- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
270

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 6 juli 1940 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

folkrättslig mening tyckes dessutom bli rent faktiskt
omöjlig, då så gott som alla stater på grund av sitt
läge tvingas inordna sig i det ena eller andra
krigs-förande blockets "livsrum". En väsentlig skillnad
består dock alltjämt mellan sådana stater som Sverige,
Schweiz och Portugal, vilka själva önska så långt
som möjligt bevara neutraliteten, och sådana som
hålla sig beredda till ingripande eller i varje fall bida
möjlighet att med utnyttjande av krigsförhållandena
tillvinna sig fördelar eller förverkliga gamla
önskemål. Till den senare gruppen höra exempelvis
Ungern, Turkiet och Spanien — för att icke tala om den
dynamiska stormakten Japan.

Spanien har sålunda börjat framställa en del s. k.
imperialistiska krav, framför allt på Gibraltar, vilket
som bekant sedan 1704 befinner sig i engelsk hand.
Detta krav har visserligen ännu ej framförts i
officiell form; ej heller har Gibraltar med hänsyn till den
senaste artilleristiska utvecklingen samma betydelse
som tidigare för Medelhavsinloppets kontrollerande.
Men sedan nu landförbindelse nåtts
Spanien—Tyskland genom det ockuperade franska området, kan
Gibraltar snart bli militäriskt aktuellt även från
landsidan. Denna landförbindelse kommer också att i
hög grad gynna Tysklands utnyttjande av spanska
råvaror, såsom järn- och kvicksilvermalm m. m. I
varje fall kan Spanien numera i sak räknas till
axel-makterna. Tanger, som ligger inom den spanska
Marockozonen, men har en egen internationell
förvaltning, har med franskt medgivande ockuperats av
spanska trupper. Krav framföras även på ytterligare
utvidgning av de spanska Marockobesittningarna,
vilket endast kan ske på Frankrikes bekostnad.

Det beklämda Skandinavien.

Krigsförloppets snabbhet har räddat Schweiz från
den fara för dess neutralitet, som eljest mycket lätt
kunnat bli överhängande. För Skandinavien betyder
däremot krigslägets hittillsvarande utveckling ett
fullständigt misslyckande för försöken att hålla Norden
utanför krigssfären. Endast Sverige har hittills icke
direkt berörts av krigshandlingar. Men vårt land har
liksom hela Norden i allt väsentligt indragits i den
tyska ekonomiska sfären och blockeras sedan den 9
april genom den brittiska sjömakten från så gott som
alla förbindelser över de stora haven. Den politiska
rörelsefriheten är också mycket inskränkt, även om
försvarsberedskapen numera torde vara god och
försvarsviljan stark. Sverige är likväl en militärisk
faktor av viss betydelse. Detsamma är trots de hårda
prövningarna i kriget mot Ryssland alltjämt fallet
med Finland. Regeringen Ryti-Witting, bildad efter
Moskvafreden av 13 mars, synes i stillhet orientera
sig mot Tyskland. Detta torde också vara en av
anledningarna till att de ryska utvidgningssträvandena
hittills icke återupptagits åt det finska hållet. Sedan
västmaktsockupationen i Narviks-området upphört,
hotas Norden ej direkt eller omedelbart av
krigshandlingar. Detta gäller dock endast det just nu
föreliggande krigsstadiet och sannolikt icke alls, om
kriget Tyskland—England drages ut på längden.

Rysslands politik. Baltikum sovjetiseras.

Från engelskt håll har man åter börjat visa det
största intresse för samverkan med Ryssland. Den
kände arbetarpolitikern Sir Stafford Cripps har i juni

anlänt till Moskva som brittisk ambassadör. Helt
visst är man på engelskt håll villig till mycket
omfattande tillmötesgående mot ryska önskemål. Från
rysk sida möter denna strävan dock i nuvarande
krigsläge föga gensvar. De nya utvidgningar av det
ryska territoriet på svagare grannstaters bekostnad,
som ägt rum efter den tyska segern över Frankrike,
ha skett i nominellt samförstånd med axelmakterna
och torde grunda sig på de rysk-tyska avtalen
av-augusti och september i fjol. Samtidigt äro dessa
utvidgningar dock även att betrakta som ryska
förberedelser för en kommande konflikt med Tyska riket.
Det är också farhågan för en snabb tysk seger mot
både Frankrike och England — i stället för det
långutdragna och ödeläggande europeiska krig, som man
i Moskva önskat och hoppats på — som utlöst de
snabba ryska aktionerna mot Baltikum och Rumänien
under de tvenne sista veckorna.

Både Litauen, Lettland och Estland ha sålunda i
sin helhet ockuperats av ryska stridskrafter. Motstånd
gjordes ej, i trots av att det nu helt visst är slut med
den "inre självstyrelsen" och en allmän sovjetisering
och bolsjevisering förestår.

Rysk framstöt mot Rumänien. Läget i den Närmare
östern.

Rumänien har i dag böjt sig för ett tvenne dagar förut
framställt ryskt ultimatum och beslutat sig för att
utan motstånd prisgiva Bessarabien och Norra
Bukovina, vilka nu ockuperats av den röda armén.
Åtminstone i fråga om Bessarabien, som 1878—1918
tillhörde Ryssland, gäller det här gamla ryska krav. Risk
föreligger att även Ungern och Bulgarien med våld
skola genomdriva sina, i och för sig mycket naturliga
revisionskrav mot Rumänien. Tyska riket önskar
dock fred på Balkan och torde därför, liksom Italien,
hålla dessa båda stater tillbaka, mot utfästelser om
senare tillgodoseende av deras önskemål. I varje fall
synas dagarna numera vara räknade för det efter
förra kriget tillkomna Storrumänien med dess 20
millioner invånare. Det är tvivelaktigt hur långt det
kan hjälpa att kung Carol, som är landets verklige
härskare, nu helt övergivit sina tidigare
västmaktsförbindelser och ingått allians med det nazistiska
järngardet. Det torde dessutom bli svåTt att få
Ryssland att stanna i Bessarabien, när Bosporen och
Dardanellerna ligga inom räckhåll.

Även den hittillsvarande västmaktsbundsförvanten
Turkiet synes under intrycket av Frankrikes
kapitulation komma att överge sina allierade. Om något
krigsdeltagande på deras sida är det i varje fall ej
längre tal, knappast heller om andra tjänster. Den
franska Syrien-armén har nu böjt sig för regeringen
Pétains auktoritet och respekterar vapenstilleståndet.
Detta torde betyda att den brittiska delen av
västmakternas hittillsvarande Orientarmé får koncentrera
sig på skyddet av" Palestinamandatet och Egypten.
Den brittiska Medelhavsflottan har redan baserat sig
på Alexandria och synes icke vilja ingripa på Västra
Medelhavet.

Om denna tolkning av de sista dagarnas utveckling
på Balkan och i den Närmare Östern är riktig, finnes
det alltjämt en chans för att Balkan undgår direkt
krigsindragande. Men krigets konsekvenser i form
av stora gräns- och andra förskjutningar lära icke
kunna undvikas.

270

13 juli 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:37:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free