Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1940 - Transduktorn, en pånyttfödd medlem av de elektriska apparaternas familj, av Uno Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Fig. 2.
Transduk-torns fundamentala
kopplingssätt, a.
se-rietransduktor med
glättad likström. &.
serietransduktor med
för växelströmmar
kortsluten
likströmskrets, c.
parallell-transduktor, d.
symbol för transduktorn
att användas i
kopplingsdiagram. Symbolen avser hela
transduktorn med sina två kärnor och visar alltså icke den
inbördes kopplingen av dessa. Finnas flera
likströmslind-ningar, visas däremot dessa var för sig med pilar, som visa,
i vilken relativ riktning de verka.
ningsvärdet och därefter fortsätter vinkelrätt ut i
nära parallell med //-axeln. I en sålunda idealiserad
transduktor måste i varje ögonblick — åtminstone i
den ena av järnkärnorna — växelströms- och
lik-strömslindningarnas amperevarvtal helt upphäva
varandra; eljest kan icke det magnetiska flödet i
järnkärnan variera och sålunda växelströmslindningen
icke heller taga upp någon spänning. Följden härav
blir, att växelströmmens aritmetiska medelvärde blir
lika med likströmmen, om resp. strömmar antagas
genomlöpa sammanlagt samma antal lindningsvarv,
detta- oberoende av hur stor den påtryckta
växelspänningen är. Verkan är alltså analog med den i
en vanlig transformator, sådan den framför allt finner
användning i strömtransformatorn för mätändamål.
Gäller det nu en transduktor med seriekopplade
likströmslindningar enligt fig. 2 a och b, så måste,
för att det ovannämnda villkoret skall uppfyllas,
växelströmmen även till sin kurvform följa
likströmmen, bortsett från att den i den sinusformade
växelspänningens takt ständigt byter tecken. Likrikta vi
växelströmmen med en fullvågslikriktare, dvs. vända
vi upp de negativa halvvågorna i strömoscillogrammet
till positiva sidan, så blir den resulterande
likströmmen en exakt avbild av strömmen i transduktorns
likströmslindning. Är den magnetiserade likströmmen
helt glättad, så blir växelströmmen rektangulär och
efter likriktning helt jämn. Den ovannämnda
ström-transformatorverkan sträcker sig alltså längre än till
medelvärdena; den gäller även strömmarnas
oscillografiska förlopp.
Några andra egenheter hos idealtransduktorn skola
nämnas i korthet, då de kunna bidraga till att
belysa apparatens karaktär. Den ström, transduktorn
drager från växelströmsnätet, är naturligtvis rent
reaktiv, den är alltså 90° fasförskjuten gentemot
spänningen, såsom strömmen i en vanlig reaktor. En
sådan ström har ju den egenskapen, att den förmedlar
en pulserande effekt mellan nätet och reaktorn; under
en kvartsperiod går energi från nätet till reaktorn
och magasineras upp i den i form av magnetisk
energi, varefter under nästa kvartsperiod effekten
vänder riktning och energien strömmar tillbaka till
nätet. Hur verkar då transduktorn i detta avseende?
Eftersom den saknar luftgap i järnkärnan och //-fältet
i kärnan är noll, när B-fältet varierar, så kan
idealtransduktorn icke magasinera någon magnetisk
energi. Förklaringen till detta motsägande
förhållande är den, att transduktorn transformerar över
energi-pulsationerna till sin likströmssida. Om kopplingen
är enligt fig. 2 a, så blir det reaktorn på
likströmssidan, som får taga hand om energimagasineringen.
Det nämndes nyss, att vid samma koppling enligt
fig. 2 a, transduktorns växelström får rektangulär
kurvform, trots att den framdrivande spänningen är
sinusformad. Strömkurvan innehåller alltså en stark
tredje överton. Över transduktorns
likströmskläm-mor kan någon växelspänning av grundfrekvens icke
uppkomma, detta tack vare det symmetriska
arrangemanget. Däremot uppkommer en växelspänning på
dessa klämmor av dubbla frekvensen. I avseende på
kurvformen hos växelströmmen och likspänningen är
en sådan transduktor alldeles analog med en enfas
fullvågslikriktare, vars likström är glättad. Gör man
transduktorn trefasig, alltså bestående av sex
enfas-kärnor, så kommer växelströmmen att innehålla
övertoner av 5:e, 7:e, 11 :e, 13:e etc. ordningstalen och
likspänningen får en pulsation av 6-dubbla
grundfrekvensen i full analogi med en 3/6-fas likriktare. Denna
samstämmighet beror på, att varken transduktorn eller
likriktaren omvandlar eller magasinerar den elektriska
energien. I det 3/6-fasiga fallet t. e. passeras resp.
apparater av en med 6-faldiga frekvensen pulserande
effekt. På likströmssidan uppträder denna
pulserande effekt som produkten av en
6:e-övertonsspän-ning och en konstant likström; på växelströmssidan
som produkten av en 5:e- resp. 7:e-övertonsström och
en växelspänning av grundfrekvens. I denna
samstämmighet ligger väl även nyckeln till det
harmoniska samarbete mellan transduktor och likriktare,
som man finner, om man använder den förra för att
reglera den senare.
Många andra i första ögonblicket överraskande
egenskaper hos idealtransduktorn skulle kunna
dragas fram, men det sagda torde vara nog för att ge
en viss bild av apparaten. För att med
utgångspunkt från idealtransduktorn komma fram till den
Of
Fig. 3. Transduktorns karakteristikor uppritade som Ec i
funktion av I„ vid olika 11. överst idealtransduktor och
nederst resultatet av prov på en liten parallelltransduktor
utförd med ordinär transformatorplåt. De streckade linjerna
avse samma transduktor, parallellkopplad med en liten
kondensator, som kompenserar kurvornas lutning och som kan
användas för att förbättra strömtransformatorverkan.
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
