Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 18 maj 1940 - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren - Ingenjörsregistreringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Ti dskrift
partiklarna avskiljas ur gasen. Sidoväggarna äro
fullständigt inklädda, vilket höjer deras hållbarhet.
Väggtjockleken är blott 250 à 300 mm, men
isoler-verkan är dock likvärdig eller bättre än en dubbelt
så tjock oinklädd vägg. (Arch. f. Wärmewirtsch. u.
Dampfkesselw., h. 2, s. 27.)
Brown Boveri ha projekterat ett gasturbinlok med
olöverföring, varvid alltså matarvattenfrågan
av-skrives. I förbränningskammaren användes masut
under tryck som bränsle, varvid man håller
gastemperaturen nere i 550 à 600° med 4-faldigt
luftöverskott. Gasen expanderar i den i mitten av loket
belägna gasturbinen till atmosfärtryck. Till denna äro
generator och laddkompressor kopplade. Man har
beräknat r/ till 16,3 % vid ett gastryck av 4 ata. Den
förenklade konstruktionen för loket beträffande
hjälpmaskiner och delar utsatta för slitning ger
utsikt till en framgångsrik lösning för många
användningsområden där hittills dieselloket varit använt.
(Schweizerische Bauzeitung, h. 11, s. 129.)
Motorteknik.
Sovjetunionen hade vid anfallet på Finland ett
mycket stort antal stridsvagnar. Den lätta
rekognosceringsvagnen typ Vickers-Gordon Lloyd T 27 väger
1,7 t, är 2,16 m lång, 1,7 m bred och 1/22 m hög. Den
är försedd med en 22 hk Fordmotor och har en
hastighet av 40 km/h. Den skyddas av 6 à 9 mm
plåt och är beväpnad med en kulspruta. Besättning
2 man. Den tar stigningar upp till 45° och passerar
gravar av 1,2 m bredd. Den lätta Vickers-Armstrong
T 26 väger 6 à 8 t, är 4,88 m lång, 2,4 m bred och
2,45 m hög samt är försedd med en 88 hk motor för
33 km/h. Pansar 5 à 13 mm. Beväpning av tre
slag: antingen 2 kulsprutor eller 1 kulspruta och 1
37 mm kanon eller 1 kulspruta och 1 kanon 47 mm.
Tre man. Stigning 45°. Övergår föremål av 1,7 m
höjd samt gravar av 1,8 m bredd. Snabbvagnen
Christie-Russe BT 34 väger 10 t och är 5,76 m lång
samt 2,13, m bred. Tolvoylindrig motor för 340 hk
med hastighet 110 km/h på hjul och 60 km/h på
kedja. Beväpning 1 37 mm kanon och 1 kulspruta.
Pansar 6,3jä à 16 mm. Tre man. Stigförmåga 40°,
överkör föremål av 0,75 höjd samt gravar av 2 m
bredd. Den tunga vagnen Mark T 28 väger 33 t med
ytterdimensioner 7.2 X 2,73 X 2,93 m. Drives av 12
cyl. motor 250 hk med 45 km/h. Pansar 25 à 35 mm.
Besättning 6 man. Beväpning 1 kanon och 3
kulsprutor. Stigförmåga 43°. överkör föremål av
0,96 ni höjd samt gravar av 2,1 in bredd. Den är
försedd med radio. Mark II är den kraftigaste ryska
vagnen. Den väger 36 t med ytterdimensionerna
9,3 X 3,2 X 2,75 m. Drives av en 12 cyl. 350 hk
motor med en hastighet av 30 km/h. Pansar 12 à 35 mm.
Besättning 12 man. Beväpning 1 75 mm kanon, 2
37 mm kanoner samt 2 kulsprutor. Aktionsradie
300 km. Stigförmåga 40°. Överkör föremål av 1,2 m
höj^l och gravar av 4,57 m bredd. Slutligen hade
ryssarna en amfibievagn Vickers-Russe för
flodövergång. Den vägde 3,2 t och hade ytterdimensionerna
4,28 X 2 X 1,® m. Hastighet 40 km/h på mark och
10 km/h i vatten. Beväpning 1 kulspruta. Ryssarna
lära vid krigets början enligt tysk uppgift (alltså
åtminstone på papperet) ha haft 10 000 stridsvagnar,
varav 6 000 lätta för rekognoscering och 300 tunga
vagnar. (Le Génie Civil, h. 9, s. 154.)
De Dietrich, Niederbronn och Panhard Levasseur
ha för järnvägsdrift byggt en gengasmotorvagn med
32 t tomvikt, 42 t tjänstevikt för 54 sittplatser och
46 ståplatser samt 1 t reseffekter. Bränsleförrådet
uppgår till 1 500 kg. Maxhastighet 120 km/h och
motoreffekt 270 hk. Träkolsförbrukningen uppgår till
0,410 kg/hkh. Två förarhytter med förarplats till
vänster. Motorn är placerad i drivboggien och når
upp genom vagnskorgen. Gasgeneratorn består av
två koncentriska cylindrar av plåt med inlagd
eldfast dubbelkägla som eldhärd, vridbar rost och
överbyggd bränslebehållare. I denna är tändanordningen
anbragt, som samtidigt tjänar för lufttillförsel vid
stillastående motor eller vid liten belastning. Härvid
insuges luften med en ventilator (70 mm H,0-pelare).
Sidoöppningar medge askuttagning och tömning av
förbränningsrummet. Vid normal drift inkommer
luften genom en fjäderbelastad ventil i mellanrummet
mellan generatorns bägge plåtcylindrar och tjänar
här som kylmedel, som uppvärmes före inträdet i
eldrummet. Drivgasen lämnar generatorn genom
asklådan och når filtret genom en rörkylare, placerad
under vagusgolvet. Som filter tjänar en kombination
av trådväv och tygfilter. Friskluft och drivgas
blandas och tillföres motorn vid vanlig temperatur. I
nödfall kan man också ställa in på bensingas. Den
12-cylindriga motorn utan ventiler har V-form med
140 mm cylinder § och 160 mm slaglängd samt’1 750
v/m max. varvtal. Två koncentriska slider reglera
in- och utförseln i varje cylinder. De drivas med
vevar från regleraxlarna. Alla vevlager och
kolvlager tryckoljesmörjas, under det att cylindrar och
slider smörjas med oljeångor från vevhuset. Motorn
är kopplad till en femstegs växellåda med backslag,
som är kopplat med differentialväxel och två
kardanaxlar till de båda drivaxlarna. Friktionskoppling
med tryckluftmanöver användes. (Schweizerische
Bauzeitung, h. 9, s. 101.) (Forts.)
Frithiof Holmgren.
Ingenjörsregistreringen.1
Bland alla de yrkesgrupper i vårt land, som särskilt
väl kan bidraga till att stärka vår yttre ock inre
försvarsberedskap, utgöra utan tvivel teknikerna en
mycket viktig grupp. De tekniska kunskaperna äro ofta
förenade med organisationstalang, arbetsledarvana och
personalkännedom. Alla dessa egenskaper ha stor
betydelse under de kritiska tider, som vårt land nu
genomlever. Men då vi tekniker tillhöra ett ganska
specialiserat släkte, måste man göra en inventering
av varje individs kunskaper och erfarenheter, för att
man skall kunna placera rätt man på rätt plats och
därigenom öka verkningsgraden i
samhällsmaskineriet.
Svenska teknologföreningen insåg redan i höstas,
att en inventering av ingenjörer och arkitekter i
landet skulle kunna göra stor nytta. Föreningen vände
sig i första hand till sina egna medlemmar och sedan
även till medlemmarna i övriga tekniska föreningar,
som samarbeta med teknologföreningen. Resultatet
av den företagna frivilliga registreringen och
inventeringen blev utomordentligt gott. Av ca 8 000 ut-
1 Anförande i radio den 11 maj av professor H. Sterky.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
