Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 2 mars 1940 - Finska luftskyddserfarenheter. Skador å bostadshus och skydd för civilbefolkningen, av A. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ringsjärnen liggande betongen och som t. o. m. satt
sig flera tum, men trots detta håller konstruktionen
ihop, huset rasar ej och är på intet sätt omöjligt att
reparera. Väsentligt, sämre klarar sig byggnader med
träbjälklag mot sprängbomber. En fullträff i ett
sådant hus medför i regel fullständig katastrof för
våningarna över den, i vilken bcmben exploderat.
Hur skall då befolkningen skydda sig mot dessa
bombangrepp? I skyddsrum, och det är var och ens
skyldighet att taga skydd i ett skyddsrum och det så
snart sirenernas ljud eller surret från maskinerna
varsko, att ett bombanfall kan väntas. Alla, som icke
ovillkorligen behövas för viss uppgift utanför
skyddsrum, hava en absolut skyldighet att söka skydd. Detta
är icke en privatsak och därför måste det allmänna
övervaka, att bestämmelserna efterlevas. En person,
som mot order icke söker skydd och blir skadad, kan
förorsaka många medmänniskors död, om han träffas
av någon olycka, ropar på hjälp och tvingar
räddningsmanskap eller andra att ila till hans undsättning.
Skyddsrum kunna anordnas av mångahanda slag
från det kraftigaste, fullträffsäkra och med gasslussar,
luftreningsapparater, skjutrum m. m. försedda och
ned till det enklaste splitterskydd av trä. Vilken typ,
som skall användas, beror först och främst på huru
mycket pengar, som man anser sig kunna disponera
för anläggningen och hur lång tid som står till buds
för byggandet.
I Finland hade man i regel utgått ifrån, att
skyddsrummen endast skulle vara splittersäkra, men att
skydd mot fullträffar icke var ekonomiskt möjligt att
uppnå. I pressen har också endast ett par enstaka
fall av fullträffar på skyddsrum omtalats.
Härmed vill jag självfallet icke på något sätt hava
sagt, att man icke skall bygga fullträffsäkra
skyddsrum, om man därtill har råd eller särskilda skäl
härtill föreligga. Bygger man t. e. ett stort allmänt
skyddsrum under större delen av ett torg, som ligger intill en
fabrik eller en monumental byggnad, som kan tänkas
ådraga sig bombflygarnas särskilda uppmärksamhet,
så kan det anses ganska sannolikt, att detta
skyddsrum förr eller senare får en fullträff, och man måste
bygga skyddsrummet starkt nog att motstå denna.
I våra källare i stad och på landet hava vi de
närmast till hands liggande skyddsrummen och i Finland
hade i tusental skyddsrum blivit inredda i källrarna
i överensstämmelse med de råd och anvisningar, som
av myndigheterna givits, och vilka anvisningar i
huvudsak äro desamma, som återfinnas i vår svenska
luftskyddsinspektions allmänna anvisningar nr 6.
De anordningar, som först och främst skola utföras
i källrarna, äro följande: förstärkning av taket, om
så anses nödvändigt, tätning av fönsterna eller
fön-sternas förbyggande med sandsäckar, insättandet av
splittersäkra dörrar eller bättre byggandet av ett
vinkelskydd för ingången, vilket hindrar splitters
inträngande i skyddsrummet även då dörren öppnas,
vidare upptagande av reservutgång, om sådan ej
finnes, anordnande av reservbelysning, av sittplatser
och toaletter. Frågan nr 2 är anordningar för
gasskydd, luftrening, sjukvård m. m. Om en husägare
ej har råd att göra ett förstklassigt skyddsrum får
detta under inga omständigheter vara något försvar
för, att han icke gör ett aldrig så enkelt.
En skyddsrumstyp, som sedan länge funnits i
Tyskland och som nu börjat användas i Finland och som
även dykt upp i Sverige, är rör av betong. I
Helsingfors har denna typ särskilt rekommenderats i
villaområdena, där skyddsrum av detta slag då kan
byggas för t. e. fyra villors innevånare. Rördelarna, som
i Helsingfors hade en inre diameter av 2,0 m och en
godstjocklek av 10 cm, voro lagda bredvid varandra
utan särskild fogning och i en grav av ca 1 meters
djup. Sedan jorden återfyllts kring röret, täcktes
detta med 60 cm jord, därpå 20 cm stenskärv och
ytterst återigen jord. För ändarna på rören
vinkelmurar av sandsäckar. Röret förses sedan med
bänkar utefter sidorna. Totallängden av röret kan
beräknas efter 30 cm gånger det antal personer, som man
beräknar maximalt skall söka sig dit.
Det är emellertid icke nog med, att husägarna se
om sig själva och sina hyresgäster. Det allmänna
måste anordna skyddsrum för de människor, som äro
på gatorna. I Helsingfors hänvisades ofta
allmänheten till större skyddsrum i fastigheterna, men där
sådana icke funnos, lämpligt belägna och tillräckligt
stora, hade staden i parker, planteringar och på torg
anordnat underjordiska, timrade och jordövertäckta
skyddsvärn, alltid med nedgångar i bägge ändarna.
Dessa skyddsvärn skola gå i bruten linje för att
förhindra, att allt för många människor skadas, därest
en bomb skulle slå ned i värnet.
Skyddsrum finnas alltså av många slag, bättre och
sämre, men även det minsta skyddsrum och även om
det är provisoriskt anordnat, är bättre än intet
skyddsrum. Vi fingo en stark känsla av, att splitterskydd
måste finnas för praktiskt taget hela befolkningen,
och då det tar tid att bygga skyddsrum, så uppmanar
jag alla, som har något ansvar i detta avseende, det
må nu vara som husägare för de i huset boende eller
som kommunalman för allmänheten, sov icke på saken,
utan planera omedelbart i denna vecka ert skyddsrum
och börja bygga det i nästa vecka, och detta gäller
precis lika mycket i de mindre samhällena som i de
större städerna. Det har icke blivit klart för en stor
del av vårt lands befolkning, att bombfaran är väl så
stor i ett litet stationssamhälle som i storstaden.
Erfarenheten från Finland talar här sitt tydliga språk.
De stora städerna hava sitt luftvärn, som tvingar
bombplanen upp till stor liöjd, och de skyddas kanske
av jaktflyg, som gör det än mer riskabelt för fiendens
flygare att närma sig staden. De små samhällena
hava intetdera. Där kan en fientlig flygare lugnt gå
ned på låg höjd och släppa sin skadebringande last
utan någon risk för eget liv. Glöm ej detta. Rusta
er för befolkningens skyddande också i de mindre
samhällena. Anordna skyddsrum överallt, även i
byarna, ja, i de enskilda gårdarna.
Till skyddet för civilbefolkningen hör också av
militärmyndigheterna, polismyndigheterna,
brandkåren, sanitetsavdelningar m. m. företagna
anordningar, men skulle det föra alltför långt att gå in på detta
område. Endast en liten detalj vill jag beröra, vilken
jag dock förmodar redan vara känd för de flesta.
Man har helt gått ifrån den tidigare
reglements-enliga vakthållningen på vindar, vilken visserligen i
något fall kunde medföra, att en på vinden
nedfallande brandbomb upptäcktes tidigare och en eldsvåda
undveks, men som å andra sidan kunde lika lätt
medföra, att vindsvaktens liv uppoffrades. Nu befinna
sig alla i skyddsrummet, och först vid signalen faran
över, undersöker man skyndsamt, om huset på något
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
