
vad som under de senare årtiondena eftersatts med
avseende på det rent militära försvaret! Huru
mycket bättre hade vi ej nu stått med avseende på
allmän försvarsberedskap! Knappast någon gren av de
tekniska högskolornas verksamhet är betydelselös för
försvarsberedskapen. Därför vill jag nu särskilt
framhålla det intresse, som även försvarsministern bör
hava för den tekniska undervisningen och
forskningen.
För några år sedan hade man kanske ej vågat
framhålla detta, ty då var det ju ingen merit att
befordra försvaret, men nu blåsa ju andra vindar.
Huru än utgången av världskrisen denna gång blir,
komma vi väl ännu länge att få räkna med ett "nästa
krig". Det kommer alltjämt att gälla att vara
beredda.
Vore det ej skäl att redan nu betänka detta och
ordna för utveckling i stället för tillbakagång för
institutioner som befordra ekonomi och
försvarsberedskap?
Är det den tekniska undervisningens och
forskningens förläggning under ecklesiastikdepartementets
ram, som föl orsakat den bromsning i utvecklingen,
som den tekniska undervisningen och forskningen
fått erfara, så måste denna ram sprängas.
Någon kanske tycker, att det är obefogat att tala
om bromsning och hänvisa till vissa anslagsökningar
och t. e. till Chalmers utveckling till högskola. Men
det har varit och är bromsning. Huru många förslag
från Tekniska högskolans lärarkollegium hava ej
skrinlagts, huru har ej detta i sin tur bromsat
arbetslusten och initiativredobogenheten, huru har ej
Chalmers utveckling försenats och blivit en
halv-mesyr? Tänk bara på knusslet med
skeppsbyggeri-avdelningarna, som dock hava utpräglad försvars^
och beredskapsbetydelse.
Kanske det bör inrättas ett särskilt ekonomi- och
beredskapsdepartement eller företagas en utveckling
av folkhushållningsdepartementet med bl. a. den
tekniska undervisningens och forskningens förläggning
dit. Men det bleve kanske för ensidigt. Jag
tillerkänner gärna stora delar av universitetsarbetet och
även elementar- och folkskoleundervisningen
betydelse både för ekonomi och försvarsberedskap.
Jag har ofta hört framhållas svårigheten att
överflytta medel från ett departement till ett annat, men
den svårigheten hör väl till dem, som äro till för att
övervinnas.
Om nu den tekniska undervisningen och
forskningen skall bibehållas inom
ecklesiastikdepartementet och detta alltjämt måste hållas så trångt som
hittills, kunde det då ej tänkas, att
handelsdepartementet satsade en del och försvarsdepartementet en
kanske större del av de nödvändiga ökningarna?
Det gäller ej här dessa berörda småbelopp; det rör
sig om ökade anslagsbehov på en eller annan million
om året, men detta är ju bara någon tiondedels
procent av den extraordinära försvarsbudgeten eller en
halv procent av den normala.
Men huru få någonting i gång?
När kommer den stora kungliga kommittén, som
föreslagits? Tänk om den nu hade varit färdig med
ett tidens krav motsvarande förslag!
Wolmar Fellenius.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
