Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 27 april 1940 - Kalorijakt inom industrien, av Gustaf Edling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
till kloaker och avlopp, så att man icke på enkelt
sätt kan övervaka, vad som sker, är över huvud taget
mycket farligt.
Det är bättre att ordna sådana ledningar så, att
ångan blåses ut, så att den blir väl synlig vid de
enstaka tillfällen, då utblåsning är nödvändig.
Jag vill ingalunda påstå, att de fall, jag nu nämnt,
äro representativa för förhållandena i allmänhet, men
de visa, att man — hur paradoxalt det än låter •—
måste söka de osannolika felen.
Med all respekt för vår utomordentliga kår av
arbetare och förmän måste man vid kalorijakten
förutsätta, att om något kan göras tokigt, blir det också
ofta gjort.
Förklaringen till att så sker, är naturligtvis endast
obetänksamhet och brist på känsla för att det där
ogripbara, som kallas värme, verkligen utgör en
dyrbar råvara för tillverkningen.
Jag nämnde i det föregående, att man, när det
gäller i synnerhet varmvattenberedning, bör se sig om
efter lågvärdiga och billiga värmekällor, innan man
tillgriper ångan.
Inom olika industrier bli ju dessa värmekällor av
skilda slag. En del har man fått uppmärksamheten
riktad på och delvis utnyttjat. Andra kvarstå och
vänta på exploatering. Sådan blir kanske i vissa fall
endast möjlig genom djupt ingripande förändringar i
fabrikens värmeschema.
Jag återkommer till detta, när jag nu till sist som
exempel på ett speciellt fall tänkte påminna om en
del förhållanden i samband med torkning av cellulosa.
Torkning av massa.
Det gäller vid denna torkning att få bort vattnet ur
massan på billigaste sätt, och därför pressar man så
långt det går.
Att hålla noggrann kontroll över torrhalten efter
sista press lönar sig i allmänhet utomordentligt
bra.
En ökning av torrhalten på denna punkt med t. e.
2 % betyder vid en del anläggningar en besparing av
omkring 15 kg kol per ton massa. Kostar kolet
som i dag vid en del anläggningar 100: — kr. per ton,
betyder besparingen genast kr. 1: 50 ptm eller — för
att spinna vidare på den här tråden — över 40 000
kr. per år vid en 30 000 tons fabrik.
För att få god utpressning vill man ha massan
varm före slutpressningen. Använder man
spritsvatten, är det rätt vanligt, att detta vatten
representerar en förbrukning av 300 000 kcal per ton massa,
dvs. t. e. 5 m3 à 60°C.
Skulle nu detta vatten framställas genom värmning
med ånga eller kondensat, vilket alltjämt icke så
sällan förekommer, betyder det en kolförbrukning av
omkring 60 kg kol per ton massa eller, för att återgå
till exemplet med 30 000 tons fabriken, ca 180 000
kr. per år vid 100: — kr. kolpris.
Denna kostnad visar, att spritsvattnet måste
skaffas på annat sätt än genom användning av prima
värme.
Den ånga, som åtgår vid torkning, förbrukas i
första hand för avdunstning av det vatten, som icke
blivit urpressat, och sedan dessutom för att uppvärma
all den luft, som åtgår för att transportera bort det
avdunstade vattnet.
Den del av vänneförbrukningen, som åtgår för
vat-tenavdunstningen, kan man icke göra något åt, den
måste man kosta på. Värmemängden för
luftuppvärmningen är det däremot tacksammare att försöka
spara på.
För att få minsta möjliga värmeförbrukning måste
man se till, att icke större luftmängder utsugas från
maskinen, än som är absolut nödvändigt.
Man får icke nöja sig med att låta fläktarna suga
för fullt året runt utan i stället ordna så, att
personalen på bekvämt sätt kan reglera luftmängden alltefter
driftförhållandena.
Man skall sträva efter att ha så hög temperatur
och så hög fuktighetshalt som möjligt på den
utgående luften.
Är det fråga om en öppen cylindermaskin, kan man
i regel icke minska luftmängden så värst mycket,
förrän personalen klagar över för hög temperatur i
pappsalen. Kapslar man in maskinen, har man
betydligt större möjligheter, och vid en helt sluten tork
har man de bästa förutsättningarna att behärska
luftomsättningen.
Att värmeförbrukningen just tack vare skillnaden i
luftmängd för torkning vid cylindertork ligger
ungefär 50 % högre än vid en helt sluten tork räknat per
kg avdunstat vatten, visar att mycket kan vara att
spara vid en cylindertork genom att
luftomsättningen hålles så låg, som förhållandena medgiva.
Praktiskt taget hela den värmemängd, som den
förbrukade friskångan avger i en torkmaskin,
återfinner man som bekant i våtluften från torkmaskinen.
Har man icke redan sörjt för att utnyttja denna
våtluft för värmning av ingående torkluft och luft för
lokalventilation, bör man nu undersöka möjligheterna
för sådan anordning. I allmänhet torde den betala
sig hastigt.
Även vid sådan återvinning av värme för
luftuppvärmning tager man emellertid endast vara på en
ringa del av den i luften tillgängliga värmemängden,
sannolikt endast 10—20 % av torkens hela
värmeförbrukning.
Vill man återvinna mera — och det bör man nog i
allmänhet göra —, kan våtluftens värme användas
för varmvattenberedning. Därigenom kan man
räkna med att i vatten utvinna åtminstone ca 30 % vid
cylindertork och ca 40 % vid slutna torkar av
torkmaskinens totala värmeförbrukning.
Den temperatur man kan få på detta vatten
bestämmes av våtluftens daggpunkt. Ju mera sparsam
man kan vara på friskluften till torken, desto
varmare vatten kan man erhålla ur våtluften.
Jag har icke velat underlåta beröra dessa frågor
om luftreglering och värmeåtervinning för värmning
av luft och vatten vid torkmaskiner, eftersom jag av
erfarenhet vet, att dessa möjligheter icke alltid på
vederbörligt sätt bli beaktade.
Med detta ber jag få sluta denna lilla exposé över
några godtyckligt valda och ytligt behandlade
exempel ur levande livet.
En och annan fabriksledare är kanhända i den
lyckliga positionen, att han med skäl anser sin
värmeekonomi vara väl ordnad. I flertalet fall är det
kanske mindre väl ställt.
En sak kunna vi alla utan tvekan vara överens om,
och det är, att ingen har det så bra ordnat, att det
icke kan bli bättre.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
