Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 6 juli 1940 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
1914 endast följts med tvekan och med otillräckliga
krafter och då också mötts av bakslaget vid Marne.
Italiens krigsinträde.
När Frankrike den 17 juni erbjöd kapitulation,
hade landet redan en vecka haft att räkna med ännu en
öppen fiende, nämligen Italien. Den 10 juni hade
nämligen Mussolini från Palazzo Venezia i Rom låtit
proklamera öppnandet av Italiens länge förberedda
kamp mot de båda "pluto-demokratierna" England
och Frankrike, vars ambassadörer samma
eftermiddag fingo mottaga krigsförklaringen. I fråga om
Frankrikekriget, som redan var militäriskt avgjort,
gjorde Italiens krigsingripande dock ej någon större
skillnad. Italiens fientliga hållning hade redan länge
bundit stora franska styrkor vid Alpgränsen, och
operationerna efter krigsutbrottet hunno ej långt. Endast
Mentone vid Medelhavskusten besattes.
Vapenstilleståndet Frankrike—Tyskland.
Dess innebörd.
Vapenstilleståndsförhandlarna Frankrike—Tyskland
möttes i Compiègne. i samma järnvägsvagn och på
samma plats, som där vapenstilleståndet mellan
Tyskland och västmakterna undertecknats den 11
november 1918. Nu gick proceduren fortare. Dessutom blev
uppgörelsen nu av enbart militär natur och avslöts
under aktningsfullt uppträdande från segrarens sida.
Huvudvillkoren i det stilleståndsavtal, som
Frankrikes ombud här underskrevo den 22 juni, blevo
följande: hela norra och mellersta Frankrike samt
Atlant-kusten ned till spanska gränsen ställes under tysk
ockupation. Demarkationslinjen i öster-västerled går
ungefär från Genève norr om Rhöne-dalen, men söder
om Loires lopp, fram till Atlantkusten. Inom det
ockuperade området ligger praktiskt taget hela
Frankrikes metall- och vapenproduktion, bl. a. Le Creusot,
och även huvuddelen av den franska industrien i
övrigt. Den franska armén avväpnas och demobiliseras,
så när som på de styrkor, vilka krävas för ordningens
upprätthållande. Krigsfångarna förbli i
krigsfångenskap till dess fred inträder. De tyska krigsfångarna
frigivas däremot. De tyska myndigheterna skola även
gripa sig an med flyktingproblemet inom det
ockuperade området, i syfte att hjälpa de flyende att
återvända till sina hemorter. Inga radioutsändningar få
förekomma från det icke ockuperade franska området.
Regeringen stannar tills vidare i Bordeaux men äger
rätt begiva sig till annan ort, även inom det
ockuperade området. Flottan utlämnas icke. men avväpnas
och förblir liggande i hamnarna till krigets slut.
Självfallet gäller stilleståndsavtalet även de franska
ickeeuropeiska besittningarna.
Genom detta stilleståndsavtal försättes Frankrike
helt ur stridbart skick. Fientligheters
återupptagande, så länge den tyska ockupationen varar, är
uteslutet. Dessutom ökas Tysklands krigspotentiell i hög
grad både genom erövrad fransk material samt
genom kontrollen över den franska industrien. Vidare
erhåller den tyska krigsledningen möjlighet att
utnyttja hela Frankrikes Atlantkust som utgångspunkt
för attacker mot de brittiska öarna. Sannolikt
förbättras även Tysklands livsmedelsposition. Det är
dessutom både strategiskt och ekonomiskt av stor
betydelse att Tyskland erhåller direkt landförbindelse
med Spanien.
England söker bilda fransk motregering under
De Gaulle.
För England var det franska
vapenstilleståndsfördragets avslutande ett mycket hårt slag. Ännu värre
hade det dock varit om den franska flottan direkt
utlämnats till den tyska krigsledningen. Men redan
denna flottas bortfallande som krigsfaktor försvagar i
hög grad Englands marina position, särskilt i
Medelhavet, där Italien nu får en chans att dominera.
Det var därför ej att undra på att man i London gav
uttryck åt den största förbittring, ja, premiärminister
Churchill beskyllde öppet Pétains regering för
förräderi. Ett försök gjordes även att i London bilda en
fransk motregering under chefskap av general De
Gaulle samt med medverkan av en del flydda franska
politiker. Denna skulle då inrikta sig på att förmå
de franska kolonierna, det franska "imperiet", att på
egen hand fullfölja kriget som engelsk bundsförvant.
Pétain blev icke svaret skyldig. General De Gaulle
förklarades avsatt, och kritiska bedömanden av hela
Englands hittillsvarande krigsinsats på kontinenten
framfördes offentligt både av Pétain och andra
franska regeringsmedlemmar. Tonen mellan de båda
hittillsvarande allierade blev under några dagar mycket
hätsk. Därefter synes emellertid det engelska
mot-regeringsförsöket ha misslyckats, och det förefaller
som de franska militär- och kolonialmyndigheterna
utanför moderlandet som regel lojalt följa regeringen
Pétains anvisningar. London-regeringen har dock den
28 juni erkänt De Gaulle som "ledare för alla fria
fransmän", dvs. för alla fransmän, som vid
Englands sida vilja aktivt fortsätta kampen mot
Tyskland.
Vapenstilleståndet Frankrike—Italien.
Det fransk-tyska vapenstilleståndet skulle enligt
överenskommelse icke träda i kraft förrän ett
motsvarande italienskt-franskt stilleståndsavtal kommit
till stånd. Detta synes dock ej ha vållat större
svårigheter. Det undertecknades i Rom den 24 juni,
varefter fientligheterna längs alla fronter i Frankrike
upphörde den 25 juni kl. 0,35 mellaneuropeisk normaltid.
Det italiensk-franska stilleståndsavtalet är mildare
än det fransk-tyska. Ockupationen följer sålunda
den linje de italienska trupperna uppnått, och denna
ligger ej långt från gränsen. En zon bakom
frontlinjen åt franskt håll demilitariseras. Detsamma blir
fallet i Tunis. Flottbaserna Oran och Bizerte i Afrika,
Ajaccio på Korsika och Toulon vid
Medelhavskusten demilitariseras. Den franska hamnstaden
Dji-bouti vid Röda havet och banan därifrån till Addis
Abbeba få fritt disponeras av italienarna.
Hur kommer kampen mot England att föras?
Detta är summan av de militära händelserna. De
peka samtliga mot en bestämd fortsättning: kampen
mot England. Världen befinner sig nu ånyo i ett
tillstånd av avbidan och emotser med fruktan och
spänning hur denna kamp kommer att föras.
Tre linjer synas tänkbara; invasion, erövring av
det brittiska rikets utanverk och ett hänsynslöst
luft-och u-båtskrig. De tre linjerna kunna sinsemellan
förenas.
Invasion är ingalunda otänkbar, kanske sannolik.
Om dess möjligheter kan fög’a mer sägas än att det
måste bli ett företag, kombinerat av landartilleri, luft-
268
13 juli 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
