Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 1 juni 1940 - Hygienisk materialbedömning med särskild hänsyn till egenskaperna hos konstprodukten porslin, av Gunnar Nordgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
gagnas i livsmedelshanteringen, där matvarorna inte
få bli uppblandade med fasta partiklar eller lösta
ämnen, framför allt inte giftiga ämnen. Nu innehålla
emellertid de bästa glasyrsorterna bly, vilket kan ge
anledning till betänkligheter (jfr S. F. S. 114, s. 32);
det adekvata hygieniska kravet är därvidlag att den
färdiga porslinsprodukten ej får kunna avge bly i
löst eller fast form, och kan detta krav tillgodoses,
vilket är fallet vid riktig fabrikation, så har
materialets reella blyhalt inget intresse. Ytan bör vidare
vara slät och jämn av skäl som ovan ha angivits.
Även detta krav har störst betydelse när det gäller
porslinsföremål i livsmedelshanteringen, och det är
inte bara vidhäftning av sjukdomsalstrande bakterier
som man därvidlag har i åtanke utan alla slags
mikroorganismer. Ge de inte upphov till sjukdom,
så kunna de i varje fall försämra livsmedlens
kvalitet, och vissa av dem kunna också tänkas
kontinuerligt skada själva porslinsmaterialet genom sin
verksamhet (korrosion). Kravet på porslinsytans
jämnhet bör hållas så högt som möjligt även ifråga om
"sanitetsporslin", som kommer i kontakt med
exkre-menter och urin, om också den direkta
smittspridningsrisken ej är så påtaglig beträffande dessa
föremål som beträffande föremål i livsmedelshanteringen.
I överensstämmelse med dessa angivna önskemål bör
glasyren också vara motståndskraftig mot
sprickbildning. Glasyrsprickor uppstå när godset utvidgas
mera än glasyren, och detta kan ske genom
värmeverkan, om de två materialen ha alltför
divergerande värmeutvidgningskoefficienter, eller genom icke
värmebetingad svallning hos godset.
Beträffande själva godsets egenskaper har dess
porositet mest intresse. Ju höggradigare porositeten
är, desto större är godsets svällningsförmåga och
genomsläpplighet och desto mindre är dess allmänna
hållfasthet i stort sett. Oglaserat porslinsgods
begagnas inom bakteriologien som material i filtra för
bortfiltrering av bakterier ur vätskor
(Chamberland-filtra); man begagnar sig där alltså av porslinsgodsets
genomsläpplighet för lösningar men ej för
mikroorganismer. Denna egenskap är dock relativ, och man
finner vid långvarigare begagnande av ett
porslinsfilter att bakterier småningom börja tränga igenom
detsamma. Om en glasyrdefekt uppstår hos ett
porslinsföremål och vatten intränger genom defekten, kan
man alltså räkna med att vattnet uppsuges i godset i
proportion till dess porositet. Intränger vatten
kontinuerligt, så indränkes ett allt större område av
godset med vatten. Därigenom sväller godset, vilket kan
ge upphov till nya sprickor i glasyren, genom vilka
mera vatten kan intränga. Är vattnet förorenat med
kemiska ämnen, så måste man räkna med att även
de framtränga i godset, och innehåller vattnet
bakterier, så måste även dessa beräknas långsamt
penetrera godset, varvid de också böra kunna framkalla
sönderdelning (förruttnelse, förjäsning) av vattnets
kemiska förorening. En kontinuerlig korrosionsverkan
på gods-materialet är under sådana omständigheter
ofrånkomlig.
Från hygienisk synpunkt är det följaktligen
önskvärt att porslinsgodset har så låg porositet som
mö-ligt, och detta bör gälla både föremål i
livsmedelshanteringen och sanitetsporslin. Viktigast måste denna
regel emellertid anses vara för fastmonterade
porslinsföremål, t. e. pissoarer, klosetter, handfat osv.
Det behöver väl knappast påpekas att en pissoar som
kan uppsuga urin i sitt gods är en hygienisk
styggelse. Även om den inte utgör en smittohärd i detta
ords egentliga bemärkelse, som många dock
föreställa sig, ger den upphov till s. k. "sanitär olägenhet"
(förruttnelse med dålig lukt, allmän osnygghet),
varemot många hälsovårdsföreskrifter i princip rikta sig,
exempelvis föreskrifter om avloppens och
ventilationens beskaffenhet i en urinkur. Hänsyn bör då
rimligen också tagas till porslinsgodsets beskaffenhet.
Samma sak gäller klosetter, om vilkas konstruktion
med avseende på form, spolmekanism m. m. det finns
hälsovårdsbestämmelser i de större städerna, men
vilkas godsbeskaffenhet alldeles har förbisetts. Vad
slutligen handfat beträffar, så kan man knappast
ställa för höga snygghetskrav på dem. En osnygg
tvättanordning ger otillfredsställande tvättning; dess
funktionsduglighet står m. a. o. i proportion till dess
egen renhetsgrad, vilket har både praktiska och
psykologiska orsaker. I ett smutsigt handfat kan man
inte bli ren; i ett missfärgat handfat märker man inte
när man är ren — därför kan man faktiskt också
ifrågasätta om de mondäna handfaten av färgat
material äro lämpliga. För den noggrannaste av alla
tvättningar, nämligen läkarens före ett operativt
ingrepp, bör endast ett absolut invändningsfritt,
blank-vitt handfat med minsta möjliga godsporositet få
komma ifråga, och samma regel bör också gälla de
tvättfat i vilka patienterna, den ene efter den andre,
ha att befria sig från ofta smittfarlig förorening.
Alltså: för sjukhuset borde nämnda regel vara
obligatorisk. Och därifrån är steget inte långt till ett
utvidgande av bestämmelsen, så att den omfattar även
ålderdomshem, barnkrubbor, offentliga näringsställen,
osv. Detta är utan tvivel en önskvärd framtida
utveckling.
Ett förhållande som har ett visst tekniskt intresse
är att en oglaserad yta av poröst porslin även kan
suga till sig vatten "ur luften", dvs. kondensvatten,
som ju lätt bildas i t. e. ett badrum. Man bör
måhända beakta detta med hänsyn till att
monteringsytorna hos de nämnda porslinsföremålen äro oglaserade.
Vad slutligen beträffar porslinsföremåls hållfasthet,
så torde den hygieniska betydelsen därav vara
tämligen självklar. Går ett föremål sönder, så minskar
dess funktionsduglighet allt efter defektens storlek
och plats. Detta är en rent teknisk fråga, som
jag-inte går närmare in på.
Ur en hälsovårdsnämnds synpunkt är det önskvärt
att ovanstående allmänna riktlinjer för hygienisk
materialbedömning kunna graderas kvantitativt, så
att skäliga krav på materialbeskaffenheten kunna
angivas i siffror eller i bestämda prov. Beträffande
porslin önskar man sålunda normer för
ytbeskaffen-het, godsbeskaffenhet och hållfasthet. Med
ledning-av pågående undersökningar hoppas jag småningom
kunna framlägga förslag till vissa normerande prov;
här vill jag nöja mig med att diskussionsvis föreslå
ett prov på ytbeskaffenheten hos föremål, intill vilkas
yta ansamling av bakterier måste anses innebära
hygienisk olägenhet: ytan bör efter att ha tvättats med
vatten kunna steriliseras med hjälp av ultraviolett
ljus under en viss infallsvinkel. Om en yta inte
fyller detta krav, så beror det på att den härbärgerar
bakterier i porer eller andra skrymslen, dit de
rätlinjigt infallande ljusstrålarna inte nå. De bakterier
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
