Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1940 - August Sundh †, av Ragnar Liljeblad - Svenska teknologföreningens årsmöte och stämma den 30 mars 1940, av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
Arbetet på hans avdelning för experiment och
nykonstruktioner var mycket givande. Han brukade
vid denna tid ibland berätta för oss detaljer ur sin
växlingsrika levnad, hur han gått i verklig skola
endast 6 veckor i sitt liv men sedan rymde till Norge
"because he was a bad boy" för att sedan hamna
bland annat i Ryssland, där han en gång vandrade till
fots från Moskwa till Arkangelsk, under nätterna
uppkrupen i träden för att skydda sig för vargarna, och
hur han vid omkring 24 års ålder till slut kom till
Förenta staterna, där han började sin bana hos Otis
Elevator Company.
För oss elektriker är bland annat intressant hans
minnen från elektroteknikens grand old man,
Stein-metz, under dennes första år i Förenta staterna.
Steinmetz och Sundh bodde och arbetade
tillsammans, och även om Sundh icke själv skulle falla på
den idén att framhålla något sådant, är det nog
säkert, att han personligen tog hand om den då ännu
okände och till följd av sitt lyte tillbakadragne och
världsfrämmande tyskamerikanen.
Yad som skilde Sundh från många andra tekniker,
som själva arbetat sig upp från ingenting, var hans
vida allmänmänskliga intressen. Han var, skulle man
kunna säga, en humanist av icke alldeles vanliga
mått. Han hörde ej heller till de utvandrare utan
nämnvärd skolbildning, som med förakt se ned på
sitt gamla land och gärna glömma bort sitt
modersmål. Jag minns, hur jag en gång gick med honom
i Otis’ verkstäder och hörde honom där tala svenska
än med den ene, än med den andre, varför jag fann
mig föranlåten att fråga, om alla här verkligen voro
svenskar. "Ja, jag pratar svenska med dom, ibland
begriper dom mej, ibland begriper dom mej inte",
var Sundhs svar. Han brukade också framhålla, att
Amerika visserligen var ett bra land att arbeta i,
men gällde det att finna ett land att leva i, gick
säkert intet upp mot Sverige.
Med sin lysande intelligens, sin skapande fantasi,
sin humor och först och sist sitt goda och varma
hjärta var Sundh en man, vars like man icke ofta
träffar under ett helt liv.
Ragnar Liljeblad.
Svenska teknologföreningens
årsmöte och stämma den
30 mars 1940.
I närvaro av förste hedersledamoten, H. K. H.
Kronprinsen, öppnade S. T. F:s ordförande, direktör Sten
Westerberg, årsmötet i Konserthusets lilla sal lördagen
den 30 mars strax efter ’V2 11. Ordf. framhöll i sitt
hälsningsanförande, att mötet givits en betydligt mindre
omfattning än vanligt med hänsyn till rådande
förhållanden. Med några ord av varm erkänsla och uppskattning
erinrade ordföranden därpå om, att överingenjör Axel
Ekwall, vars namn återfanns på dagens program, för
få dagar sedan gått bort efter en kort sjukdom, som han
ådragit sig under intensivt, gagnande arbete för Finland
och för fosterlandet. De församlade åhörde
parentatio-nen stående.
I fortsättningen utformade ordföranden sitt anförande
till en allvarlig översikt av rådande ekonomiska och
Carl Edvard
Johansson.
politiska situation ur ingenjörernas och industrimännens
synpunkt. Denna del av talet återfinnes på annan plats
i detta tidskriftsnummer.
På enhälligt förslag av styrelsen utsåg föreningen till
hedersledamot direktören dr Cakl Edvard Johansson,
Eskilstuna, såsom en hyllning åt denne för
utomordentliga förtjänster om standardisering inom den mekaniska
verkstadsindustrien, särskilt genom uppfinningen av
precisionsmåttsatsen med passbitar.
Ordföranden meddelade därpå, att styrelsen efter
vederbörlig prövning av särskilda sakkunniga avgjort 1939
års Polhemspristävlan så att två personer, professorerna
W. Weibull och L. Forsén,, tilldelats Polhemsmedaljen
samt att penningbelöningar om 1 000 kronor tillerkänts
envar av sju personer, nämligen civilingenjör Hugo
Abramson, ingenjör J. Erik Johansson, professor Ragnar
Woxén, civilingenjör Uno Lamm, tekn. dr Sigurd Kruse,
professorn greve Bo Kalling och civilingenjör Ivar
Rennerfelt.
Korta redogörelser över de belönade skrifterna
lämnades av professor J. O. Roos af Hjelmsäter angående
professor Weibulls "statistiska hållfasthetsteori", av
direktör S. Giertz-Hedström rörande professor Forsens
undersökningar om cements hårdnande (jfr Tekn.
tidskr. häfte 13/1940) samt ifråga om de övriga
belönade avhandlingarna av professor H. Sterky, vars
anförande kommer att införas i Teknisk tidskrift.
Pristagarna fingo så ur H. K. H. Kronprinsens hand
och hälsade av applåder mottaga sina välförtjänta
belöningar.
Mötet avslutades med ett föredrag "Undanförsel och
utspridning av varor i krigsfall —■ ett problem för svensk
industri", av disponent Nils Danielsen, som därmed
redogjorde för huvuddragen av de åtgärder och
bestämmelser, som planlagts av folkhushållningsdepartementet
och kristidsmyndigheterna för att betrygga lager av
viktiga varor och förnödenheter.
Ordföranden avtackade dem, som medverkat till
dagens möte, som därpå avslutades.
Bland de inbjudna gäster, som infunnit sig, märktes
generaldirektörerna Malm, Granholm, Bolinder och
Ericson, I. V. A:s preses, kommerserådet Enström,
Sveriges industriförbunds ordf. disponent K. A. F.
Göransson och direktören handelsrådet Lundvik m. fi. Det
skandinaviska samarbetet företräddes av direktør E.
Boeck-Hansen, Dansk Ingeniørforening, och chefingeniør
Aage W. Owe, Den Norske Ingeniørforening. Många av
de med S. T. F. samarbetande tekniska föreningarna
voro även representerade.
Regeringens ledamöter och representanter för
stats-departementen voro tyvärr samtliga hindrade deltaga i
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
